Glad över att vara kvinna

Ibland är jag så himla glad att jag inte är man. Tänkte extra mycket på det härom dagen när de sa på nyheterna att den enda mansjour som finns för tillfället ska läggas ner. För kvinnor finns det en uppsjö. Så jobbigt att inte kunna prata om sina känslor och funderingar eller att alltid tvingas ikläda sig rollen som den tuffa machomannen. Redan tidigt ser man att man ska "puckla på" varandra som kille, inte på fullt allvar, utan på lek, men ändå, tänk vad jobbigt om man inte gillar det. Det är sällan man ser tjejer som gör likadant. Det är bara att hänga på och göra som alla andra fräcka killar, annars kanske någon tror att man är bög. Helt otroligt att det än idag i vårt upplysta samhälle fortfarande finns denna bögnoja hos killar. Och att det används som ett nedvärderande ord. Sjukt.

I onsdags kom J upp till mig när jag satt framför datorn, arg som ett bi, svor och sa att han inte ens klarade av att byta en j**la spindelled på bilen och att han minsann tänkte skrota bilen. Vad säger ni flickor, hur många spindelleder har ni bytt på sistone? Hur många vet ens var den sitter? Jag kan väl på ett ungefär säga var den sitter, men jag skulle aldrig någonsin få för mig att försöka byta den själv, för det kan jag inte. Och då är jag återigen väldigt glad över att inte vara man, för då ska man tydligen kunna sånt, trots att man inte har någon utbildning i det eller ägnade tonårstiden åt annat än att meka med bilar. Som J. Han ägnade sin tonårstid åt skateboard och cykling.

Handbromsen måste fixas på bilen också och J vet inte riktigt hur han ska gå till väga. Mitt förslag är att ringa till en verkstad, men det kan man ju inte göra som man. Eller? Bättre då att skrota bilen efter att man har svurit alla svordomar man kan när bromsarna har rasat ihop helt efter att man har pillat på fel saker...