Miss Moody

Vad gör man när ens barn har häftiga och plötsliga humörsvängningar? Morgonen idag började rätt ok, Elsa vaknade tidigt, fick välling och kollade lite på TV så mamma fick morna sig lite (hur överlevde våra föräldrar innan Barnkanalen?). Sen var det frukostdags: en halv smörgås och 3 havrepuffar fick hon väl i sig. Lekdags. Utbrott nr 1: Dockan ska sitta i Elsas stol. Dockan fastnar lite. Stampa och gråta. Mamma hjälper till, allt är ok. Utbrott nr 2 Dockan ligger på golvet. Sova. Täcke på. "Laga!" skriker Elsa och stampar med fötterna. Tårarna skvalar. Laga vadå? Mamma fattar ingenting. Utbrott nr 3: Dags att gå upp och borsta tänderna. Elsa sparkar vilt när mamma lyfter upp henne. Mamma blir arg och skäller för att hon är rädd att tappa henne i trappan. Då blir det ju så klart ännu värre. Sen eskalerar detta i och med att tandborsten kommer fram. Tandborsten är bland det hemskaste som finns, det är en kamp på liv och död. Andra gånger går det jättebra, men inte idag så klart... Lyfta upp, försöka trösta, titta ut genom fönstret, ser vi några kossor? Näe, de sover än. Några hästar då? Ja, en långt borta. Tårarna stillar sig en stund. Sen pratar vi om att åka till dagis och att vi ska åka till mormor och morfar sen efter. Utbrott nr 4: "Morfar!" och så skvalar tårarna igen. Då ville hon ju så klart åka dit med en gång. Osmarta mamma! Sen lugnar hon sig och vi cyklar till dagis, hon är tyst halva vägen dit, jag blir alltid orolig när hon är tyst, men sedan börjar det småsjungas lite därbak i cykelsadeln, och sedan är det som vanligt. In på dagis. Glada barn möter oss i hallen. Ensam fröken försöker få undan barnen så att Elsa ska kunna komma in utan att blir rädd för de närgångna busungarna. Fröken nr 2 är försenad. Ensam fröken har ätit frukost med 6 st 1,5-2,5- åringar. Frukostrester på hela bordet och över halva golvet, barn som ramlar, knuffas och klättrar. Jag stannade till fröken nr 2 kom. Idag var det tur att jag inte hade något jobb att åka till...