fredag 5 februari 2010
Nojjig
Det var ingen halkolycka. Det var en villabrand i Ljungbyholm. J kom inte hem förrän efter tolv någon gång. Jag var jätteorolig. Han stack iväg utan sin mobil och cyklade till brandstationen i halkan UTAN hjälm. Blev nojjig och tänkte: Tänk om han inte har kommit fram till brandstationen? Tänk om han har halkat och slagit i huvudet och ligger i en snödriva. I 14 minus fryser man ju lätt ihjäl om ingen hittar en. Så jag kunde ju inte somna innan han kom hem. Han ringde faktiskt strax innan de åkte från Ljungbyholm och meddelade läget och det var jag väldigt tacksam för. Kompisen som lånade ut sin mobil till J sa: "Är hon verkligen vaken så här dags? " och J svarade: "Känner jag min fru rätt så kan hon inte sova nu." Han känner mig. Men det borde han väl göra efter så många år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
så sant. jag är likadan, skulle heller inte kunna sova...
Skönt när man känner varann utan o innan. Och vad hemskt det är när man nojar ihop! Min J säger alltid "Vad tror du ska hända?" när jag säger att jag varit orolig... Typ som att han är den enda som inte kan bli överfallen, köra av vägen, krocka osv.... Skönt att han inte låg i drivan! ;)
Skicka en kommentar