Så var dagis åter öppet. Elsa har inte varit på dagis på 6 veckor. Tänkte att det här nog skulle bli jobbigt när det var dags att lämna henne. Vi mjukstartade lite förra veckan och var på dagis ett tag för att J skulle fixa med lekstugan där. Då var det bara fröknar på plats. Sedan var det arbetsdag i lördags och då var vi där igen tillsammans med några barn och föräldrar. Idag var det då dags för Elsa att vara på dagis utan sina föräldrar. Hon surade ihop redan på väg in till dagis för att hon inte fick en sån där "müsli i plast" (en slags müslikaka). Sedan skulle hon inte gå med in och när jag tillslut lyckades få med henne in stod hon i hallen och surade. Hon gick in en vända för att spana lite på allt som var annorlunda, men sedan ställde hon sig i hallen igen med ansiktet mot toadörren. Hennes fröken pratade med henne och jag kände att det nog var bäst om jag inte var där. Så jag sa hej då och då blev hon så klart ledsen och sa: "Men jag vågar inte vara här själv." Inte kul att gå därifrån, men när jag vinkade åt henne i fönstret såg hon inte särskilt ledsen ut, tack och lov.
När vi hämtade henne fick vi reda på att det hade gått jättebra och det märktes inte att hon inte hade varit där på 6 veckor. Hon pratade en massa och sa ifrån när hon tyckte att kompisen E var för närgången. Hon har tjatat om att E inte får slåss under hela sommaruppehållet, vilket hon inte brukar göra. Däremot är E lite mer framåt och närgången än Elsa, vilket Elsa inte tycker om. Så då sa jag till henne att hon måste tala om för E att hon inte vill att hon ska vara så nära och det hade hon ju gjort idag och det fungerade. Elsa är äldst i gruppen nu och det kommer bara att vara 4 tjejer på hennes avdelning nu, varav 3 st har förnamn som börjar på E...
Men precis som vanligt var hon en grinis när vi hämtade henne. Ska nog hämta henne efter mellanmålet i fortsättningen, eftersom vi ändå måste gå upp i tid för henne på dagis nu. Vi åkte direkt till vårdcentralen eftersom J har haft något i hälen som gör ont sedan minitriathlonet. Han fick prova på hur det känns att få en bedövningsspruta instucken i hälen och det var tydligen inte det minsta angenämt.
Sen var jag på Kanotklubben, tyvärr inte ute på vattnet eftersom det var kanotskytte på schemat idag och jag fick vara landkrabba den här gången. Och på torsdag, min sista paddeldag för säsongen kanske, är det styrelsemöte så då missar jag den träningen också. Surt.
Elsa var hemma med pappa och hade vid middagsbordet sagt: " Trevligt att du bjuder på mat idag." Var får hon allt ifrån?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar