Några sköna bilder från en härlig midsommarafton.
På väg till festplatsen.
Traktorvagnarna väntar.
Söta smågrisar som rymmer lite då och då. 
Dags att flytta hägnet.
söndag 27 juni 2010
Midsommarafton
Söta smågrisar som rymmer lite då och då. 
Att spilla salt...
Idag har vi haft en ganska angenäm dag. Började med att vattna trädgården, eftersom den efterlängtade värmen har gått hårt åt mina växter. Elsa hjälpte till. Det slutade med en nakenfis som vattnade både sig själv, sin mamma, grusgångar och gräsmattan. Dessutom förklarade hon att vattnet var "SVINKALLT!", det lärde hon sig troligtvis igår när vi var på Koudden och badade. Elsa ville bada hela tiden. Det var 16 grader i vattnet. Mina ben värkte av kylan... Men jag badade en gång i alla fall.
Annars har vi småpysslat lite och haft en skön hemmadag för att vila upp oss efter ett par intensiva dagar med dagisavslutning, förberedelser inför midsommar och själva midsommarafton. Har faktiskt tillåtit mig själva att slappa idag, sååå skönt. Imorgon bär det förhoppningsvis av på en husbilstur till Öland i ett par dagar.
Sen blev det lite stökigare på eftermiddagen. Jag lyckades spilla ute hela saltburken på köksgolvet. Hmmm, betyder det inte otur att spilla salt, funderade jag (slängde lite salt över axeln för säkerhets skull...). Gick för att hämta dammsugaren och då satte sig Elsa på golvet vid saltet. J stod precis bredvid och jag sa i förbifarten åt henne att inte röra saltet. Då slänger sig ungen ner på golvet och suger i sig saltet!!! När J får upp henne ser jag att hon är alldeles vit i munnen av salt och hon kippar efter andan. Upp i diskhon och spola vatten, Spotta!!! Hon svalde istället och satte i halsen, kunde knappt andas, kräktes nästan. Tillslut kunde hon dricka vatten och vi lugnade oss lite allihop. Kollade för säkerthets skull upp om vanligt koksalt stod med på Giftinfo-listan som vi har hemma. Det gjorde det och man skulle ringa Giftinformationscentralen på 112, tyckte de. Så det gjorde vi. Efter att ha pratat med en man där valde vi att avvakta, eftersom hon inte visade några särskilda tecken på förgiftning, vi visste ju inte exakt hur mycket salt hon fick i sig. Efter några minuter ringer de från SOS-alarm och säger att det är en ambulans på väg - ????? Men vi hade ju inte begärt någon ambulans. Tur att de ringde för att bekräfta så vi kunde avblåsa det hela. Grannarna hade ju trillat ur solstolarna om det hade kommit en ambulans till oss. Efter allt ståhej har hon i alla fall ätit mat och glass och druckit nyponsoppa och verkar pigg, om än lite törstigare än vanligt.
Så ni som tror att det bara är vidskepelse att det betyder otur att spilla salt kan ju fundera en gång till. Förutom att Elsa sög i sig salt blåste ett flugfönster ner och drog med sig klockradion. Det skramlade mystiskt om den sedan... Så passa er för att spilla salt!
Annars har vi småpysslat lite och haft en skön hemmadag för att vila upp oss efter ett par intensiva dagar med dagisavslutning, förberedelser inför midsommar och själva midsommarafton. Har faktiskt tillåtit mig själva att slappa idag, sååå skönt. Imorgon bär det förhoppningsvis av på en husbilstur till Öland i ett par dagar.
Sen blev det lite stökigare på eftermiddagen. Jag lyckades spilla ute hela saltburken på köksgolvet. Hmmm, betyder det inte otur att spilla salt, funderade jag (slängde lite salt över axeln för säkerhets skull...). Gick för att hämta dammsugaren och då satte sig Elsa på golvet vid saltet. J stod precis bredvid och jag sa i förbifarten åt henne att inte röra saltet. Då slänger sig ungen ner på golvet och suger i sig saltet!!! När J får upp henne ser jag att hon är alldeles vit i munnen av salt och hon kippar efter andan. Upp i diskhon och spola vatten, Spotta!!! Hon svalde istället och satte i halsen, kunde knappt andas, kräktes nästan. Tillslut kunde hon dricka vatten och vi lugnade oss lite allihop. Kollade för säkerthets skull upp om vanligt koksalt stod med på Giftinfo-listan som vi har hemma. Det gjorde det och man skulle ringa Giftinformationscentralen på 112, tyckte de. Så det gjorde vi. Efter att ha pratat med en man där valde vi att avvakta, eftersom hon inte visade några särskilda tecken på förgiftning, vi visste ju inte exakt hur mycket salt hon fick i sig. Efter några minuter ringer de från SOS-alarm och säger att det är en ambulans på väg - ????? Men vi hade ju inte begärt någon ambulans. Tur att de ringde för att bekräfta så vi kunde avblåsa det hela. Grannarna hade ju trillat ur solstolarna om det hade kommit en ambulans till oss. Efter allt ståhej har hon i alla fall ätit mat och glass och druckit nyponsoppa och verkar pigg, om än lite törstigare än vanligt.
Så ni som tror att det bara är vidskepelse att det betyder otur att spilla salt kan ju fundera en gång till. Förutom att Elsa sög i sig salt blåste ett flugfönster ner och drog med sig klockradion. Det skramlade mystiskt om den sedan... Så passa er för att spilla salt!
tisdag 22 juni 2010
JAAAAAAAA!!!
JAG KOM IN! Jag kom in på trädgårdsmästarutbildningen i Karlskrona till hösten. Så om två år kan jag titulera mig trädgårdsmästare, om allt går bra. Jag har varit så sjukt nervös över antagningsbeskedet, jag ville verkligen gå den här utbildningen, trots att det blev hastigt påkommet och dessutom långt efter sista anmälningsdag.
Det var J som kom på det när jag grubblade över mitt liv.
-Varför satsar du inte på en trädgårdsutbildning? Du bor ju praktiskt taget i trädgården så här års.
När jag tänkte efter så stämde ju det faktiskt. Jag älskar att vara i trädgården, det är det bästa jag vet och jag har alltid varit intresserad av växter och natur, mycket tack vare mina föräldrar som alltid har odlat och lärt mig namn på växter. Men jag har aldrig ens tänkt tanken att utbilda mig inom det. Sedan sprang mina tankar iväg flera år framåt, som de alltid gör, och jag grubblade på hur det blir med Elsa om jag ska plugga, om jag måste vara bort mycket, låna mer pengar, får man något jobb osv. Men sen tänkte jag: Varför ska inte jag läsa något jag brinner för? Varför ska bara alla andra göra det? Livet är för kort för att kastas bort åt slentrian. Ibland måste man våga chansa, bära eller brista, men då har man i alla fall provat.
Jag sökte efter utbildningar, men alla låg så långt bort och jag kan inte tänka mig att veckopendla med en 2-åring i huset, det gör jag bara inte. J tipsade mig om en distansutbildning som han hade sett i en av mina trädgårdstidningar som verkade väldigt spännande. MEN, den kostade pengar och frågan är hur stor tyngd en sån utbildning har när man söker jobb? En dag var jag på Skälby växthus och sprang på en bekant från kanotklubben som är chef där. Han tipsade mig om en trädgårdsmästarutbildning i Karlskrona och gav mig informationsmaterial om den. Jag kollade upp det direkt och upptäckte till min stora lycka att det gick att söka trots att sista ansökningsdag var passerad. Då kände jag att det var meningen att jag skulle söka.
För ett par veckor sedan var jag på uttagningstest/intervju i Bubbetorp i Karlskrona. Jag blev ju inte mindre sugen på att plugga när jag var där. Fantastiskt miljö. Sedan dess har jag gått omkring med konstant ångest över beskedet som skulle komma innan midsommar. Och idag kom det. Jag ville gråta när jag såg kuvertet i brevlådan. Jag mådde illa när jag öppnade det. Tänk om jag inte hade kommit in. Jag dör. Men jag kom in. Och jag jublade. Elsa jublade också, fast hon nog inte förstod varför, men mamma var ju glad så det smittade väl av sig.
Så nu väntar 2 tuffa år av pendlande till Karlskrona och att leva på studielån. Hoppas bara att J får vara kvar på brandstationen efter augusti, annars vet i sjutton hur det går. 1/3 av tiden är LIA, då man är ute på arbetsplatser och praktiserar. Har jag tur kan jag förlägga den tiden i Kalmar. HA! Jag ska bli trädgårdsmästare, så långt från datorer man kan komma, till mångas förvåning kanske. Äntligen vet jag vad jag ska bli när jag blir stor.
Det var J som kom på det när jag grubblade över mitt liv.
-Varför satsar du inte på en trädgårdsutbildning? Du bor ju praktiskt taget i trädgården så här års.
När jag tänkte efter så stämde ju det faktiskt. Jag älskar att vara i trädgården, det är det bästa jag vet och jag har alltid varit intresserad av växter och natur, mycket tack vare mina föräldrar som alltid har odlat och lärt mig namn på växter. Men jag har aldrig ens tänkt tanken att utbilda mig inom det. Sedan sprang mina tankar iväg flera år framåt, som de alltid gör, och jag grubblade på hur det blir med Elsa om jag ska plugga, om jag måste vara bort mycket, låna mer pengar, får man något jobb osv. Men sen tänkte jag: Varför ska inte jag läsa något jag brinner för? Varför ska bara alla andra göra det? Livet är för kort för att kastas bort åt slentrian. Ibland måste man våga chansa, bära eller brista, men då har man i alla fall provat.
Jag sökte efter utbildningar, men alla låg så långt bort och jag kan inte tänka mig att veckopendla med en 2-åring i huset, det gör jag bara inte. J tipsade mig om en distansutbildning som han hade sett i en av mina trädgårdstidningar som verkade väldigt spännande. MEN, den kostade pengar och frågan är hur stor tyngd en sån utbildning har när man söker jobb? En dag var jag på Skälby växthus och sprang på en bekant från kanotklubben som är chef där. Han tipsade mig om en trädgårdsmästarutbildning i Karlskrona och gav mig informationsmaterial om den. Jag kollade upp det direkt och upptäckte till min stora lycka att det gick att söka trots att sista ansökningsdag var passerad. Då kände jag att det var meningen att jag skulle söka.
För ett par veckor sedan var jag på uttagningstest/intervju i Bubbetorp i Karlskrona. Jag blev ju inte mindre sugen på att plugga när jag var där. Fantastiskt miljö. Sedan dess har jag gått omkring med konstant ångest över beskedet som skulle komma innan midsommar. Och idag kom det. Jag ville gråta när jag såg kuvertet i brevlådan. Jag mådde illa när jag öppnade det. Tänk om jag inte hade kommit in. Jag dör. Men jag kom in. Och jag jublade. Elsa jublade också, fast hon nog inte förstod varför, men mamma var ju glad så det smittade väl av sig.
Så nu väntar 2 tuffa år av pendlande till Karlskrona och att leva på studielån. Hoppas bara att J får vara kvar på brandstationen efter augusti, annars vet i sjutton hur det går. 1/3 av tiden är LIA, då man är ute på arbetsplatser och praktiserar. Har jag tur kan jag förlägga den tiden i Kalmar. HA! Jag ska bli trädgårdsmästare, så långt från datorer man kan komma, till mångas förvåning kanske. Äntligen vet jag vad jag ska bli när jag blir stor.
måndag 21 juni 2010
Polisonger
Idag försökte J och jag förklara för Elsa vad polisonger är efter att jag yttrade något om att J:s polisonger var väldigt långa. Först tyckte hon att vi sa 'ponnisar', men sedan fick hon kläm på ordet. Efter en stund sa hon:
Elsa: Kan du sjunga den sången, mamma?
Mamma: ???? Sången? Vilken sång?
Sedan kom vi på det, POLI-SÅNGEN, så klart...
Tyvärr kan jag inte den sången. :-)
Elsa: Kan du sjunga den sången, mamma?
Mamma: ???? Sången? Vilken sång?
Sedan kom vi på det, POLI-SÅNGEN, så klart...
Tyvärr kan jag inte den sången. :-)
En kvart för sent...
Jag har legat efter tidsmässigt hela eftermiddagen, känns det som. Jag ger mig den på att det är tandläkarens fel. Hade en bokad tid kl 13.55. Runt 14.10 fick jag komma in, ingen förklaring eller ursäkt, bara sätt dig i stolen som drar vi igång. En kvarts väntetid kanske kan tyckas ynkligt att uppröra sig över, men jag kan inte hjälpa att jag blir lite irriterad när jag själv har jäktat för att komma i tid och så får man ändå sitta och vänta och bläddra i någon meningslös blaska när man kommer dit (de intressanta tidningarna hittar jag alltid när det är för sent...). Ett "Ursäkta att du har fått vänta." skulle väl inte göra ont att yttra, eller?
Den här usla kvarten lyste med sin frånvaro resten av dagen. Jag var tvungen att lämna Elsa hos mormor och morfar eftersom jag skulle paddla och J hade storövning med deltiden och dessförinnan var vi tvungna att handla några småsaker. Gick in på CityGross för att köpa fil. Hittade barnkläder för halva priset som också slank med. Fick jaga Elsa som hittade allt möjligt spännande att flytta omkring på. Det slutade med att jag glömde filen när vi hade betalat, så vi fick gå tillbaka och hämta den. Kom till mina föräldrar runt 17.10 och skulle egentligen vara på klubben 17.15. Stressa, stressa. Och hungrig var jag också, eftersom min mage hade pajat totalt vid lunchen och en halv portion gröt efter det när ju inte ens en mygga som jag. Var lite bekymrad över min dåliga uppladdning, men den andra ledaren försäkrade att det inte skulle bli så hårt idag. Den andra ledaren och jag har inte riktigt samma uppfattning om vad som är hårt... Det blev intervallträning till slottet och jaktstart hem. Jag kom sist, så klart, men jag var nöjd ändå.
Sen var klockan över sju när vi kom tillbaka till klubben, så jag fick jäkta iväg för att det inte skulle bli alltför sent för Elsa. Puh! Och helt utsvulten var jag. Men nu har jag varit hemma ett tag och fått i mig lite mat, så nu känns det som om livet vänder åter. Jag hatar att stressa. Är så ovan vid det nu när jag har gått hemma så länge. Och allt var tandläkarens fel...
Den här usla kvarten lyste med sin frånvaro resten av dagen. Jag var tvungen att lämna Elsa hos mormor och morfar eftersom jag skulle paddla och J hade storövning med deltiden och dessförinnan var vi tvungna att handla några småsaker. Gick in på CityGross för att köpa fil. Hittade barnkläder för halva priset som också slank med. Fick jaga Elsa som hittade allt möjligt spännande att flytta omkring på. Det slutade med att jag glömde filen när vi hade betalat, så vi fick gå tillbaka och hämta den. Kom till mina föräldrar runt 17.10 och skulle egentligen vara på klubben 17.15. Stressa, stressa. Och hungrig var jag också, eftersom min mage hade pajat totalt vid lunchen och en halv portion gröt efter det när ju inte ens en mygga som jag. Var lite bekymrad över min dåliga uppladdning, men den andra ledaren försäkrade att det inte skulle bli så hårt idag. Den andra ledaren och jag har inte riktigt samma uppfattning om vad som är hårt... Det blev intervallträning till slottet och jaktstart hem. Jag kom sist, så klart, men jag var nöjd ändå.
Sen var klockan över sju när vi kom tillbaka till klubben, så jag fick jäkta iväg för att det inte skulle bli alltför sent för Elsa. Puh! Och helt utsvulten var jag. Men nu har jag varit hemma ett tag och fått i mig lite mat, så nu känns det som om livet vänder åter. Jag hatar att stressa. Är så ovan vid det nu när jag har gått hemma så länge. Och allt var tandläkarens fel...
söndag 20 juni 2010
Kalas
Glömde ju att skriva att söndagen avslutades med kalas hos J:s syster och Elsas kusin S. Elsa hade varit hos dem hela långa dagen eftersom jag var iväg och J jobbade. Hon hade haft det jättebra, det märktes, för inte ens mamma var särskilt intressant när hon äntligen kom.
Fick smaka Gotlands nya landskapsrätt: Saffranspannkaka med vårig primörsallad och det var jättegott, trots att det var saffran i. Är inte så förtjust i det i mat annars. Och så supergod jordgubbstårta på det. Och sedan hopp i studsmattan... Rekommenderas ej...
Fick smaka Gotlands nya landskapsrätt: Saffranspannkaka med vårig primörsallad och det var jättegott, trots att det var saffran i. Är inte så förtjust i det i mat annars. Och så supergod jordgubbstårta på det. Och sedan hopp i studsmattan... Rekommenderas ej...
Showkids
I helgen har jag varit på kurs i Ronneby för att lära mig Absolute Showkids. Tack vare en gammal barndomskamrat fick jag möjligheten och åka iväg och lära mig att dansa. Jag är ingen dansmänniska, men jag gillar barn, utmaningar och att träffa nya människor, så varför inte? Det har varit fantastiskt roligt och svårt som bara den för en som rör sig som en ladugårdsdörr när det handlar om att dansa. Konstaterade ganska snabbt att jag varken var en prima ballerina eller en street dancer, men jag ska jobba på det...
Jag har träffat härliga människor, slitit mitt hår och skrattat gott. Ledarna var helt outstanding, så otroligt inspirerande och proffsiga. Man kände sig nästan som ett barn själv när man var där och dansade sig igenom sagor och stal tårtor (...). Jag fick så mycket positiv energi av dem och trots att huvudet är slut och kroppen rejält seg, känner jag ändå för att börja öva på danserna. Så nu måste det upp en spegelvägg på loftet... gärna en projektor också... och några grymma högtalare till det...
Showkids är ett riktigt genomtänkt koncept som introducerar dans för barn. Passen är anpassade till olika åldrar, 2-4, 4-6, 6-8 och 9-12 år. Jag är helt såld, hoppas bara att barnen också kommer att tycka om det. Kul, specialgjord dansmusik som fastnar som tuggummi och roliga rörelser. Bara på Wellness gym i Kalmar, Ronneby och Karlskrona till hösten. Övriga landet har jag ingen koll på.
http://www.absoluteshowkidz.se/
Jag har träffat härliga människor, slitit mitt hår och skrattat gott. Ledarna var helt outstanding, så otroligt inspirerande och proffsiga. Man kände sig nästan som ett barn själv när man var där och dansade sig igenom sagor och stal tårtor (...). Jag fick så mycket positiv energi av dem och trots att huvudet är slut och kroppen rejält seg, känner jag ändå för att börja öva på danserna. Så nu måste det upp en spegelvägg på loftet... gärna en projektor också... och några grymma högtalare till det...
Showkids är ett riktigt genomtänkt koncept som introducerar dans för barn. Passen är anpassade till olika åldrar, 2-4, 4-6, 6-8 och 9-12 år. Jag är helt såld, hoppas bara att barnen också kommer att tycka om det. Kul, specialgjord dansmusik som fastnar som tuggummi och roliga rörelser. Bara på Wellness gym i Kalmar, Ronneby och Karlskrona till hösten. Övriga landet har jag ingen koll på.
http://www.absoluteshowkidz.se/
fredag 18 juni 2010
Kiss i bilbarnstol...
Glöm aldrig någonsin bort att tvätta en nerkissad bilbarnstol omgående!!! Det gjorde vi... Kunde konstatera detta igår när Elsa och jag skulle in till Kalmar, det luktade INTE gott om den stolen. Stackars Elsa led: "Jag tycker inte om det här, mamma.", sa hon och försökte hålla för näsan. Gjorde ett tappert försök att försöka tvätta stolen lite när vi kom hem till mina föräldrar och jag trodde i min enfald att jag hade lyckats någorlunda. Men icke. Det luktade på hemvägen också och Elsa sa stup i kvarten att hon mådde illa och behövde kräkas. Ni som känner mig vet ju hur jag reagerar på när folk mår illa, så jag blev ju helstressad av detta. Sista biten hem körde jag med nedrullade fönsterrutor.
Efter att jag hade nattat Elsa var det bara att släpa in bilstolen och börja operation sanering. Klädseln togs bort och tvättades. Sedan var det själva stolens tur. Jag testade: vatten med tvättmedel, desinficeringsmedel, såpvatten, Sanitetsrent och till sist även fönsterputs, eftersom det är ganska parfymerat. Men det hjälpte inte. Den luktade fortfarande pekka. Kände mig helt uppgiven. Vad skulle jag nu göra? Troligtvis satt det kiss i några små skrymslen som jag inte kunde komma åt. Till slut satte jag bilstolen i duschen och spolade av den. Jag tror att det hjälpte. Stolen är på plats i bilen igen och Elsa klagade i alla fall inget på vägen till dagis. Återstår att se om den klarar en dag i solgass utan att det börjar lukta igen. Fast idag är det ju ingen risk för det eftersom det är mulet och svinkallt igen.
Efter att jag hade nattat Elsa var det bara att släpa in bilstolen och börja operation sanering. Klädseln togs bort och tvättades. Sedan var det själva stolens tur. Jag testade: vatten med tvättmedel, desinficeringsmedel, såpvatten, Sanitetsrent och till sist även fönsterputs, eftersom det är ganska parfymerat. Men det hjälpte inte. Den luktade fortfarande pekka. Kände mig helt uppgiven. Vad skulle jag nu göra? Troligtvis satt det kiss i några små skrymslen som jag inte kunde komma åt. Till slut satte jag bilstolen i duschen och spolade av den. Jag tror att det hjälpte. Stolen är på plats i bilen igen och Elsa klagade i alla fall inget på vägen till dagis. Återstår att se om den klarar en dag i solgass utan att det börjar lukta igen. Fast idag är det ju ingen risk för det eftersom det är mulet och svinkallt igen.
söndag 13 juni 2010
Påkläderskan
Jag är alltid väldigt trött om mornarna, vilket Elsa sällan är, och jag brukar försöka förhala uppstigningen så länge det bara går. TV och välling fungerar en stund, men sedan tycker Elsa att mamma ska gå upp. Nu har hon kommit på ett knep. Hon kommer in och frågar:
"Ska du gå upp nu mamma?"
"Mmm, snart."
"Ska jag ta fram kläder åt dig mamma?"
"Mmm, det kan du göra."
Då går hon och hämtar sin lilla pall, öppnar min garderob och plockar ut trosor, HB (inte BH)tröja och strumpor. Härom morgonen frågade hon dessutom:
"Kan du ha dom här strumporna mamma?
Då har hon snappat upp att jag kan vara lite kräsen med strumpvalet... När hon är färdig har man ju inte hjärta att ligga kvar och dröna i sängen längre, så det är bara att kravla sig upp och klä på sig.
"Ska du gå upp nu mamma?"
"Mmm, snart."
"Ska jag ta fram kläder åt dig mamma?"
"Mmm, det kan du göra."
Då går hon och hämtar sin lilla pall, öppnar min garderob och plockar ut trosor, HB (inte BH)tröja och strumpor. Härom morgonen frågade hon dessutom:
"Kan du ha dom här strumporna mamma?
Då har hon snappat upp att jag kan vara lite kräsen med strumpvalet... När hon är färdig har man ju inte hjärta att ligga kvar och dröna i sängen längre, så det är bara att kravla sig upp och klä på sig.
På balkongen...
...är det skojigt tycker Elsa för där kan man hitta på lite allt möjligt.
Som att plaska i vatten...
Det är väldigt viktigt att klä på sig ordentligt när man ska gå ut på balkongen, har vi lärt henne.
Mössan åker på oavsett temperatur.
Lägg märke till Kanin bredvid Elsa på bilden ovan. Han har precis fått en välbehövlig örontvätt och hänger nu här för att torka öronen i blåsten. Elsa satte honom själv här.
Apropå blåst. Jädrar i att vad det har blåst igår och idag. Flera av mina stackars Aklejor hade gått av och låg som fällda träd i rabatterna. Tyckte inte om blåst innan och tycker definitivt inte mer om det nu.
Ikväll somnade Elsa runt 22.30... Puh! Hon var på väg att somna ett par gånger, men av någon anledning lyckades hon inte. När jag tillslut, efter "Mamma!" nr 45 i ordningen, argt uppmanade henne att SOVA från bottenvåningen, blev hon så klart ledsen. Så då fick man ju dåligt samvete och fick plocka upp henne och kramas. Sedan provade vi med Nalle Puh på DVD och lite Fåret Shaun på datorn, men det var ju inte direkt sövande. Efter en saga IGEN och "Tollmo - o ajajabuff" låg hon och sjöng i sängen ett tag och till slut tystnade hon. Undrar hur det går i morgon bitti?
fredag 11 juni 2010
Pasta
Undrar vad hälsovårdsmyndigheterna skulle säga om de gjorde inspektioner hemma i mitt kök? Barn sittandes på köksbänk med lagom lortiga fötter vid pastamaskinen...
Lägg märke till hur snabbt Elsas humör svänger och hur jag lyckas få henne på bättre tankar igen. Man har lärt sig en del.
Rosa Pantern
Elsa fick en uppblåsbar Rosa Pantern av farfar i förrgår. Den blev poppis. Fick prova gungan på stört.
Källartrappen
Så här går det med källartrappen. J sliter som bara den medan jag lallar omkring i trädgården. Känner att jag inte riktigt besitter den kompetens som krävs för att bygga gjutformar till en källartrapp. Bäst att hålla sig undan. På måndag är det förhoppningsvis dags för gjutning nr 1.
Första skörden...
...av basilika var det dags för för lite sedan. Jag älskar basilika. Det känns alltid lika hemskt att knipsa av topparna på de små späda plantorna, men det är ju så man måste göra för att få fina plantor.
Blommor
Elsa och jag tycker om blommor, men vårt intresse skiljer sig något åt. Jag vill ha många fina blommor och växter i trädgården. Elsas stående kommentar när en ny blomma har slagit ut är:
"Kan man plocka den?" Mitt stående svar är att man kan plocka några blommor om det finns många av dem. Elsa plockar då några blommor varje gång hon är ute, så det blir ganska tunt i rabatterna ibland.
Sedan delar vi nog inte alltid uppfattningen om vilka blommor som är fina:
"Kan man plocka den?" Mitt stående svar är att man kan plocka några blommor om det finns många av dem. Elsa plockar då några blommor varje gång hon är ute, så det blir ganska tunt i rabatterna ibland.
Sedan delar vi nog inte alltid uppfattningen om vilka blommor som är fina:
Tur att det regnar ibland...
...så man kan styla sin blogg lite. En ny funktion tydligen. Helt ok. Tack.
onsdag 9 juni 2010
Frustration
Det finns saker som gör mig irriterad, ganska många saker, och så finns det saker som gör mig både irriterad och frustrerad. Saker jag inte förstår gör mig irriterad och situationer som är svåra att lösa gör mig frustrerad. Nu har vi en sån där irriterande frustrerande situation hemma. Vi har haft mobilt bredband till vår dator nu och tycker att det har fungerat sådär, särskilt när man vill titta på SVT-play eller Youtube för då stannar filmerna stup i kvarten. Större filer tar ganska lång tid att ladda ner och dessutom gör modemet att datorn stänger av sig då och då utan förvarning. Så vi tog beslutet att säga upp det mobila bredbandet när avtalet gick ut och återgå till bredband via teleuttaget, som vi hade förut.
Det är en djungel när man ska välja bredband, men vi tyckte att det bolaget som vi hade tidigare hade ett bra pris, så vi bestämde oss för det. När jag ringde och skulle beställa visade det sig att de inte längre samarbetade med ägarna till den telestation som finns ute hos oss så de kunde inte leverera bredband till oss. Snopet som bara den. Så det var ju bara att börja leta igen. Och nu måste vi byta telefonleverantör också, eftersom annars får man betala en högre avgift på bredbandet. Det gamla telefonabonnemanget har 3 månaders uppsägningstid och det mobila bredbandet har vi bara i ca 2 veckor till. Puh.
Sen hade vi ju tänkt att göra ett klipp och ringa via bredband istället, eftersom man slipper en hög abonnemangsavgift då. Men när vi läste på lite visade det sig att man bara kan ringa via bredband om man får bredbandet leverarat vi stadsnät eller fiberkabel, vilket vi inte har här ute på landet. Så himla surt. Klart diskriminerande, tycker jag.
Sånt här gör mig så vansinnigt irriterad och frustrerad. Det känns som allt går emot mig och jag kan inte göra något åt det. Särskilt arg blir jag på tele- och bredbandsbolagen för att det är så rörigt när man ska byta eller ändra något. Morr!
Det är en djungel när man ska välja bredband, men vi tyckte att det bolaget som vi hade tidigare hade ett bra pris, så vi bestämde oss för det. När jag ringde och skulle beställa visade det sig att de inte längre samarbetade med ägarna till den telestation som finns ute hos oss så de kunde inte leverera bredband till oss. Snopet som bara den. Så det var ju bara att börja leta igen. Och nu måste vi byta telefonleverantör också, eftersom annars får man betala en högre avgift på bredbandet. Det gamla telefonabonnemanget har 3 månaders uppsägningstid och det mobila bredbandet har vi bara i ca 2 veckor till. Puh.
Sen hade vi ju tänkt att göra ett klipp och ringa via bredband istället, eftersom man slipper en hög abonnemangsavgift då. Men när vi läste på lite visade det sig att man bara kan ringa via bredband om man får bredbandet leverarat vi stadsnät eller fiberkabel, vilket vi inte har här ute på landet. Så himla surt. Klart diskriminerande, tycker jag.
Sånt här gör mig så vansinnigt irriterad och frustrerad. Det känns som allt går emot mig och jag kan inte göra något åt det. Särskilt arg blir jag på tele- och bredbandsbolagen för att det är så rörigt när man ska byta eller ändra något. Morr!
måndag 7 juni 2010
Helgen
En härlig helg har vi haft. I lördags var vi på grillkväll i Prästaskogen med Gräsgärde intresseförening och det är alltid lika trevligt. Och som vanligt var det fint väder. Elsa tyckte att det var roligast att åka efter traktorn. En korv av tre hann jag grilla åt henne, de andra åt hon kalla. Den tredje åt hon nog i och för sig inte förrän den också var kall, så varför ens göra sig besväret med att grilla korven?
Precis innan vi skulle åka iväg till grillningen kom vi på att vi skulle ha med oss en kamera. Var var den då? Letade överallt, men den fanns så klart ingenstans. Vi misstänkte då att vi hade tappat den under fredagkvällens promenad bort till fåren. Jag cyklade bort och kollade, men hittade ingen kamera. Detta la sordin över stämningen, jag tycker om min lilla kamera. Den är visserligen "gammal" i tekniksammanhang, men den fungerar fortfarande jättebra. När vi kom till lekplatsen där alla samlades träffade vi våra grannar.
"Ni har inte tappat en kamera?" sa U.
"Jooooo!"
Någon hade hittat vår kamera borta vid fåren och lämnat den till de som bor där och hon i sin tur hade pratat med U eftersom hon inte kände igen vilka det var på bilderna. Åh, vad jag blev glad. Så skönt att det finns ärliga människor.
Igår var vi och hälsade på mor och far på Möllstorp, lite väl kyligt i vinden för att bada, men annars var vattentemperaturen rätt ok. Elsa plaskade i vattnet och doppade ner hela rumpan med shorts och allt på sig. Vilken lycka för henne - sand och vatten överallt. Det bästa som finns. Meningen var att vi skulle åka till Algutsrum och titta på när farfar spelade, men får en tvååring välja lockar lekplatsen mer. När vi skulle åka hem ville hon åka och titta på farfar, men då var det ju för sent och då var det någon som blev jättesur.
Elsa var uppe sent på lördagkvällen och hade inte tid att sova middag under söndagen, så när klockan var runt kvart över fem tog hon på sig mössa, snodde åt sig en napp och kröp upp i vagnen: "Åka hem nu mamma!" Vad gör man? Kvart över fem är lite väl tidigt att somna, kan jag tycka, eftersom jag visste att hon skulle stensomna i bilen. Vi lyckades hålla ut till sextiden och innan vi hade kommit upp på högbrodelen sov Elsa. Hon vaknade och blev som vanligt jättearg när vi bar in henne, men sedan sov hon hela natten. Hon vaknade vid sextiden och var ledsen
"Jag vill inte vara inne!"
"Var vill du vara då?!
"Jag vill gå ut!"
Sen fick hon nappen och somnade om och vaknade inte förrän vid halvåtta-tiden. Vi kom ungefär en timme senare till dagis eftersom det var någon som ville äta gröt, trots att hon precis hade druckit välling. Känns skönt att kunna göra så. Stressa ska man inte göra i onödan, den tiden kommer säkert sen.
Precis innan vi skulle åka iväg till grillningen kom vi på att vi skulle ha med oss en kamera. Var var den då? Letade överallt, men den fanns så klart ingenstans. Vi misstänkte då att vi hade tappat den under fredagkvällens promenad bort till fåren. Jag cyklade bort och kollade, men hittade ingen kamera. Detta la sordin över stämningen, jag tycker om min lilla kamera. Den är visserligen "gammal" i tekniksammanhang, men den fungerar fortfarande jättebra. När vi kom till lekplatsen där alla samlades träffade vi våra grannar.
"Ni har inte tappat en kamera?" sa U.
"Jooooo!"
Någon hade hittat vår kamera borta vid fåren och lämnat den till de som bor där och hon i sin tur hade pratat med U eftersom hon inte kände igen vilka det var på bilderna. Åh, vad jag blev glad. Så skönt att det finns ärliga människor.
Igår var vi och hälsade på mor och far på Möllstorp, lite väl kyligt i vinden för att bada, men annars var vattentemperaturen rätt ok. Elsa plaskade i vattnet och doppade ner hela rumpan med shorts och allt på sig. Vilken lycka för henne - sand och vatten överallt. Det bästa som finns. Meningen var att vi skulle åka till Algutsrum och titta på när farfar spelade, men får en tvååring välja lockar lekplatsen mer. När vi skulle åka hem ville hon åka och titta på farfar, men då var det ju för sent och då var det någon som blev jättesur.
Elsa var uppe sent på lördagkvällen och hade inte tid att sova middag under söndagen, så när klockan var runt kvart över fem tog hon på sig mössa, snodde åt sig en napp och kröp upp i vagnen: "Åka hem nu mamma!" Vad gör man? Kvart över fem är lite väl tidigt att somna, kan jag tycka, eftersom jag visste att hon skulle stensomna i bilen. Vi lyckades hålla ut till sextiden och innan vi hade kommit upp på högbrodelen sov Elsa. Hon vaknade och blev som vanligt jättearg när vi bar in henne, men sedan sov hon hela natten. Hon vaknade vid sextiden och var ledsen
"Jag vill inte vara inne!"
"Var vill du vara då?!
"Jag vill gå ut!"
Sen fick hon nappen och somnade om och vaknade inte förrän vid halvåtta-tiden. Vi kom ungefär en timme senare till dagis eftersom det var någon som ville äta gröt, trots att hon precis hade druckit välling. Känns skönt att kunna göra så. Stressa ska man inte göra i onödan, den tiden kommer säkert sen.
lördag 5 juni 2010
Tonåring snart?
Elsa tog upp J:s telefon och sa:
"Jag ska ringa till Amos!"
Amos är jägaren i Micke och Molle-boken som vi brukar läsa hemma hos mormor och morfar.
"Jaha, vad ska du prata med honom om då?"
"En grej."
Snacka om att få ett tonårssvar.
Igår satt vi och pratade om en flicka som Elsa har träffat på gården hemma hos mormor och morfar. J undrade hur gammal hon är. Elsa svarar:
"Hon är sexig."
Man slutar aldrig att förvånas över hennes ordkreativitet.
"Jag ska ringa till Amos!"
Amos är jägaren i Micke och Molle-boken som vi brukar läsa hemma hos mormor och morfar.
"Jaha, vad ska du prata med honom om då?"
"En grej."
Snacka om att få ett tonårssvar.
Igår satt vi och pratade om en flicka som Elsa har träffat på gården hemma hos mormor och morfar. J undrade hur gammal hon är. Elsa svarar:
"Hon är sexig."
Man slutar aldrig att förvånas över hennes ordkreativitet.
onsdag 2 juni 2010
Solen skiner äntligen
En underbar strålande dag. Äntligen sol! Det blåser en del, men man kan ku inte begära allt. Lämnade en go´ och glad tjej på dagis idag. Hon har varit helt fantastisk i två dagar nu. Glad och gosig och äter som aldrig förr. Idag vaknade hon vid sjutiden, drack välling och lite senare skulle hon även ha gröt. Kom lite sent till dagis pga detta, eftersom jag inte trodde att hon skulle orka äta frukost också. Men det är härligt att se henne äta igen.
Idag på morgonen hör jag Elsa inne från vårt sovrum:
"Kan jag ta ur era sängkläder, snälla mamma?" (ordagrant)
Hon hade lyft ur de nymanglade lakanen och örngotten ur tvättkorgen för hon behövde en båt till sina djur. Då kan man ju inte säga nej.
Idag väntar urrensning av bl a bageriet och minst en tur till tippen. Sen blir det förhoppningsvis mer grävt i mitt nya grönsaksland så att jag kan börja så snarast. Och J ska väl fortsätta riva källartrapp och snickra ihop en ram för att gjuta en ny.
Idag på morgonen hör jag Elsa inne från vårt sovrum:
"Kan jag ta ur era sängkläder, snälla mamma?" (ordagrant)
Hon hade lyft ur de nymanglade lakanen och örngotten ur tvättkorgen för hon behövde en båt till sina djur. Då kan man ju inte säga nej.
Idag väntar urrensning av bl a bageriet och minst en tur till tippen. Sen blir det förhoppningsvis mer grävt i mitt nya grönsaksland så att jag kan börja så snarast. Och J ska väl fortsätta riva källartrapp och snickra ihop en ram för att gjuta en ny.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)