... in i sitt eget rum. J pratade med Elsa igår innan vilan om att hennes säng ska stå inne i hennes rum snart och att hon ska sova där. Ja, det var hon ju med på, för vi har pratat en del om det den senaste tiden. J frågade om hon kanske ville prova redan samma dag vid vilan och det ville hon. Så han baxade in Elsas säng i hennes rum (jag var lyckligt ovetande om vad som försegick eftersom jag var och tränade) och lyckades efter en del stökande få henne att sova. Så när jag kom hem var det alldeles tomt bredvid min säng och min lilla bebis sov i sitt eget rum. Det kändes ganska skumt. Ännu värre var det när jag skulle sova på kvällen. Jag hade samma känsla i kroppen som när jag skulle trappa ned på amningen. Ångest. Jag tycker ju om att höra henne snusa i sin säng när jag vaknar på natten. Och så är det så skönt att titta till henne lite då och då för att se om hon behöver täcke. Nu måste man ju gå upp och iväg för att göra det. Och hur ska det gå de nätterna hon vaknar stup i kvarten, vilket hon brukar göra i perioder. Jag som har så svårt att somna om. Och så har hon ju varit sällskap när J jobbar natt, nu blir det ju helt ensamt. Fy. Det blir tufft det här. Jag hade jättesvårt att somna.
Jag fick gå upp en gång under natten för att hon vaknade och pep efter nappen. Sedan hörde jag att hon ropade "Mamma" lite ynkligt vid ett senare tillfälle, men då räckte med att jag svarade "Ja-a" sen var det lugnt igen. Hon vaknade vid 6-tiden och ropade och då var det faktiskt J som hörde henne först och gick upp. Det är ju en fördel förstås. Nu är det natt nr 2 som väntar. Läggningen var inga problem, men hon är lite förkyld nu så jag är rädd för att det kan bli stökigt i natt. Vi får se hur det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar