Eldlus

Såna här små rackare brukar vi ha drösvis av i trädgården. Har nu tagit reda på att de heter Eldlus och ingår i familjen Eldskinnbaggar. De är inga skadedjur och trivs där det finns lindar och malvor för de gillar fröna. Fast de kan tydligen käka upp lite döda insekter också. Och varandras nymfer...

Obs! Ej att förväxlas med Riddarskinnbaggen!

Elsa kan

De små strecken i bilrutorna är familjen Engstrand. Jag sitter fram och Elsa och pappa bak. (Bilen har jag ritat, ska nog bli bildesigner i mitt nästa liv)

Figuren hade ju inga öron eller näsa, så det fixade Elsa på stört.

Och så kan hon ta kort på pappa...

...och mamma.

Fast oftast ser bilderna ut så här:

Brevlåda

Så här snygg var vår brevlåda tills för ett tag sedan. Den var snygg en gång, med blomfoton, men väder och vind var brutala mot dessa. Men nu har J fixat till en ny brevlåda. Indiskt gul med stripes och Saab Sport och Rally-märke på. Gissa vem som är nöjd nu?

Grötbord

Ett litet bord och en liten stol och vips så blev det skojigt att äta en stund.Om man häller tillräckligt mycket mjölk och vatten i risgrynsgröten kan man äta den med sugrör.

Då är man nöjd.

Diverse stoj

Soffan är just nu innestället att klänga och hoppa i.

Fast det är ju ganska kul att sitta i lådan med vintertillbehör också.

I badrummet...

...kan man hjälpa mamma att fixa håret. Att sprutta vatten är nödvändigt. Sedan måste håret borstas.

Och därefter kan man ju alltid sätta lite små gummiband på stårtån (av någon outgrundlig anledning som övergår mitt förstånd).

Kojdags...

Hey, vad har hänt här? Aha, någon har byggt en koja...
...med allt innehåll i sin säng mm.

Och här har vi visst en koja i vardagsrummet också.

...och i våra sängar.

Om någon besöker oss och tror att vi aldrig bäddar sängarna, så kan jag upplysa om att vi visst brukar bädda, men det tar ca 3 minuter sen är någon där och ska bygga koja eller mysa.

En kväll hade vi väldigt många handdukar av någon anledning.

Dags att ta en time out

Just nu håller vi på med ett arbete i miljöpsykologi, alltså studiet av interaktionen mellan människan och den fysiska och sociala miljön. Tyvärr har föreläsaren inte riktigt kunnat bära upp kursen som jag hade önskat, vilket ledde till att jag satt och kände mig extremt stressad och irriterad på lektionerna förra veckan. Jag kände att dyrbar tid rann iväg och så har jag verkligen inte känt tidigare under den här utbildningen. Fick en konstig känsla av att vilja fly. Har känt mig ganska pressad och stressad redan innan, men det här var liksom droppen som fick bägaren att rinna över. Jag har tvingats erkänna för mig själv att jag nog inte mår särskilt bra, känner att jag ligger på gränsen och balanserar hela tiden. Det är svårt att acceptera något sådant när man är van att alltid ge allt på alla fronter. Men jag är inte samma människa som jag var innan jag fick barn har jag upptäckt. Eftersom vi äntligen har fått jobba enskilt valde jag att inte gå på några föreläsningar den här veckan, jag behövde få vara hemma och jobba i lugn och ro och försöka lära mig att andas utåt igen.

När vi valde vilken plats vi skulle vilja förändra i vårt arbete valde jag kyrkogården i Voxtorp, för jag tänkte att jag inte ska ta något som jag blir upp-över-öronen engagerad i. En kyrkogård, hur exalterande är det på en skala? Kan bara konstatera att jag nu är upp-över-öronen engagerad i detta arbete... Puh, varför kan man aldrig bara vara lite lagom engagerad?

Julen kommer tidigt i år...

...i alla fall för vissa.

Sista potatisskörden...

...för i år tog mannen upp idag. Han var helt lyrisk efteråt. Det finns en del saker som man bara mår så bra av att göra. Gräva upp egenodlade potatisar är en sån sak.

Min lilla blomma

Det ska börjas i tid...

Undrar vem hon har lärt sig av..?

Olika användningsområden

En dokumentförstörare kan man ha mycket skojigt med...

Spindelmannen...

...eller kanske snarare Spindeltjejen.

Spindeltjejen klättrar på väggarna...

...och äter blodpudding.

Utklädning

Elsa är inne i en utklädningsfas nu. Tur att man har en massa utklädningskläder då.

Mormors gamla barndomsmössa.

Dags för björnjakt...

Pärldjur...

...på bild efterfrågades. Här kommer några:

Hemma och landade

Stannade hemma från skolan idag eftersom Elsa fortfarande har ont när hon kissar och J skulle gjuta källartrappan. Det har nog aldrig känts så rätt att vara hemma som idag. Elsa var på ett strålande humör hela dagen och vi har haft det supermysigt. Solen sken och jag fick gjort en massa saker som jag inte har hunnit med innan. Det kändes som om jag äntligen hann ikapp lite, trots att jag bara fick en bråkdel gjort av allt som behöver göras. Men jag hann liksom landa lite, har inte hunnit med det sedan jag började plugga. Skönt att andas utåt lite, det blir jobbigt att bara andas inåt i längden.

Elsa och jag var och hämtade mitt efterlängtade äppelträd och den svarta fläderbusken och när vi kom hem grävde vi ner dem på stört. Alla hjälpte till och det var så fantastiskt underbart att vara ute i den kyliga, men soliga höstkvällen och göra något tillsammans alla tre. Jag menar, hur ofta händer det?

Avslutade kvällen med att göra pärldjur till Elsa, eftersom hon har beställt lite djur till ett halsband. Kommer inte ihåg när jag gjorde pärldjur senast. Kände mig ganska ringrostig och fruktansvärt stel och klumpig i fingrarna. Det är en viss skillnad på att gräva eller lägga sten mot att handskas med pyttepärlor och genomskinlig tråd. Men det blev i alla fall en krokodil, en humla och en råtta.

Mår bra.

Blåskatarr

Min lilla stackars tös har misstänkt urinvägsinfektion. Hon klagade lite över att det gjorde ont när hon kissade igår, men jag tänkte att det kan det ju göra ibland ändå. Idag på morgonen sa hon att hon hade ont i magen och vi försökte reda ut på vilket sätt det gjorde ont. Det var inte toa-ont-i-magen och inte kräkas-ont-i-magen, det var något annat. Sedan ville hon inte kissa riktigt när hon skulle gå på toa. Så då misstänkte jag att det var blåskatarr och vi ringde sjukvårsupplysningen och fick tid kl 14.00.

Innan dess hann vi med en underbar svamptur i skogen. Som jag har längtat. Bara att vara i skogen gör mig lycklig. Att vi dessutom hittade en massa trattkantareller var ju bara bonus. Sen blev det lite sordin på stämningen när Elsa var kissnödig och vägrade kissa. Hon drittlade i byxorna två gånger och efter det sista bytet satte vi på en blöja. När hon då skulle kissa såg jag smärtan i hennes ögon och hon klättrade upp i famnen på mig i vild panik. Då fick jag ju nästan panik jag också. Det är så hemskt att inte kunna göra något när ens barn har ont.

Elsa var jätteduktig hos doktorn, men ett urinprov ville hon inte lämna trots att vi utlovade lördagsgodis, så nu är det bara att hoppas att antibiotikan vi fick hjälper. Hon bad själv att få medicin i bilen på väg hem. Nu sover hon och hon hade lite feber när vi kollade innan läggning. Stackars lilla skruttan.

Allergisk reaktion

Idag fick vi en påse med lökar och knölar av vår lärare som vi dels skulle avgöra vilka som var lökar och vilka som var knölar och dels gissa vilken art det var. När vi satt där och tittade på lökarna började det plötsligt klia bakom öronen på mig. Sedan spred det sig nedåt halsen och bröstet. Det började sticka i huden och kliade något vansinnigt, jag trodde att jag skulle bli tokig. Först trodde jag att det var min stickade kofta som var boven i dramat, så av med den kvickt som bara den. Det hjälpte inte. Ut på toa för att badda mig och där ute står en annan klasskompis redan och baddar sig. Då har hon fått exakt samma symptom som jag. Ytterligare en fick klåda på halsen och flera andra hade klåda på fingarna. Läraren hade aldrig varit med om något liknande. Det tog en bra stund innan klådan släppte. Det intressanta var att när klådan började hade vi inte ens delat lökarna, vilket vi gjorde sedan. Högst på listan över misstänkta bovar var hyacintlöken som var den enda löken som den andra kliande klasskompisen hade rört vid och jag hade också tagit i den. Läraren hade någon teori om att dessa lökar är väldigt preparerade (frågan är med vad?). Att hyacinter är jobbiga för allergiker visste jag sedan tidigare, men det är ju pga blommans doft, inte pga av löken. Så passa er för att ta på lökar... (tolka det hur ni vill...).

Bokbussen

Idag har Elsa och jag besökt bokbussen för första gången sedan vi flyttade till Gräsgärde. Helt otroligt, vi har bott här i snart 3 år och först idag var vi där. Böcker serverade runt knuten, det är ju hur lyxigt som helst. Fast Elsa var mer intesserad av lekplatsen som låg precis intill där bussen stannar. "Mmm, vi ska snart gå ut. Mamma ska bara låna en bok till..."

Tenta nr 3

Tenta nr 3 avklarad. Eller, det vet jag ju i och för sig inte, för jag vet ju inte om jag har klarat den. Tenta nr 3 gjord, kanske är bättre att skriva. Fast jag tror att jag har klarat den. Marklära. Det sura är att man inte kan gå hem och lägga sig soffan och läsa trädgårdstidningar trots att tentan är över. Två veckor kvar till tenta nr4 och då ska jag kunna 60 lignoser (=träd och buskar) till namn (Sv och latin) och utseende. Puh! Det är så sjukt svårt att få in de där jädrans latinska namnen. Jag tragglar och tragglar och tror att jag kan dem och när jag kollar dem nästa dag har jag glömt dem igen. Är det åldern som gör att jag är så trög, tro?

Efter tentan idag var vi inne i Karlskrona och kollade just på lignoser. Det var så jämrans kallt och blåsigt så jag höllt på att frysa rumpan av mig. Vår lärare sa att de brukar säga att det blåser 360 dagar om året i Karlskrona - de andra 5 dagarna stormar det...

Kanin på rymmen

Kanin försvann idag. Letade överallt, men han fanns bara inte. Ringde J på jobbet och förhörde honom om när han senast sett Kanin, men han kom inte ihåg. Elsa sa att hon hade slängt honom i bageriet, men där var han inte heller. Jag såg framför mig att hon hade tappat/lagt kanin ute någonstans och att någon hund hade knyckt honom. Och jag såg inte fram emot nattningen utan Kanin. Sen kom jag på att vi hade varit nere i källaren en sväng och till slut, under en massa omslagspapper som Elsa hade lekt med, hittade jag kaninuslingen. Puh! Det är ju mardrömmen om Kanin skulle försvinna. Under den här stunden upptäckte jag att jag kände att Kanin betyder väldigt mycket för mig också, han har ju liksom nästan alltid varit med. Där Kanin är, där är Elsa. Att tappa bort honom skulle vara som att tappa bort en bit av Elsa.

Tänk att han var så lurvig från början, det hade jag glömt.