lördag 2 januari 2010

Kalas

Idag har vi varit på kalas hos min bror & co. Min svägerska fyller år på nyårsdagen, men valde att fira det idag. Cirkus Elsa drog igång innan vi kom iväg. Vi skulle vara på plats i Lindsdal kl 14.00. Kl 13.30 fick vi väcka Elsa eftersom hon fortfarande sov sin lunchvila då och det går INTE att stressa upp henne ur sängen, för då slår hon bakut. När hon var tillräckligt mornad och vi hade förklarat vart vi skulle, var det ok med blöjbyte och påklädning, fast INTE den tröjan jag hade tänkt mig från början, så klart. Sen skulle vi ta på overallen, trodde vi, men se det gick inte. Hon vägrade, trots idoga övertalningsförsök. Tillslut sa jag: "Då skiter vi i det och stannar hemma!", slängde overallen, hämtade telefonen för att meddela att vi var sena och eventuellt inte skulle dyka upp alls. Då kom hon på att hon nog ville åka och sedan var det ok att ta på overallen. Inte särskilt pedagogiskt av mig kanske, men vem orkar vara pedagogisk och duktig när tålamodet tryter? Det fungerade ju i alla fall. Vi kom "bara" en timme för sent...

Sen skulle hon köra samma visa när vi skulle åka hem, men då var vi 3 personer som brottade ner henne i overallen, trots vilda protester, så det gick betydligt snabbare den här gången. Inte heller särskilt pedagogiskt det heller, men oj, så effektivt. Hade hon inte varit förkyld hade vi kanske låtit henne gå ut utan overallen, för då hade hon troligtvis kommit på att det är rätt kallt när det är 8 minus. Det hade varit pedagogiskt. Vi lär nog få prova den metoden också...

4 kommentarer:

Anonym sa...

Inte lätt att vara pedagogisk alltid... Jag röt "Förbannade unge" till Stella idag när hon släppte en hyfsat tung leksak på min tå, givetvis inte med mening och givetvis blev hon jätteledsen när mamma blev arg. Då känner man sig inte heller som världens stoltaste förälder...

Donna Carran sa...

Man får så fruktansvärt dåligt samvete. Men samtidigt måste man ju visa att man blir arg eller får ont när de gör något de inte ska göra, annars skulle de ju aldrig lära sig vad som är rätt och fel. Sen kanske man kan uttrycka sig bättre än vad man gör ibland, men vem hinner tänka på barnvänliga alternativ att vråla när man får något tungt på tån?

Mia Andreen sa...

Caroline, jag log för mig själv när jag läste ditt inlägg. Känns skönt att veta att vi är flera som känner så där, när man bara tappar humöret och ryter åt det älskade barnet som man just i den stunden vill sälja på Blocket...
Men visst får man fruktansvärt dåligt samvete, det har jag hela tiden.

Mia Andreen sa...

Fast vårt "problem" just nu är att F inte blir ledsen när han blir tillsagd utan bara råskrattar åt oss. Ännu mer när man säger nej. Det är rätt provocerande och gör inte att man blir mer pedagogisk..