...när man har fått kläm på det där med att prata. Ibland är det väl en hel del rapparkalja, men andra gånger får hon till det. ordenligt. När vi fikade hos våra grannar härom dagen hällde J upp lite saft till Elsa. Då sa hon ett klockrent "Tack så mycket!" vilket resulterade i tårögda föräldrar och häpna grannar. Det är så häftigt, helt plötsligt kan hon säga något som hon aldrig har sagt innan. Värre är det när hon upprepar ett ord som det är helt omöjligt att begripa. Ett frekvent använt ord just nu är "Schaschaschascha:" Vad sjutton betyder det? Hon säger det om och om igen och tittar på mig med bedjande ögon. Det borde vara något ätbart, något gott, om jag känner min dotter rätt, men vad menar hon?
När det är dags att äta mat frågar jag ofta Elsa vad hon vill ha att äta och då brukar diskussionen gå så här:
-Elsa, är du hungrig? Vill du ha käk?
-KÄK!
-Vad vill du ha att äta då?
-Eftherthä! (=efterrätt)
-Men vi kan inte börja med att äta efterrätten, den äter vi ju efter maten.
-Äpple!
-Ja, men äpple äter vi ju också efter maten.
-Blam! (=banan)
-Nej, det blir ingen banan innan maten.
-Jissin! (=russin)
Suck, ni förstår ju, mat är inte särskilt intressant om hon får välja själv. Men hon brukar faktiskt äta duktigt ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar