Det var inte länge sedan jag fascinerades över att Elsa började använda tvåordsmeningar. Nu har hon tagit det hela till ytterligare en nivå, nämligen att kopiera uttryck vi använder och dessutom använda dem i rätt sammanhang, så hon förstår verkligen vad det är hon säger. När hon satte sig i badbajan idag sa hon: " Åh, va vam å könt de va" (=Åh, vad varmt och skönt det var). Man smälter helt.

Vulkanen Elsa

Just nu inhyser vi vulkanen Elsa i vårt hus. Ständiga utbrott, för oss helt obegripliga många gånger, tårarna sprutar, snoret rinner. Puh! I dagarna tvenne har denna dam bjudit oss på misstänkt 2-årstrots. Allt är "INTE!" Inte äta, inte sova, inte blöja, inte klä på sig, inte åka till mormor och morfar, fast sen brukar det till slut på bra ändå. Hon har lärt sig att förändra sin röst när hon säger att hon inte vill, den blir mörkare och hon låter arg, och så stampar hon gärna med foten i golvet för att förstärka det hela också.

Idag ville hon "INTE" äta lunch, hon ville sova istället och då fick hon det. Det tog 1,5 pixibok innan hon sov. Sen var vi och grillade med goda vänner, vissa av dem har vi inte träffat på 5 år. Det var hur mysigt som helst. 11 vuxna och 10 barn. Elsa var jättesnäll hela tiden och gick t o m omkring själv och spanade lite. När vi stannade bilen i carporten när vi kom hem började eländet igen. Pappa fick INTE lyfta ut Elsa ur bilen för det skulla MAMMA göra. Mamma vägrade för hon höllt på att packa ur bilen. Tårarna sprutade. Jag gick in med sakerna och J stannade hos Elsa. Jag trodde att de var ute och grejade med något, för det dröjde innan de kom in, men de hade bara suttit i bilen för Elsa ville inte gå ur. Till slut hade J fått ut henne och jag mötte dem i tamburen och då var det kört igen när hon fick syn på mig. Tårarna sprutade och hon ville minsann vara i bilen. Hon skulle INTE ta av sig kläderna, INTE ha nappen, INTE torka snor. Efter det lugnade det sig lite, men vi tassade runt på tå resten av kvällen för att inte väcka vulkanens vrede igen. Puh! Tur att vi fick ladda upp oss med 2 fantastiska dagar innan detta började. Då var hon helt exemplarisk och jag tänkte gång på gång, detta måste ju vända snart. Det gjorde det...

Bilder från julafton

Det är svettigt att ta emot juklappar.

Men rädd var hon inte. Kalle Ankas jul
Nya dockan skulle ha mat.

Lilla tomten kom med "ket" till Elsa.

Julafton

Vips så var julen över. Jag som planerade att starta med julen tidigt i år så att jag verkligen skulle kunna njuta. Det började visserligen bra, men sen efter lucia rasslade det till och sen var det plötsligt julafton. Vad hände? Det är likadant varje år.

Dan före dopparedagen åkte familjen E in till Kalmar. Elsa och jag sov hos mina föräldrar eftersom J skulle jobba natt, jag kände att det skulle bli lugnare så, istället för att jäkta iväg på julaftons morgon. Elsa sov duktigt i "äsesängen" (=resesängen), hon la sig t o m frivilligt, vilket inte händer alltför ofta.

Julaftons förmiddagen spenderades hemma hos mina föräldrar tillsammans med brorsan & co med julfrukost och juklappsutdelning med "lilla tomten". En bra mjukstart för Elsa med en liten tomte, hon var inte alls rädd, bara glad. När tomten var klar med klapputdelningen var Elsa halvt begravd bland julklappar, kusin O hade redan öppnat allla sina i farten och kusin L dök upp igen efter att ha varit spårlöst försvunnen under tomtens besök. Elsa orkade inte öppna allla sina paket på en gång så hon tog små lekpauser då och då för att prova de nya sakerna, men sen kom hon tillbaka och ville ha "mer ket" (= mer paket). När detta var färdigt var klockan way beyond Elsas sovstund och hon var toktrött. Men att ta på sig overallen för att åka i vagnen en stund för att vila och gå vidare hem till farmor och farfar var inte populärt. Gråt och tandagnisslan, men till slut kom vi iväg i alla fall. Efter ett kort pit-stopp på Konsum Norrliden somnade hon och fick sova en timme ungefär.

Resten av dagen avnjöts hemma hos svärföräldrar tillsammans med J:s syster och Elsas kusin S. Traditionellt julbord, Kalle Anka, Ris à la Malta och tomten igen, den här gången var det den "gamla tomten" som kom. Han gjorde Elsa lite mer konfunderad än lilla tomten, men det gick snart över och sedan var hon i full gång med att hämta sina juklappar. Svettigt värre var det, så tröjan rök efter ett tag. J såg sin chans att ge igen på tomten och hämtade ett glas must som han frågade om tomten ville ha. J har själv tomtat i flera år och alltid fått frågan av sin far: Vill inte tomten ha ett glas must?" vilket är helt omöjligt att dricka med tomtemasken på.

Nöjda, men trötta efter en hel dags julfirande avslutade J och jag med en juklappsutdelning hemma i Gräsgärde. Jag fick arbetsskor, betonggjutarbok och en stor utekruka som jag har spanat på länge, så nu vet ni vad jag ska göra framöver...

När man spiller...

...kan man sörpla i sig direkt från bänken, det har mamma lärt mig...

Snögubbe

Trots snor och hosta måste man ju slänga ut sina barn i snön när den äntligen är här. Man vet ju inte hur länge den ligger kvar. Istället för att skotta vägen fram till komposten, rullade jag klot och gjorde en snögubbe. Här hjälper Elsa till att pynta den.

Äntligen rutschkana

Min rutschkana är äntligen på plats i rummet.

Vågar jag åka?

Så klart!

Upp igen.

Att "Åka kaosell!" var jätteskojigt.

(Fråga mig inte varför hon kallade det karusell, för hon kan säga rutschkana).

Tjohej!

"Mamma också åka!"

Mamma har provåkt den innan 2 gånger. Första gången gick det inte så bra, för då lossnade ribborna på baksidan. Det fungerade inte att limma fast dem, kunde vi konstatera. Med lite skruvar och en justering av ribborna fungerade det bättre.

Nu saknas bara en dörr till ett skåp, fastsättning av några lister i rummet och i garderoben, en skena i taket till ett litet draperi (istället för skåpsdörrar), förvaring i garderoben och lite småfix här och där. Sen är mitt rum färdigt. Och så saknas ju förstås Barbamama, Barbaflink och Barbalala, men de dyker nog upp snart hoppas jag.

Det var nog inte ögoninflammation. Om det var det så var det ett klent virus, för det förvann snabbt.

Ögoninflammation

Jag har en misstänkt ögoninflammation. J upplyste mig om att jag var röd i ögat när han kom hem idag och vad jag vet har jag inte fått in något skräp i ögat. Det går ögoninflammation på Elsas dagis nu, en av fröknarna var hemma idag pga det. Nu undrar jag hur snabbt det går från det att man blir smittad till symptomen bryter ut? För jag var på dagis idag och hjälpte till en stund på eftermiddagen. Kan det gå så snabbt? Elsa är inte smittad än. J har för den delen ett misstänkt rött öga han med. Suck.

Gummiband...

Elsa har en del udda sysselsättningar ibland...

Hon blev tvärilsk när vi skulle ta bort "gommigammen".

Kan det gå snett...

... då gör det det när J eller jag är inblandade, i alla fall när det handlar om att fixa med hus, hem och bil. Några exempel:

* Jag skulle sy i tryckknappar till 2 kuddfodral nyss. En tryckknapp består av 2 delar. De delarna kan man sätta åt alla möjliga fel håll innan det blir rätt. Så av totalt 8 fastsydda tryckknappsdelar, var det säkert 4 som fick göras om. Och då tänkte jag ändå efter varje gång att jag MÅSTE kolla noga innan jag syr fast dem.

* Det fanns en smal öppning mellan vägg och garderober i Elsas rum och där kom jag på att vi kunde ha en bokhylla. J fixade ett bakstycke som borrades fast i väggen och jag fixade hyllplan som också borrades fast i väggen. När vi sedan baxade tillbaka garderoben märkte vi att hyllplanen stack ut för långt. J hade mätt fel och satt bakstycket för långt fram så vi fick göra om allt igen. Baxa, baxa garderob, skruva ut 3 miljarder skruvar, spackla hål, mäta RÄTT, skruva dit 3 miljarder skruvar igen och baxa tillbaka garderoben. Puh!

* J skulle sätta fast en golvsockel i Elsas rum. Tyvärr hade den slagit sig och var alldeles skev, vilket gjorde att det inte gick att sätta dit den särskilt bra. När J skulle ta bort den, strulade det en massa och när han tillslut fick loss den lossnade även en del av gipsväggen i ena hörnet (tapetserat och målat för lite sedan...) så det ser sådär ut nu.

Det här är bara de allra senaste händelserna. De säger ju att man lär av sina misstag, men ibland undrar jag, för det mesta verkar upprepa sig.

Köpa ägg av hönor

Jag var på utvecklingssamtal på Elsas dagis i onsdags och då berättade hennes fröken att hon hade sagt: "Mamma köpa ägg hönan" och det tyckte fröken var så gulligt. Men det är inte så konstigt att hon säger så, för vi köper ju faktiskt ägg av hönorna. Vi åker nämligen bort till några grannar som är äggproducenter och hämtar äggen direkt från hönshuset. Hönorna kan man titta in på och äggen kommer ut genom en lucka i väggen och packas i flak. Så jag köper definitivt ägg av hönorna.

Hos frisören

Jag var och klippte mig i måndags, det var nästan ett år sedan jag gjorde det (förutom luggen då)så nu var det väl på tiden. Hade bara tänkt att toppa håret, men det blev inte riktigt så. Frisören berättade om att hon hade lessnat på sitt jämnlånga hår och klippt upp det för lite sedan och nu var hon helnöjd. Men det vågade ju inte jag, eller...? 5 minter senare var det färdigt. Den kortaste delen av håret går nu till axlarna och den längsta är som innan ungefär. Jag fick sitta med huvudet framåtlutat och sedan kammade hon ihop håret i en tofs som hon klippte av. "Iiiiih, mitt hår!" tänkte jag när jag såg det falla. Slutresultatet blev bra och jag kände mig så himla nöjd över att ha vågat lite mer än vanligt. Men mina tjocka fina flätor är numera ett minne blott, det är väl enda nackdelen. Nu är de mer "normala", lite tunnare och spretigare. Fast å andra sidan har jag ju haft flätor i säkert 15 år nu så då var det kanske dags att förändra sig lite...

Fascinerande barn

I stort sett varje onsdag eftermiddag den här hösten har jag varit på Elsas dagis för att passa barnen när fröknarna har planering (föräldrainsats). Tänkte mig kanske inte riktigt för när jag åtog mig uppdraget, för man blir väldigt låst varje onsdag eftermiddag och om J dessutom jobbar måste Elsa vara kvar på dagis med mig och det fungerar sällan bra eftersom hon blir en grinis och pipis då. Men även om det kan kännas tungt att åka dit ibland, så måste jag säga att det är otroligt vilken energi man får av barnen när man väl är där. Eventuell trötthet är som bortblåst när jag kommer dit. Att bara stå och iakta dem när de leker eller att lyssna på dem när de berättar något får mig att må bra i själen.

Något som fascinerar mig är barnens trygghetssökande, något man kanske inte alltid registrerar vid första anblicken, men som blir väldigt tydligt när man tänker på det. Vuxnas närhet är trygghet för barn. Om jag sätter mig i sandlådan och gräver lite tillsammans med ett ensamt barn dröjer det inte många minuter innan sandlådan är full av barn som vill leka. Det är inte alltid så att barnen vill leka med mig, de vill bara vara där det finns en vuxen att leka bredvid. Ibland kan man gå därifrån och barnen fortsätter att leka, men ofta upphör leken efter en kort stund. Ställer jag mig vid rutschkanan kommer barnen dit istället. Nu är ju jag där i stort sett varje vecka, så jag har ju lite frökenstämpel och fröknar lockar ju alltid till sig barn, men det fungerar likadant när andra föräldrar är där och hjälper till också.

Nu skulle jag ju kunna få lite lätt panik när jag tänker på vilket ansvar jag har för dessa barn som känner sig trygga i min närhet, man känner att man måste leva upp till deras förväntningar. Jag kan ju inte lägga benen på ryggen om det uppstår en jobbig eller obehaglig situation. Men istället för att få panik får man tänka på att de faktiskt känner sig trygga bara av att jag finns i närheten och det är väl en bedrift bara det. Sen är det bara att hoppas att man kan klara av svårare situationer när de uppstår. Annars kan man ju alltid ropa på en fröken...

Dagens I-landsproblem

När man är arbetslös kan man ju gå och julhandla lite när som helst, inte bara när alla andra stressar omkring. Men när man är arbetslös har man ju inte så mycket pengar så då kan man ju ändå inte handla.

Räkningar

Jag gick nyss igenom våra räkningar den här månaden: 23 108 kr!!! Och då är inte riktigt allt medräknat ändå... Någon som slår det? På måndag ska jag julshoppa. Man kanske skulle göra sina julklappar själv i år?

Bakdags

Elsa och jag bakade i söndags. Allt skulle provsmakas. Elsa tyckte att mjöl var "Mmmm, gott!" och det dammade ur munnen på henne när hon sa det... Men hon var väldigt duktig på att hälla i ingredienserna i bunken och blandade flitigt med måttet efter varje matsked hon hällde i. Sen upptäckte jag att hon var en hejare på att platta till havrekakor.

I brist på annat att äta kan man ju gnaga på en gammal brödbit som getterna skulle få egentligen...

Bort!!!

Nej, det är inte Elsa som är skyldig till detta.

Jag fick ett tokryck i måndags, kände mig så frustrerad över att jag inte hittar något jobb, att elsystemet bråkar och att vi aldrig kommer någon vart med husrenoveringen så jag började slita ner tapeten i köket. Bort, med det gamla fula! Nu kommer det ju visserligen se sju resor värre ut än innan ett tag framöver, men känslan när jag stod där och rev var fantastiskt befriande. Rekommenderas. Fast kanske inte om man redan har det fint på väggarna...

Men det kändes lite konstigt att slita ner flera lager med gamla tapeter. Jag slet ju bort flera årtiondens historia. Huset är byggt 1940. 70- och 80-talstapeterna sörjde jag väl i och för sig inte när de åkte väck (grön och brunrandig tapet samt vit med ljusblå ränder på bl a), men de andra kändes lite mer nostalgiska. Men just nu struntar jag blankt i detta, för jag vill ha ett kök som jag står ut med att vara i ett tag framöver. Något utbygge lär det väl inte bli av på ett bra tag, så då måste vi göra något provisoriskt med det skruttköket vi har istället.

Nedan ser ni vårt fantastiskt välplanerade och rymliga kök... Till höger, precis efter dörrposten är trappen till källaren. Den nedgången stjäl typ 2 kvadrat av köket

Tung dag

Idag kan jag inte pressa ur mig så mycket positivt. Fick inte jobbet som jag var på intervju på. Det känns surt som bara den, vill verkligen jobba nu och gärna där. Innan de ringde och gav det negativa beskedet slets man mellan hopp och förtvivlan. Nu är det bara förtvivlan. Vad värdelös man känner sig. "Ja, men du kan ju tänka på att du var en av dem vi valde ut för intervju, vi tyckte att du var intressant". Visst, men det hjälper ju inte mig att betala lånen. Och så var man tydligen inte tillräckligt intressant heller, det känns ju jättebra.

Vad ska jag göra? Vad ska jag jobba med? Någon som har något bra förslag?

Lite glädje

När allt känns som jobbigast måste man ju anstränga sig för att hitta lite positiva saker också, kom jag på. Jag kan ju inte bara överösa er med mina bekymmer. Här kommer några bra saker:

1. Jag la färdigt golvet i Elsas garderob igår kväll. Kährs Linnéa-golv (rester från mor och far). Jag la det helt själv och lyckades såga till den sista biten, med speciella vinklar och allt utan att behöva göra om det tio gånger. Den passade precis.

2. Jag har fått sova nästan hela natten ostört. Bara lite stök efter 5-tiden, men då är det ju ändå så gott som morgon.

3. Elsa sa att hon ville "In!" när vi stod i tamburen på dagis, vilket betydde att hon ville in till barnen, trots att de kramattackerade henne först när hon kom. I normala fall får hon panik av det och vill "Upp!". Det känns så himla bra att lämna henne på dagis nu, för jag vet att hon har det bra där. Mycket roligare att vara där än att gå hemma med mig hela dagarna varje dag.

4. J har fått förlängd anställning till augusti. Därefter hoppas vi att det är några gamlingar som pensionerar sig, eller någon som byter jobb.

5. Vi har en kamin som vi eldar i varje dag nu. Det är det bästa med hela huset. En varm brasa att stitta framför när vinden ylar utanför fönstrena eller dimman ligger tät runt husknutarna - det är balsam för själen. Här hämtar jag kraft och lugn.

6. Konstaterade nyss att jag äntligen har fått pengar från A-kassan. Tjohoo, jag är rik! (kan man ju låtsas en liten stund i alla fall).

Det var veckans positiva uttömning. Nu kan jag gnälla lite till ;-)

Kan man aldrig få vara glad...

I helgen kom äntligen morbror L hit för att fixa elen i Elsas rum. Vi har väntat jättelänge, men jag ville inte pressa honom eftersom jag visste att han har haft mycket att göra. Men nu är det ju snart dags att hänga upp adventsbelysning och då kände jag att det var hög tid, så jag skickade en bild på Elsa med en vädjan till honom. Det fungerade. Installationen av elen gick bra, nu ska jag bara hitta lite mysig julbelysning.

Men där tar det roliga slut. Morbror L skulle även hjälpa oss att sätta dit en jordfelsbrytare och då hittade han en massa konstiga kopplingar nere vid elskåpet. Det var ettor och nollor och fas hit och dit - J och jag fattade abslout ingenting och morbror L dumförklarade oss säkert både en och två gånger för sig själv. När han väl hade fått jordfelsbrytaren på plats slog strömmen av hela tiden. Efter en stunds felsökning kom han fram till att det var kylen som orsakade det. Jaha, då måste vi felanmäla den också. Han fick göra några specialkopplingar så att vi klarar oss så länge, men han måste komma tillbaka och reda ut de andra felkopplingarna. Det kan ta en hel dag att få ordning på det. Vad bra det känns när man ber en släkting om en tjänst och sedan visar det sig att det blir en jädrans massa merjobb. När vi skulle sätta igång vattenkokaren i badrummet på kvällen slog strömmen av igen. Då är det alltså inte bara kylen som gör att den löser ut. Och i morse satte jag igång TV:n och då hände samma sak. Har en känsla av att hela elsystemet skulle behöva bytas ut.

Jag blir så frustrerad när jag inte förstår hur saker fungerar. Jag kan ingenting om el och är helt utlämnad åt andra som kan det. Som tur är har jag morbror L, annars hade man ju varit helt i händerna på svindyra elektriker. Jag menar, de kan ju säga: "Vi får nog ta och byta ut samtliga ledningar i hela huset, lilla gumman, det kan ta en sådär 2 veckor och kommer att kosta runt 300 000 plus moms " och jag kan inte ifrågasätta dem. AAAARGH!

Lugnet efter stormen

Nu har vi haft några bra dagar igen. Idag har Elsa varit helt fantastisk, go och glad hela dagen, åt ett skrovmål till lunch, sov lunch i nästan 2 timmar, drack 2 dl välling när hon vaknade, åt middag duktigt och protesterade varken när det var dags att gå upp ur badet eller när det var läggdags. Bara för det så vaknade hon nu och var jätteledsen. Fick vagga henne til sömns igen i famnen efter att hon tillslut slutat gråta. Bara det inte börjar om nu...

Att måla...

Det börjar bra... ...sedan kommer man på att man kan kladda med färgerna på benet.
Åh, det var ju jättemysigt det här.

Färginpackning!

Fötterna behöver en rejäl omgång, särskilt mellan tårna.

Det tog en stund att rengöra henne - men det var det värt.

Tuffa dygn

Äntligen har jag fått sova nästan en hel natt. De senaste dygnen har varit en mardröm. Det började natten till onsdag, Elsa vaknade och gnällde och ville först att jag skulle läsa bok, men det tyckte jag inte alls att vi skulle göra kl 01.30. Då blev hon hysteriskt ledsen och ville ha "VÄLLING!" och se på "TV!" vilken jag inte heller tyckte var en bra idé. Skrik och gråt och till slut blev det TV utan välling. Det finns ju så mycket bra att titta på så dags på TV mitt i veckan så vi tittade på Night rider. Oj, vad man tyckte att den serien var cool då det begav sig. Och oj, så usel man tyckte att den var nu. Sjukt dåligt. Till slut lyckades jag lägga Elsa i sin säng, hade en lampa tänd och då låg hon i alla fall där utan att vara helt hysterisk, bara lite gnällig. Runt mellan 03.30 och 04.00 somnade hon igen. Lämningen på dagis gick över förväntan på onsdagmorgonen, trots ett flertal utbrott under morgonen.

På eftermiddagen gjorde jag min sedvanliga föräldrainsats på Elsas dagis och Elsa var kvar med mig fram till 16.00. Hon började bli lite gnälligt och hon ville hem till "Kannen" (kaninen) och "Nappen!". Väl hemma var allt "INTE!" och hon var arg och ledsen en lång stund. Hon ville ha välling och sedan ville hon inte ha ha välling när hon väl fick det. Tillslut knaprade hon i sig ett kex och några russin och smuttade lite på vällingen. Därefter gick det bra ett tag. Sedan fick hon för sig att hon ville måla, och då innebär inte det måla fint på ett papper, utan man ska sitta naken i en balja och måla på hela sig själv. Varken J eller jag kände att det var läge för det, eftersom det snart var läggdags för Elsa och då var det kört igen. Skrik och hysteriskt gråtande och stampande. Vi lyckades mot alla odds få henne till att somna.

Hon vaknade igen runt 21-tiden och var ledsen och ville "UPP!" och sedan "Ner!", så jag tog med henne ner och så satt vi framför brasan en stund. Sedan kände jag att jag också var trött så då la jag Elsa igen, vilket gjorde henne hysterisk igen. När jag hade borstat tänderna la vi oss i min säng och efter en stund sov hon. Jag kunde inte sova, för jag kan inte ligga skönt när någon sover i min säng, men jag struntade i det, bättre då att Elsa sover. Men sen vaknade hon igen och stökade och gnällde och ville vara i sin egen säng. Inte mig emot. Hade en lampa tänd och det verkade fungera rätt bra. Då gick strömmen! Det kunde inte ha varit olägligare. Lampan slocknar och Elsa blir ledsen igen. Försök förklara för en liten att det är strömavbrott och att mamma inte KAN tända. Hon ville ha välling och se på TV, men det gick ju inte heller, försökte jag förklara. Elsa grät och man såg inte ett förbannat dugg. Ficklampan låg på något jättebra ställe... J gick ner och hämtade ljus och Panodil, för nu kände vi att det måste vara något som är fel med Elsa. och under tiden lugnade jag Elsa. Hon fick sitta i min famn tills hon somnade och sedan lyckades jag flytta henne till sängen där hon sov resten av natten. I love Panodil. Det jobbiga är att vi inte vet vad det var som gjorde ont. Öron, mage, växtvärk, hals? Frågade vi henne så fick vi bara "INTE!" till svar.

Under torsdagen gick jag och höll andan i stort sett hela förmiddagen av rädsla för nya utbrott, men det gick jättebra. På eftermiddagen var jag på jobbintervju och jag kände att jag inte direkt hade haft världen bästa uppladdning inför detta. Synd, för jag vill verkligen ha det här jobbet.

Inatt har vi äntligen fått sova lite mer och Elsa verkar må bättre. Skönt för alla inblandade, Vi får väl se hur det går när vi hämtar henne från dagis.

Snabb hjälp

Jag fick hjälp från supporten redan dagen efter jag hade skickat mitt mail. Bra jobbat! Men frågan är om det inte skulle heta ärendenummer istället för könummer, annars verkar det ju rätt avskräckande.
Tyvärr hjälpte det inte med deras råd, det fungerar fortfarande inte att bifoga bilder i Hotmail. Och problemet ligger i vår dator dessvärre. Suck.

Lite kö

Jag har problem att bifoga bilder i min Hotmail nu igen, får upp ett felmeddelande när jag försöker. Efter att ha provat diverse självhjälp från deras "Hjälp" gav jag upp och bestämde mig för att maila dem om problemet. Det tog en bra stund innan jag ens hittade hur man mailar om problem. När allt var ifyllt och ivägskickat fick jag följande meddelande:

Jag var tvungen att räkna siffrorna i könumret för att klura ut vilket nummer jag hade. Bara över en miljard före mig i kön. Det är ju aningen värre än att ringa till Försäkringskassan. Snart är det min tur!

Brand i skola

Fick höra idag att Torslandaskolans högstadium i Göteborg har brunnit ner i helgen. Det kändes väldigt obehagligt, där har jag ju varit flera gånger. Tycker faktiskt mest synd om alla lärare, barn har ju en förmåga att anpassa sig snabbare efter nya situationer. Högstadieeleverna kommer att portioneras ut till andra högstadier i närheten, det lär bli rejält rörigt ett tag framöver. En ny skola bilr inte klar förrän om tidigast 2 år. Undrar hur de ska lösa detta? Jag är glad att jag inte sitter som skolchef i Torslanda just nu.

Bara lite bilder

En mössgalning...
Bus på gång.

Kolla in den här goingen då!
Bilden är tagen i mormor och morfars badkar den 25 januari 2009. Undrar var den lilla skruttan tog vägen?

Glad över att vara kvinna

Ibland är jag så himla glad att jag inte är man. Tänkte extra mycket på det härom dagen när de sa på nyheterna att den enda mansjour som finns för tillfället ska läggas ner. För kvinnor finns det en uppsjö. Så jobbigt att inte kunna prata om sina känslor och funderingar eller att alltid tvingas ikläda sig rollen som den tuffa machomannen. Redan tidigt ser man att man ska "puckla på" varandra som kille, inte på fullt allvar, utan på lek, men ändå, tänk vad jobbigt om man inte gillar det. Det är sällan man ser tjejer som gör likadant. Det är bara att hänga på och göra som alla andra fräcka killar, annars kanske någon tror att man är bög. Helt otroligt att det än idag i vårt upplysta samhälle fortfarande finns denna bögnoja hos killar. Och att det används som ett nedvärderande ord. Sjukt.

I onsdags kom J upp till mig när jag satt framför datorn, arg som ett bi, svor och sa att han inte ens klarade av att byta en j**la spindelled på bilen och att han minsann tänkte skrota bilen. Vad säger ni flickor, hur många spindelleder har ni bytt på sistone? Hur många vet ens var den sitter? Jag kan väl på ett ungefär säga var den sitter, men jag skulle aldrig någonsin få för mig att försöka byta den själv, för det kan jag inte. Och då är jag återigen väldigt glad över att inte vara man, för då ska man tydligen kunna sånt, trots att man inte har någon utbildning i det eller ägnade tonårstiden åt annat än att meka med bilar. Som J. Han ägnade sin tonårstid åt skateboard och cykling.

Handbromsen måste fixas på bilen också och J vet inte riktigt hur han ska gå till väga. Mitt förslag är att ringa till en verkstad, men det kan man ju inte göra som man. Eller? Bättre då att skrota bilen efter att man har svurit alla svordomar man kan när bromsarna har rasat ihop helt efter att man har pillat på fel saker...

Inlägg i SJ-debatten

Undrar om Elsa redan är insatt i SJ:s kundpolicy?

Snö...

Idag snöade det lite när jag körde Elsa till dagis. Tjohoo! Det snöar! Fast riktigt så känner jag ju tyvärr inte. Snarare "Usch, inte snö nu!" Det är ju sällan man känner det som när man var liten och blev helt uppspelt av att se tre flingor dala ner. Men helt kört är det inte, för om det är riktigt kallt och det vräker ner snö kan jag tycka att det är rätt häftigt. Tänka att "Om det snöar hela natten blir vi kanske insnöade". Kanske inte tycker att det är så kul när det väl händer, för det lär ju bli en del skottande (vi som inte ens har en egen snöskyffel än...) och så brukar tydligen strömmen gå rätt ofta. Men lite snökaos någon gång vart 5:e år kan man väl leva med. Strömavbrott, levande ljus och elda i kaminen med vinande snöyra utanför fönstrena och hela familjen hemma tillsammans. Helt ok en stund i alla fall.

Bra ord att kunna som liten

Lusekofta och pumpafrön, känns inte det som bra och nödvändiga ord att kunna när man är 1 år och 8 månader?

Vardagsångest mm

Så var det vardag igen. Höstlovet är över och med det även de sköna stilla höstdagarna. Just idag känns allt lite sådär. Vaknade i morse och grubblade över jobb. Hur ska det gå om jag inte får tag i något jobb? J har bara anställning till årsskiftet och än så länge har han inte fått reda på om han får vara kvar längre. De är 2 vikarier, en av dem får med säkerhet vara kvar. Den ena är stadens första kvinnliga brandman, vilket gör konkurrensen lite orättvis tycker jag. Undrar om jag kan ringa till J:s chef och övertala honom hur mycket J behöver det här jobbet? Förklara att om han inte får jobba kvar där så kan han inte jobba som deltidsbrandman här ute i bygden heller eftersom A-kassans puckade regler sätter stopp för det. Och det är ju inte så att det dräller av folk som kan jobba som deltidsbrandmän här.

Natten till i torsdags blev Elsa sjuk, hon vaknade vid 04.30 och kräktes, något som jag har fasat för länge. Självklart jobbade J natt. Men jag klarade det ganska bra faktiskt, bortsett från att jag inte kunde äta ordentligt på hela dagen. Och jag tyckte så oerhört synd om henne, små barn borde inte få vara sjuka någonsin. Hon kräktes 3 gånger på morgonen, sedan var den biten avklarad, tack och lov. Värre var det med febern, hon var jättehängig, har aldrig sett henne sådan förut. Annars brukar hon kunna ha 39 graders feber och ändå leka som vanligt, men den här gången satt hon bara och hängde i soffan eller i knät. Vi fick i henne nyponsoppa och lite välling under dagen och på kvällen piggnade hon till så pass mycket att hon orkade plocka ut samtliga örngott ur en garderob för att "bädda" med dem (ca 3000 st, kändes det som sedan när man skulle vika ihop alla igen...).

I helgen var vi på middag hos mina föräldrar och där var även svärföräldrarna. God mat och trevligt sällskap. Elsa hade modevisning med mössor som hon rotade fram i mormors sittpuff, helt klart en succé.

Att ställa om till vintertid

Det är när man ställer om klockan till vintertid som det är allra lättast att se vem som är småbarnsförälder och vem som inte är det:

Men till våren får vi revansch! Hoppas jag...

Sovstök

Idag när det var dags att sova lunch tog det ovanligt lång tid för Elsa att komma till ro. Som vanligt la jag ner henne i sängen, läste en bok, gav henne böckerna om ekorrarna att läsa själv, sedan gick jag ner för att laga lunch. Efter ca 20 minuter hörde jag henne fortfarande babbla och stöka däruppe. Jag gick upp för att kolla henne, men då var hon i full färd med att stöka runt nere vid fotändan av sängen, rumpan upp i vädret och huvudet på madrassen, och då misstänkte jag att hon nog snart skulle somna, så jag smög iväg igen. Efter 10 minuter var det tyst och då smög jag upp igen. Elsa sov med huvudet i fotänden (inte ovanligt), utan täcke och kudde, och på hennes huvudkudde i andra änden låg alla hennes mjukdjur uppradade och fint nerbäddade med Elsas täcke. Säg en mamma som inte smälter av det?

Trazan och Banarne

Nu får snart Olle konkurrens, eller kanske support, av Elsa. Hon är helförtjust i en bok om Trazan och Banarne som vi har. Hon kallar dem för "Dazan och Blamme". Fast det verkar vara bananerna (= blamm) som intresserar mest...
Vi får introducera videobanden med Trazan och Banarne snart, så får vi se vad hon tycker om det.

För er som inte känner Olle 2 år, kan ni läsa om honom på Familjehn:s blogg. Han är ett riktigt Trazan och Banarne-fan, med egen ukulele och kazoo.

Bloggtorka

Det har varit lite bloggtorka på sistone. Sjuk man och halvskruttigt barn kan man kanske skylla på. J åkte på något influensaliknande med hög feber och ont i kropp och knopp. Det var inte svininfluensa, sa de på vårdcentralen när han ringde dit. Man undrar ju lite hur de kan avgöra det per telefon... Men nu är han pigg och kry i alla fall. Än så länge har jag klarat mig undan med lite svid i halsen, tänkte att det kunde räcka så. När jag lämnade Elsa på dagis idag var det en liten kille som hade ont i magen och låg och kurade under ett täcke. Åh nej, var första tanken, kräksjuka!!! Jag bad personalen ringa mig om fallet var så, för då har jag hellre Elsa hemma, så långt borta från smittan som möjligt. Fast antagligen skulle det vara för sent då... Men de har inte ringt än, så vi hoppas på det bästa.
I eftermiddag ska jag göra föräldrainsats på dagis igen. Hoppas att vädret håller sig som nu, för det är härligt att kunna vara ute med barnen. Elsa får en heldag på dagis idag, eftersom J har jouren så hon måste vara kvar på dagis med mig, förhoppningsvis ska det gå bra.

Nu har jag lyckats få iväg en ansökan till ett företag som verkar intressant, det är mycket ångest och vånda innan man lyckas få iväg den dumma ansökan. Men idag var jag duktig, tycker jag. Heja mig!

Aj! Den satt där den skulle.

Fick en katalog i brevlådan häromdagen. Klings höstkollektion 2009. Jag anade oråd redan innan jag fick av plasten. Allvarligt talat, varför skickar de den här katalogen till mig? Som om jag inte har nog med ångest över att vara arbestlös småbarnsmamma, nu har man tydligen kvalificerat sig för dammode också. Dammode med 50+ modeller. Snart är jag pensionär. Jag menar, kolla in ett exempel här: Ärligt nu, alla som känner mig, kan ni tänka er mig i denna outfit? Visserligen känner jag mig lite rådvill just nu i min klädstil, men så mycket vet jag i alla fall att detta INTE är min klädstil, inte de närmaste 20 åren i alla fall. Om någonsin...

Om man sedan hoppar vidare till avdelningen för underkläder kan man shoppa loss på lite midjetrosor:
Inte för att stringtrosor hör till mina favoriter längre, men det här är ju t o m värre än de trosor jag redan har (trosor i modell "Morsan-jag-kommer-aldrig-någonsin-ta på-mig-ett-par-sådana-trosor"). Snygg-trosor är lyxvara nu för tiden. De få gångerna de åker på kan man höra J säga: "Åh, nya trosor?" Nej älskling, de köpte du till mig för 2 år sedan... Så snart finns väl trosorna ovan även i min garderob.

Men det värsta av allt var nog inrednings-seten till toaletterna: Förutom den stiliga designen, spana in det luddiga toasitsöverdraget!!! Seriöst! Jag trodde i mitt stilla sinne att folk år 2009 hade insett hur extremt ofräscht det är med toasitsöverdrag. Menar de på fullt allvar att jag ska ha det i mitt badrum? Över min döda kropp!!!

Den som är mer intresserad och som inte har fått katalogen kan gå in på Klingels hemsida.

Undrar om man kan slippa få katalogen i sin brevlåda? Känns lite onödigt att slösa träd på något jag inte kommer läsa.

Underbar dag

Måste bara berätta att Elsa och jag hade en superhärlig dag igår. Jag har ju jobbat på dagis må-ons och allt har känts ganska snurrigt. Elsa har varit kinkig och haft problem med magen. Men igår jobbade J och då var jag hemma med Elsa. Hon var så otroligt mysig hela dagen, inga raseriutbrott, inget knas med magen och nappen behövdes inte förrän på seneftermiddagen när vi var på dagis och gjorde föräldrainsats. Och när J kom hem på kvällen möttes han av en halvnaken liten spjuver som snart blev helnaken (Obs! Elsa, inte jag...) och som busade in i det sista innan det var dags för sängen. En sån dag behövde jag verkligen, då mår man bra i själen.

Kivik

I helgen var vi på Kiviks äppelfestival, den första långresan med åksjuka Elsa sedan Göteborgsvarvet 2008. Det gick alldeles strålande. Hon var så duktig och verkade inte må dåligt alls, förutom av att sitta fastspänd då. De sista milen på hemresan var lite tuffa, då var det inte roligt att åka bil längre. Leksakerna var tråkiga och

t o m nappen slängde hon iväg i frustration, och då måste det ju vara illa, eftersom hon är inne i en extrem napp-period nu.

Vi bodde på ett vandrarhem i Åhus, i Cigarrkungens hus, fräscht, centralt och trevlig föreståndare och resvägen till Kivik (där alla vandrarhem var fullbokade) var bara 3,1 mil. Åhus är en trevlig stad i miniformat, rekommenderas om man vill ha det lite lugnt och skönt.

I Kivik var det däremot inte lugnt och skönt. Det var bilkö in till Kivik och det kändes lite hopplöst att hitta en parkeringsplats centralt, men tack vare att svärföräldrarna var på plats med husbil sedan torsdagen, kunde vi hitta en bra plats ändå. På festivalområdet var det knökat med folk, vi lantisar tappar lätt andan av sånt numera, och att ha äppelförsäljning precis i anslutning till entrén kanske inte var så genomtänkt. Den årliga äppeltavlan var så klart fantastisk, grymt imponerande. Marknaden bjöd på mycket hemslöjd och det där vanliga bjäfset som annars brukar säljas på marknader såg vi inte röken av. Skönt. Elsa tyckte att dagens höjdpunkter var farmor och farfar och husbilen, samt rutschkanan på en lekplats i Kivik. Slutsatsen av dagen i Kivik är att vi gärna åker till Kivik igen, men INTE när det är äppelfestival.

På hemvägen stannade vi i Karlskrona. Elsa hade sovit nästan hela vägen dit men vaknade och spred en inte alltför angenäm doft i hela bilen. In på McDonalds för att byta blöja... och byxor... Uuuurk! Jag kan ju säga som så, att jag inte var direkt sugen på att äta efter det blöjbytet. Men Elsa käkade sin mat med god aptit och efter det fick vi byta blöjan 2 gånger till... Stackars liten. Det inhandlades en tetra med blåbärssoppa på Netto för att hjälpa henne lite. (Den innehöll

6 % blåbär (Kalas) upptäckte vi sedan. Får man kalla det för blåbärssoppa? )

Nästa stopp gjorde vi i Kristianopel. Vi passade på att fika i bygdens café som hade sin sista öppetdag för säsongen. Hit åker vi gärna någon gång på sommaren också, eftersom det är en sommarstad. En liten idyll.

Jag är helnöjd efter helgens lilla resa. Det var så skönt att allt gick bra, då kanske man vågar åka någonstans snart igen och kanske

t o m slappna av lite...

Puuh!

Man ska inte jobba på samma dagis som sitt eget barn... Det har jag nämligen gjort två gånger nu, dels i torsdags och även idag. Elsa blir så klart supermammig när jag är där och då är det ju inte ok att trösta andra barn som är ledsna eller byta deras blöjor eller ens lägga över dem en filt när de har somnat. Ni förstår ju, det är ohållbart. Elsa åt nästan ingenting när jag var där och hon skulle definitivt inte ligga i sin säng. I torsdags fick jag vagga henne till sömns i mina armar, annars skrek hon. Det fungerade inte idag. Det slutade med att jag fick ringa till J som fick hämta henne, för hon skrek så att de andra barnen inte kunde sova. Vilken tur att J var hemma idag då.

Förutom det så har det väl varit mest kaos att jobba på dagis igen. När jag jobbade på dagis var det inte så många små på en gång, det var större spridning på barnens åldrar. Sedan var det ju ett tag sedan jag jobbade över huvud taget... Jag är djupt imponerad över fröknarna som jobbar där jämt. Som det känns efter att ha jobbat där i två dagar, så kommer jag nog inte att satsa på en karriär inom barnomsorgen mer, i alla fall inte med så små barn. Men än så länge är det ju lite "man tager vad man haver" och "alla erfarenheter är bra erfarenheter". Man kanske ska lägga till att det är "karaktärsdanande" också... Imorgon är jag på plats igen med nya friska tag :-)

Miss Moody

Vad gör man när ens barn har häftiga och plötsliga humörsvängningar? Morgonen idag började rätt ok, Elsa vaknade tidigt, fick välling och kollade lite på TV så mamma fick morna sig lite (hur överlevde våra föräldrar innan Barnkanalen?). Sen var det frukostdags: en halv smörgås och 3 havrepuffar fick hon väl i sig. Lekdags. Utbrott nr 1: Dockan ska sitta i Elsas stol. Dockan fastnar lite. Stampa och gråta. Mamma hjälper till, allt är ok. Utbrott nr 2 Dockan ligger på golvet. Sova. Täcke på. "Laga!" skriker Elsa och stampar med fötterna. Tårarna skvalar. Laga vadå? Mamma fattar ingenting. Utbrott nr 3: Dags att gå upp och borsta tänderna. Elsa sparkar vilt när mamma lyfter upp henne. Mamma blir arg och skäller för att hon är rädd att tappa henne i trappan. Då blir det ju så klart ännu värre. Sen eskalerar detta i och med att tandborsten kommer fram. Tandborsten är bland det hemskaste som finns, det är en kamp på liv och död. Andra gånger går det jättebra, men inte idag så klart... Lyfta upp, försöka trösta, titta ut genom fönstret, ser vi några kossor? Näe, de sover än. Några hästar då? Ja, en långt borta. Tårarna stillar sig en stund. Sen pratar vi om att åka till dagis och att vi ska åka till mormor och morfar sen efter. Utbrott nr 4: "Morfar!" och så skvalar tårarna igen. Då ville hon ju så klart åka dit med en gång. Osmarta mamma! Sen lugnar hon sig och vi cyklar till dagis, hon är tyst halva vägen dit, jag blir alltid orolig när hon är tyst, men sedan börjar det småsjungas lite därbak i cykelsadeln, och sedan är det som vanligt. In på dagis. Glada barn möter oss i hallen. Ensam fröken försöker få undan barnen så att Elsa ska kunna komma in utan att blir rädd för de närgångna busungarna. Fröken nr 2 är försenad. Ensam fröken har ätit frukost med 6 st 1,5-2,5- åringar. Frukostrester på hela bordet och över halva golvet, barn som ramlar, knuffas och klättrar. Jag stannade till fröken nr 2 kom. Idag var det tur att jag inte hade något jobb att åka till...

Suuuck.

Ååååååångest! Jag hatar att söka jobb. Hej, hej, se på mig. Jag är jätteduktig på det mesta. Jag och alla andra 251 000 arbetslösa i landet...

Feber

Min lilla tös har feber, det började igår kväll, 38,9. Om det är dagisbacillen eller förra veckans spruta som är boven i dramat vet vi inte, men det är 2 andra barn på småbarnsavdelningen som har haft feber, så varför skulle Elsa slippa...

Vi stannade hemma från dagis idag, febern låg runt 38,3, men frågan är om hon inte skulle ha varit på dagis istället, för hon har varit helt speedad hela dagen. Sova lunch var det inte tal om. Jag skulle hjälpa till på dagis idag eftersom fröknarna har planering på onsdageftermiddagarna och eftersom J jobbade så fick Elsa följa med trots febern, vi skulle ju ändå vara ute i det fina vädret så jag kände inte att det förelåg någon större risk för smitta. Allt gick bra, men på hemvägen somnade Elsa i cykelsadeln. Hur skönt kan det vara..? Försökte förbereda mig mentalt på en kaosartad seneftermiddag efter hemkomsten, eftersom hon brukar bli helgrinig när hon slumrar till sent på eftermiddagen och inte får sova färdigt och dessutom borde hon vara vrålhungrig.

Hur det gick? Jag är fortfarande i chock... Hon var hur snäll och medgörlig som helst. Inga tårar när jag väckte henne, inga protester vid matbordet, vi behövde inte ens köra "En sked för Tusse/Nemo/kossorna/farmor/kusinerna osv". Efter maten frågade jag om hon var trött och då svarade hon bara "Nappen". Jag röjde av efter maten och Elsa pep iväg uppför trappen för att spana efter nappen. Efter att hon hade fått den letade vi reda på "Kannen" (kaninen), bytte blöja, tvättade ansikte och händer utan en enda protest (här snackar vi om vild kamp annars). Tänderna höllt jag på att glömma att borsta, vilket jag sa till Elsa. Då gick hon snällt in i badrummet och tog ur nappen ur munnen "Lägga" och så la hon den på bänken. Sen smet hon visserligen iväg så långt bort i badrummet hon kunde, för borsta tänderna kan man inte göra utan att ge mamma en utmaning. Sen hopp i säng, läsa bok och efter att ha bläddrat i boken själv en stund somnade hon. Klockan var då runt 18. Hon hade 39,8 i feber och uppförde sig exemplariskt. Hade jag haft så hög feber hade jag varit en grinig trasa som inte hade kunnat röra på mig. Mammahjärtat blöder när jag ser henne snusa i sängen alldeles feberrosig om kinderna. Måtte hon sova bort febern.

Mycket prat blir det...

...när man har fått kläm på det där med att prata. Ibland är det väl en hel del rapparkalja, men andra gånger får hon till det. ordenligt. När vi fikade hos våra grannar härom dagen hällde J upp lite saft till Elsa. Då sa hon ett klockrent "Tack så mycket!" vilket resulterade i tårögda föräldrar och häpna grannar. Det är så häftigt, helt plötsligt kan hon säga något som hon aldrig har sagt innan. Värre är det när hon upprepar ett ord som det är helt omöjligt att begripa. Ett frekvent använt ord just nu är "Schaschaschascha:" Vad sjutton betyder det? Hon säger det om och om igen och tittar på mig med bedjande ögon. Det borde vara något ätbart, något gott, om jag känner min dotter rätt, men vad menar hon?
När det är dags att äta mat frågar jag ofta Elsa vad hon vill ha att äta och då brukar diskussionen gå så här:
-Elsa, är du hungrig? Vill du ha käk?
-KÄK!
-Vad vill du ha att äta då?
-Eftherthä! (=efterrätt)
-Men vi kan inte börja med att äta efterrätten, den äter vi ju efter maten.
-Äpple!
-Ja, men äpple äter vi ju också efter maten.
-Blam! (=banan)
-Nej, det blir ingen banan innan maten.
-Jissin! (=russin)
Suck, ni förstår ju, mat är inte särskilt intressant om hon får välja själv. Men hon brukar faktiskt äta duktigt ändå.

Skördefest på dagis

Förra veckan var det skördefest på Elsas dagis. Hon fick med sig en liten korg med grönsaker i hem. Grönsakerna hade de själva skördat på Solmarka gård som ligger precis intill.Från början fanns det även en tomat och en liten gurka i Elsas korg, men de åts snabbt upp.
Paprika tillhör inte favoriterna, men allt man får lov att gnaga på utan att mamma tar det går bra en stund i alla fall.
Hatten har hon själv tagit på sig, den hade jag när jag var liten. Den används flitigt.

"Det blir bättre snart..."

...ska man tänka när ens barn är inne i en jobbig fas, fick vi lära oss tidigt i vårt föräldraskap. Det blir bättre snart, det blir bättre snart, det blir bättre snart... La, la, laa! Låt oss hoppas det. Igår kväll skulle Elsa inte sova. Hon var nog vaken till 22, tror jag, vilket gör att man går miste om de ynka timmarna man orkar göra något vettigt på kvällen innan man kraschar i sängen. Dessutom var hon en riktig grinpropp idag. Och då tänker man ju så klart: "Hon måste ju vara jättetrött, bäst att lägga henne tidigare ikväll..." Strax efter 20 slocknade hon nog, tror jag, en timme senare än vanligt. Alltså, jag fattar inte, hur kan man inte vilja sova när man är så trött att ögonen går i kors? Men det brukar faktiskt bli bättre, även om man glömmer snabbt när det är lite jobbigare än vanligt.

Äntligen!!! Har inte kommit åt min blogg på över en vecka. Mycket skumt. Google gick inte heller att komma in på. Skrev till bredbandsleverantörerna, men har inte fått svar än, men nu fungerar det i alla fall.

Elsa klättrar i sin Saab. Pappa fotar så klart...

...särskilt när man ser så här nöjd ut sedan.