Det är ångest att behöva lämna sin dotter på dagis varenda dag och sedan komma hem sent på eftermiddagen. Ännu mer ångest är det när hon dessutom blir sjuk eftersom dagisbacillerna är obarmhärtiga. Idag hade den lilla stackaren feber när jag kom hem, inte konstigt att farmor och farfar tyckte att hon verkade så trött. 38,4 och ont i kroppen och jätteynklig. Då får man dåligt samvete för att man tvingar henne att vara bland alla bacillerna varenda dag. Men å andra sidan kan man ju inte leva helt isolerat resten av livet. Jag vet ju i alla fall att hon har kul när hon är på dagis.
Skolan rullar på, vi håller på med ett grupparbete just nu och ska artbestämma olika växter i en specifik biotop. Vi är på en fuktäng. Resultatet av detta är än så länge: en jädrans massa myggbett och att jag hatar gräs av alla de slag (för att de är helt omöjliga att artbestämma).
Igår var vi på exkursion och knatade runt dels på en mosse, dels i och vid en sjö och på en strandäng. Intressant, men kanske lite väl mycket info på en gång för en vars hjärna kokar över varje eftermiddag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar