Misär

J och jag slapp inte undan. Inatt började jag att må illa och J körde igång i morse. Fast han var inte lika illa därann som jag då, så han tog hand om E först (som tack och lov tog sovmorgon). Bad mina föräldrar om hjälp, inte för att jag ville smitta ner dem, men jag kände att vi inte klarar av den här situationen själva. Elsa var ju den piggaste idag, hon behövde ju stimulans vilket inte vi var kapabla att ge henne. Utan dem vet jag inte hur det hade gått idag. För det stannade inte vid magsjuka. J tuppade av på väg ut från toa. Jag var nere med mina föräldrar en stund när vi hörde ett brak från ovanvåningen. På något sätt lyckades jag förmå mig själv att springa uppför trapporna, för jag fick inget svar när jag ropade. Pappa kom efter. J låg på golvet i hallen utanför toan alldeles svettig och illamående och hade slagit sig ganska rejält vid kindbenet och ögat. Fram med kräkbalja, sen fick pappa ta över en stund, för jag fixar inte det. Snacka om att jag var skakis efter det, men jag glömde i alla fall av mitt eget illamåendet en liten stund. Fast bara en liten stund, för det sitter fortfarande i i skrivande stund, men det är ändå hyfsat nu. Kom på att Cola var väldigt gott. Har suktat efter något annat än vatten hela dagen, men allt har varit för sött. Cola funkar, fast den ska nog helst vara lite mer avslagen.

Elsa och jag ska sova nere i vardagsrummet inatt. Tanken var att J skulle ligga där för att han inte ska störa Elsa när han kräks (vissa har ju en förmåga att låta som om de håller på att dö...), men jag ville inte sparka upp honom ur sängen. Elsa tyckte att det lät jättespännande att sova i vardagsrummet så hon var med och bäddade och fixade. Visste däremot inte om det skulle gå att få henne till att sova, men efter en stunds sitt-protest, la hon sig ner och somnade. Hon snusar så skönt bredvid mig nu på madrassen på golvet. Hoppas att jag kan sova lite i natt också. Det känns som om snöplogen har kört över mig ungefär, så en god natts sömn gör förhoppnigsvis susen.

Mor och far, om ni läser detta: Tack än en gång för den ovärderliga hjälpen idag. Vi hade aldrig fixat det utan er. Ni är bäst! Hoppas nu att ni klarar er från detta hemska, stackars far ligger i en hög riskzon, tyvärr. Vi kommer och hjälper er att fixa i köket när vi blir friska. "Åh nej!" hör jag min far säga nu. "Vad jobbigt det blir då". Stora kramar på er.