Ibland vänder det

Började denna dag mitt i natten när Elsa vaknade och var ledsen. Det hjälpte inte att bara gå upp och klappa lite på henne som vanligt, utan hon blev bara mer och mer ledsen. Hon hade ont ylade hon och pekade på halsen. Sedan sa hon att hon hade ont i magen, och då blev jag rädd för att hon hade fått samma magont som min mor hade haft sedan i fredags morse. Sen hade hon inte ont i magen, sa hon, istället var hon jättehungrig ylade hon och så gjorde det ont i öronen. Eftersom hon har varit så förkyld misstänkte vi att det ev. kunde vara öroninflammation så hon fick lite Alvedon och efter ett par minuter slocknade hon på soffan. Sen sov hon till kl 9 och mindes inte ens var hon hade haft ont när vi frågade henne.

På morgonen ringde far och berättade att han hade kört in mor till sjukhuset under natten och de hade konstaterat att hon hade en inflammation i magen. Alltid jobbigt när ens föräldrar blir sjuka, de ska ju liksom vara osårbara på något sätt, tycker man ju som liten. Även om man är vuxen känner man ibland likadant, man är ju alltid deras barn oavsett hur gammal man blir, det är väl därför man känner sig så liten och ynklig när något sånt här händer.

Men sen, när jag satt och sjönk allt djupare in i hopplöshetens träsk över mina växtfysiologianteckningar, ringde mor och berättade att hon mådde lite bättre. Och efter lunchen bestämde vi oss för att göra en liten utflykt till Värnanäs i det härliga vädret. Det var sååå underbart att promenera lite och sedan dricka varm choklad på en mossig sten i solen. Elsa var helnöjd där hon satt mellan oss på stenen. Sedan hittade vi en forsande bäck som det var hemskt spännande att kasta pinnar i, tyckte Elsa. Hit ska vi åka igen när det blir vår.

Vi avslutade dagen hemma hos J:s syster och blev bjudna på lax med bulgur och glass till efterrätt. Elsas kusin hade fått två möss som så klart var spännande att titta på, tyckte Elsa. J är ganska klar över var han står när det gäller möss, efter våra duster med möss i huset...

Nu hoppas vi på ett snabbt tillfrisknande för alla i familjen, eftersom alla är förkylda, och att det blir ett par bra dagar innan den hemska onsdagen och torsdagen den här veckan.

Tulpanplantering

Lyckades vara lite effektiv idag när jag kom hem tidigare än beräknat från skolan. Hämtade ved, slängde komposten, sandade lite på uppfarten. Men de bästa av allt var att plantera alla tulpanlökar som jag inte hann få ner i jorden i höstas i blomlådor och krukar. Det blev ju översvämning och sen började det ju snöa direkt på det, så det blev ingen ordning alls. Idag petade i alla fall jag och Elsa ner lökarna, så får vi väl se om de blir några tulpaner i år. Nu förvaras de i "orangeriet" på bageriloftet.

Såååå underbart att känna jord mellan fingarna igen. Som jag har längat. Och längtar...

Lilla skruttan

Så här eländig kan man se ut när man är genomförkyld med rinnande näsa och ögon. Det har varit riktigt synd om henne, stackaren. Om man lägger näsduken över ansiktet behöver det inte komma snor överallt när man nyser, kom hon på alldeles själv.

Nu hoppas vi på snar tillfriskning under morgondagen. Hon längtar t o m till dagis nu.

Navelns funktion

Härom dagen petade jag Elsa lite på skoj i naveln och frågade:

- Vad är det här för någonting?
- Det är en navel.
- Jaha, vad ska man ha den till då?
- Ingenting.
- Nähe, så konstigt. Ska den bara var där då?
- Det är för att man ska ha navelludd i den.

Som jag älskar denna lilla filur.

Inget är som väntans tider...

...bara det att jag längtar INTE till det som komma skall nästa vecka. Var ju på rektoskopi för ett par veckor sedan. Läkaren ville att jag skulle göra en coloskopi också, men hon sa att det var lång kö där och att det inte var säkert att de skulle prioritera mig eftersom det inte är akut. Pyttsan, jag hann ju knappt hämta mig från den första misshandeln innan jag fick beskedet om nästa. Känner för att springa och gömma mig, men det lär ju knappast göra saken bättre, inser man som vuxen.

Det jag är mest orolig för är att jag ska dricka 4 liter av en kvalmig vätska på ett par timmar kvällen innan för att skölja ur tarmarna. Jag som knappt får i mig 2 liter vatten på en hel dag!!! Och om det ändå hade varit vatten jag skulle dricka... Varken min bror eller far eller någon annan som gjort detta har något positivt att säga om det. Känns bra. Men jag fattar liksom inte varför de inte kan göra något som smakar gott när man är tvungen att bälja i sig 4 liter. Är det samma sadister som sköter detta som gör de förbannade plastskivorna man måste stoppa in i munnen när man ska röntga tänderna, de som typ skaver hål i gommen varje gång och som framkallar extrem lust att kräkas?

Sen är jag orolig för att bli nerdrogad, för att själva undersökningen ska göra ont trots att jag är nerdrogad och hur jag ska må efteråt. Att de kan hitta något som inte borde vara där kommer liksom i andra hand än så länge. Man vill liksom inte ens tänka tanken om man inte absolut måste.

Lite obehagliga minnen...

...hittade jag när jag kollade fotona på datorn. Har nog inte lagt upp några bilder på den 23 november 2010, den hemska dagen när vi hade översvämning i källaren. Vi har varit ganska oroliga att det ska bli likadant nu när det har varit snösmältning, men än så länge har vi klarat oss. Men så här såg det ut den 23/11:

Mannen backar in med brandbilen.
Slang till pumpen.

När jag fotade i källaren hade vi lyckats tömma en del vatten redan.

Här kan man se på väggen hur högt vattnet har stått innan. Det är inte bra med vatten i pelletspannan... Vi har fortfarande inte skickat in alla papper till försäkringsbolaget. Man vill helst inte tänka på detta, antagligen är det därför det tar så'n tid.

Elsa säger...

Hört inifrån vardagsrummet när Elsa och J lekte:
"Du kan få träna och jag pucklar på."

Elsa ville göra så'n där dricka som de gör i Trolltyg i tomteskogen.
" Du menar så'n dricka som farfar och den ryska tomten gör?"
- Han är inte rysk!!!
" Nähä, vad är han då?"
- Han är snäll.

Igår berättade Elsa om sin dagiskompis som är runt 1,5 år och vars föräldrar är tyska:
"Tabata pratar tyska. Alla bäbisar pratar tyska."

Man borde ha ett anteckningsblock i fickan, för det bubblar ur henne roliga saker hela tiden.

Saker man inte pratar om

Vissa saker pratar man liksom inte gärna om. Syns inte - finns inte. Men de finns visst och de försvinner inte bara för att man blundar och håller tyst. Som tarmproblem t ex. Hur många i min ålder pratar om hemorojder, förstoppning eller andra otrevliga tarmåkommor? I ålderskategorin 60+ kanske det är vardagskonversation, för där kan det ibland kännas som om de försöker bräcka varandra med den ena kroppsliga otrevligheten efter den andra. Men i ålderskategorin 30+ känns de diskussionerna ganska avlägsna, såvida man inte talar med en gravid kvinna. Förvisso inget trevligt ämne att diskutera, men om ingen säger något så tror man ju att man är ensam om det i hela världen. Bara just därför ska jag berätta vad jag har gjort.

Jag har haft en stökig mage så länge jag kan minnas, men innan jul blev det värre och jag tog mod till mig och ringde till vårdcentralen. Läkaren klämde och tryckte på magen (AJ!) och kom genom detta fram till att det nog var stressrelaterat. Inte helt osannolikt, eftersom jag har kännt mig extremt stressad den senaste tiden. Men jag passade ändå på att påpeka att min bror har haft en tumör i tjocktarmen och min far hade polyper i tarmarna. Läkaren var snabb att påpeka att cancer i tarmarna vanligvis inte förekommer hos så unga människor. Näe, det var precis vad de sa till min bror och han var väl lika gammal som jag när han blev sjuk. Läkaren undrade om de inte hade undersökt de övriga familjemedlemmarna i samband med det, men det hade de inte (ska de göra det?). Det känns sjukt att säga det, men tack vare att min bror hade en tumör tar de min oro på allvar och undersöker mig ordentligt.

Så jag har fått lämna blodprov och avföringsprov. Igår var jag på vårdcentralen och gjorde en rektoskopi. Har ju upplevt trevligare stunder i mitt liv, måste jag säga. Men jag kunde inte låta bli att fnissa lite när de först pumpade upp tarmen lite med luft, kände mig som ett cykeldäck, det lät ungefär likadant. Sedan fnissade jag inte längre, man gör sällan det med saker uppstoppade på mindre angenäma ställen. Och luft kan också göra sjukt ont. När hon äntligen var klar pustade jag ut, MEN för tidigt visade det sig. "Jag ska bara känna lite också." Nej, nej, inte mer! Urk!

Sedan fick jag reda på att proverna hade varit bra, bara ett lite avvikande värde av ett ämne på levervärdena (som i större mängder kan indikera gulsot...), så det provet fick jag ta om, för säkerhets skull. Jag är inte glutenallergisk och tål laktos fullt ut, vilket är ovanligt. I normala fall hade de inte gjort några mer undersökningar eftersom proverna var så pass bra, men återigen, brorsans historia gör att läkaren ändå inte vill släppa det helt. Hon ser gärna att jag gör en koloskopi och röntgar mage/tarmar. Tydligen var det lång väntetid till koloskopin och det är inte säkert de tycker att de har tid med mig eftersom det inte är akut. Jag kände bara "Gör er inget besvär för min skull..." Koloskopi är INTE kul, har jag hört. Det är tydligen en mycket otrevlig upplevelse. I Kalmar har de tydligen "inte tid" att söva patienterna, så då får man lugnande, vilket inte hjälper.

Så nu väntar jag på det nya provsvaret och en remiss till helvetet. Någon som vill följa med?

Svettigt

Igår var vi i Kalmar hela dagen, Elsa och jag hade sovit hos mina föräldrar och J hade jobbat natt. Jag passade på att träna lite på Wellness och J och Elsa var hos svärföräldrarna under tiden. När vi skulle åka hem vid 17-tiden körde vi två bilar, eftersom J hade jobbat natt, och Elsa och jag kom iväg lite snabbare än J som var tvungen att skrapa rutorna på bilen. Precis när vi har kört på E22 ser jag blåljus på andra sidan vägen lite längre fram. Vad har nu hänt, tänker man ju då. En brandbil och en ambulans kör iväg från en stillastående bil precis när vi kör förbi. Då var det väl inte så farligt då, tänkte jag lättad. Några minuter senare informerar trafikradion att det har skett en olycka mellan nya arenan och avfarten i Berga, det är flera bilar inblandade och det är mycket halt på vägarna. Men, jag såg ju bara en bil. Har det hänt fler olyckor? Bara inte J... Blev alldeles svettig. Ska jag ringa?

Samtidigt i en bil på väg från svärförädrarna får J ett sms från räddningstjänsten om att det har skett en olycka mellan nya arenan och avfarten i Berga. Gissa vad han tänkte?

Som tur var kom vi hem oskadda allihop, men fy vad obehagligt det är att få såna meddelanden när man vet att någon man känner kan vara inblandad.

Elsa, min lilla filosof

Vissa dagar poppar det ur härliga saker ur Elsa stup i kvarten. Här kommer ett axplock från dagen:

"Blommor är min älsklingsfärg!"

Elsa och jag bakade muffins idag och hon var jätteduktig. Jag frågar henne:
"Ska du bli bagare när du blir stor?"
"Jaa. Och Stella och Lilly med."
Låter lovande, eller vad säger ni vänner?

Lite senare när vi hade smakat Elsas goda blåbärsmuffins säger Elsa:
"Tack så mycket!"
"Men det är ju jag som ska tacka," sa jag "det är ju du som har bakat."
"Jamen jag vill tacka dig för att du hjälpte mig. Tack så mycket!"
Och där smälte mamman till en pöl på golvet.

Vi har haft en jättebra dag utan större raseriutbrott (för varken Elsa eller mig...). Vi var t o m ute och lekte i snön en lång stund, dock efter att hon varit inne en liten vända efter en kort utevistelse och därefter ångrat sig och kommit ut igen. Vi hann med både snögrottor för diverse snödjur och 2 snökaniner mm.

Skottat har vi gjort också. Tung, jädrans blötsnö (och jag hade träningsvärk redan innan...). Vi kunde inte köra in på uppfarten igår kväll när vi kom hem eftersom snöplogen som vanligt hade kört upp en vall, den här gången modell större och modell mer packad. Var ute och gjorde ett tappert försök igår kväll att försöka få bort vallen med snöskoffan, men det blev till att skyffla istället för skoffan fungerade inte alls särskilt bra. Idag kunde vi konstatera varför det inte hade gått så bra. Skoffan var helt demolerad i fronten, troligtvis pga min omilda behandling när jag försökte få bort blötsnö som fastnade igår. Hoppsan... Men det gick att räta ut hyfsat igen. Jag är nu beredd att sälla mig till grannen Bengans utdömande av dagens snöskoffor.

Sängen snart klar

Elsa balanserar på det som snart ska bli hennes säng. Eftersom sovalkoven är lite kortare än 2 m kunde vi inte köpa en vanlig säng, tyvärr, men J fixar allt som jag hittar på. Eller hur älskling?
Lite kaninmys på madrassen behöver man när man har humörsvängningar som heter duga.

Snart färdigt.

Här ska bäddas!

Kanin får äran att permiärsova i sängen, så klart.

Nu återstår bara en skiva som håller madrassen på plats och en skyddsskiva för att undvika nattliga golvkänningar. J hade köpt en multimaskin på Bauhaus som han hade tänkt att använda för ändamålet, men när han öppnade förpackningen visade det sig att maskinen var använd. Det var fullt med sågspån på maskinen och påsar med smådelar var öppnade. Det konstiga var att förpackningen var försluten. J blev helilsk och slängde tillbaka maskinen i lådan, han ville inte ha ett begagnat verktyg "det kan jag köpa på Kupan!". Så tills vidare har vi ställt Elsas gamla spjälsäng intill den nya sängen som fallskydd och som klätterställning för Elsa (kom hon på alldeles själv...). Inatt sover hon redan i sin nya säng.

Nyår

Dagen börjar med lite morgongymnastik. Hopp i mammas och pappas sängar.
Övningen avslutas med avslappning.

Nyårssupén intogs i full galautstyrsel. Elsa bröt ihop när jag tog fram min paljettop för hon ville också vara glittrig. Dessvärre hade vi ju ingen paljettklädsel till henne. Tillslut gick hon med på att ha på sig ett glittrigt guldlinne OCH en prinsessklänning som jag har sytt och som stora idolen Judith har haft på sig.

Det bästa med nyårsmiddagen var att få dricka Champis ur champagneglas. Maten var hon inte alls intresserad av, förutom de 90-talsstylade gurkskivorna då.

Det var så himla mysigt att äta nyårsmiddagen tillsammans med Elsa. Förut har vi alltid lagt henne först och ätit sen, men nu är hon ju stora damen så det är klar att hon ska vara med.

Efter maten var det fyrverkeridags. Tomteblossen är favoriter.

Nya mössan, som tyvärr trycker ihop ögonen på henne, värmde i den kalla blåsten. Vi valde "snälla" fyrverkeripjäser som inte lät så mycket, med undantag från 2 raketer. Elsa blundade och gömde sig när vi skjöt upp raketerna.

Men de snälla fontänerna gillade hon.

Vi var tvungna att avsluta med 3 tomtebloss i diskhon också innan läggdags.

Inför den nya sängen

Ny madrass inhandlades och rullades ut på golvet i Elsas rum för att fluffa till sig. Elsa var snabb med att bädda, för hon skulle minsann sova mitt på golvet, inte i någon ny säng.

Det blev många "blandade småhopp" mm.

Hon fastnade med filten över huvudet när hon skulle lägga ut den på madrassen.

Så här skojigt är det att busa med mamma.

"Kast med liten gris" är det som roar så.

Julafton

Julaftons morgon - hemma.

Kanin får paket.

Han/hon får en fluga.

Stort paket.

Det ljuva vädret... J undrade "Vad f-n man ska ha en carport till?"
Julaftons förmiddag - hos morförädrarna.

Att ge en snart 3-åring cerat som luktar och smakar gott medför vissa risker...

Mmmmmmm!

Kan meddela att det knappt finns något kvar nu...

Kusin L gick igen doktorsväskans innehåll med Elsa.

Vissa kusiner leker inte lika snälla lekar...

Julaftons eftermiddag/kväll - hos farföräldrarna.

Hmmm, en nattsärk.

Måste provas på stört!