Dagen började dystert, med regntunga moln som retfullt täckte himlen. Jag var trött och Elsa likaså. Grubblade över nutiden och framtiden och tänkte att det är så sällan man får vara glad fullt ut, alltid är det något som smolkar glädjebägaren. Som nu när jag har kommit in på en utbildning, det är jag jätteglad över, men J:s framtid ser sådär lagom kul ut. Hur ska vi klara av att lösa allt med arbetslöshet, studier, jour och dagis? Tunga tankar.
Tänkte hinna ut och plocka av mina svarta vinbär innan regnet började falla, så vi tog med en filt, Elsas halvätna macka och nyponsoppa och gick ut. Elsa såg fram emot att få äta frukosten färdigt ute. Väl ute konstaterade jag att vinbären inte var så mogna som jag trodde att de skulle vara och så började det regna. Elsa, som var helt inställd på att äta macka ute, protesterade när jag sa att vi skulle gå in så det fick bli altanen istället. På väg dit fastnar en humla (tror vi) i Elsas sandal och jag ser paniken i hennes ögon och hör hennes ångest när hon ropar på mig och försöker få bort den från foten. Jag var typ 3 meter framför henne och det kändes som 3 mil innan jag kom fram. Åh, vad ledsen hon var, men hon lugnade sig ganska snart när vi kom in. Den hade stuckit henne ovanpå vänstra "ringtån". Lite salva och sedan Pinoccio på video gjorde susen. Sedan skickade jag ett meddelande till en kompis för att kolla om hon möjligen hade lika tråkigt som vi idag, så vi kanske kunde hitta på något, men inget svar därifrån. Suck. Försökte skruva upp hyllor och ben till vår arbetshörna, men det gick väl sådär. Plötsligt var det lunch och efter det sovdags för Elsa och jag däckade också av en stund. Skönt.
När jag sedan vaknade och gick ner för att röja i köket ringde J och berättade att han hade fått förlängt vikariat fram till nyår. Tjohoo! Många stenar föll från våra axlar. Men man kan ju tycka att det är lite konstigt att de först inte hade råd att ha kvar honom och sedan får helt plötsligt J och 2 till förlängt. Det är inte snällt att göra så mot människor. Sen fick jag meddelande från min kompis, vars telefon hade varit oladdad, att hon inte hade något för sig, så då packade Elsa och jag in oss i bilen och åkte dit. Det var jättemysigt att komma iväg. Vi provianterade på Netto först och Elsa uppförde sig exemplariskt. Trots lång kö som slingrade sig mellan godishyllorna. Elsa spanade på plockgodisbehållarna, lyfte försiktigt på locken och sa: "Jag bara tittar, mamma."
Väl hemma ville Elsa ha korv och hon drog i sig en halvtinad och en stekt, sedan var det mer fart på henne än vad det hade varit på hela dagen, trots att klockan var alldeles för mycket. Men det gick ändå bra att lägga henne sedan.
Kvällen avslutades med fika med J:s jourlag här hemma och vi passade på att skåla för J som fått förlängt. En sån konstig dag det har varit. Fast konstig på ett bra sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar