Dagisbacillerna is here again

Det är ångest att behöva lämna sin dotter på dagis varenda dag och sedan komma hem sent på eftermiddagen. Ännu mer ångest är det när hon dessutom blir sjuk eftersom dagisbacillerna är obarmhärtiga. Idag hade den lilla stackaren feber när jag kom hem, inte konstigt att farmor och farfar tyckte att hon verkade så trött. 38,4 och ont i kroppen och jätteynklig. Då får man dåligt samvete för att man tvingar henne att vara bland alla bacillerna varenda dag. Men å andra sidan kan man ju inte leva helt isolerat resten av livet. Jag vet ju i alla fall att hon har kul när hon är på dagis.

Skolan rullar på, vi håller på med ett grupparbete just nu och ska artbestämma olika växter i en specifik biotop. Vi är på en fuktäng. Resultatet av detta är än så länge: en jädrans massa myggbett och att jag hatar gräs av alla de slag (för att de är helt omöjliga att artbestämma).

Igår var vi på exkursion och knatade runt dels på en mosse, dels i och vid en sjö och på en strandäng. Intressant, men kanske lite väl mycket info på en gång för en vars hjärna kokar över varje eftermiddag.

Rutschkana

Tänkte lägga in en massa bilder på Elsa, men konstaterade att hon är mer eller mindre naken på de flesta bilderna vi hade tagit. Hon är inne i en extrem nakenfis-fas just nu. Men på dessa bilderna är hon påklädd i alla fall.

Me like

När allt ser ut som skit i trädgården måste man försöka hitta ljuspunkerna i tillvaron. Här kommer några:

Rabatten framför bageriet som blev till för att jämna ut marken efter att snöröjningen gjort djupa spår i gräsmattan. Jag vräkte ut en massa fröer och struntade blankt i planteringsavstånd. Funkade jättebra. Så här ska alla mina rabatter vara sedan.

Sommarfavorit: Zinnia

Jag äääääälskar mina solrosor. Nästa år ska de bli ännu fler.

Luktärterna som jag trodde skulle dö när jag planterade ut dem, men som kom igen och bara är så fina.

Hortensian som inte blommade förra året och som blev sådär härligt blå som hortensior ska vara.

De mystiska och maffiga vallmona (tror jag att det är) som bara dör upp i landet framför bageriet, utan att jag hade planterat dem själv. Antingen fanns de i jorden sedan tidigare, eller så är det någon som utövar gerillaplantering här ute...

Vår fina trädgård...

Så här har vi det.

Det är drygt 2 veckor sedan Grävlingen var här och hjälpte oss att gräva. J jobbar febrilt när han är ledig och Elsa är på dagis. I fredags fick han hjälp av svärfar medan svärmor passade Elsa som fick vara hemma från dagis med första förkylningen för säsongen.

Här försöker far och jag rädda växterna i en rabatt i sista sekunden.

Som jag längtar tills alla dessa högar är borta och vallgravarna är igenfyllda.

Var det någon som sa att vi hade styv lerjord här, eller?

Tur att vi har en stor grusplan där man kan tippa diverse saker som behövs till dräneringen, som t ex grus, isodrän och alla möjliga skumma rör.

Första veckan

Snart är den första riktiga skolveckan över. Puh! Snacka om korvstoppning, fast på mig har de visst glömt att knyta ihop i andra änden, så allt rinner ut igen... I tisdags vad det värst. Vi skulle artbestämma en massa växter och beskriva hur blad och kronbad såg ut och hur många ståndare och pistiller vi kunde se. Alla var helgriniga för vi blandade ihop begreppen hela tiden och allt kändes ganska hopplöst och tungt. Men igår var det lite bättre och idag har det rullat på bra. Men jag har definitivt ramlat tillbaka in i gymnasiementaliteten för oj, vad man kan reta sig på folk och företeelser när man är lite grinig. Men å andra sidan går det över rätt snabbt nu.

Det har gått bra med Elsa på dagis, även om det blir svårare och svårare att lämna henne. Hon låter sig inte lämnas utan ett visst motstånd nu, men vi vet att det fungerar bra under dagen sedan. Att få höra ett ynkligt "Men jag tycker om när du är hemma" eller "Jag vill att du ska vara här med mig" när man ska åka på morgonen gör ju inte det roligare att åka direkt. Suck. Men nästa vecka blir förhoppningsvis inte lika instensiv, hoppas att jag kan komma iväg lite tidigare då.

Lärare med vissa ticks...

Har överlevt första veckan med diverse trädgårdstomtar av blandad karaktär. Trodde att jag hade passerat det där stadiet där man stör sig på vad vissa lärare har för sig under föreläsningarna, MEN en lärare som pillar sig på/i näsan stup i kvarten drog tillbaka mig till högstadienivån igen. Till slut satt man bara och väntade på att han skulle röra sin näsa på något sätt och så glömde man nästan lyssna. Lite fascinerad och lite äcklad. Kände inte alls för att låna whiteboardpennorna sedan...
Som tur är kan han sin sak och är otroligt kunnig, han kan nog alla arter i vår flora. Man kanske vänjer sig. Eller inte...

Lilla papegojan

Elsa till dagiskompisen under leken igår:

"Det är livsfarligt. Jag blir orolig för dig."


Undrar var det kommer ifrån...

Studiebesök

Idag har vi varit på studiebesök inne i Karlskrona hela dagen. Först var vi på Campus Gräsvik, Blekinge tekniska högskolas område, eftersom vi tillhör den skolan trots att vi ligger lite off. Shit pommes frites, om någon skulle lämna mig där skulle jag nog aldrig hitta därfrån igen.

Sedan var vi i Hoglands park och pratade med en tjej som har gått samma utbildning som vi och nu jobbar för kommunens parkförvaltning. Hon var helnöjd med utbildningen. Efter det var vi på Fortifikationsverket och träffade en kille som hade gått samma utbildning samtidigt som tjejen. Fortifikationsverket kändes inte som någon arbetsplats för mig, det var mest klippa gräs och hålla i ordning grusgångar på sommaren och skotta snö på vintern - alla mina favoritsysslor på en gång... not.

Imorgon är det sovmorgon enligt schemat, hoppas bara att det blir det här också. Farmor och farfar ska hämta Elsa på dagis för första gången och jag måste komma ihåg att lämna bilstolen kvar på dagis. Det blir jobbigt om jag glömmer det.

Första riktiga skoldagen

Väckte Elsa lite försiktigt runt kvart över sex i morse, hon var bara ilsken en kort stund, sedan tyckte hon att hon hade sovit färdigt. Dagislämningen gick strålande, hon marscherade glatt in på de stora barnens avdelning Lunden och hade inte ens tid att vinka åt sin gamla mamma som stod där med blödande hjärta och ångest.

Väl på plats var det info i en halv evighet, kändes det som, eftersom jag var vrålhungrig. Det blir ingen billig kurs kan jag ju säga. Förutom trehundrakronorslitteratur ska man ju även ha bra arbetskläder, skor, sekatör, japansåg, stövlar och byxor för arbete med motorsåg mm. Dessutom får vi betala för ALLA stenciler vi får, inklusive informationsstenciler. Tror inte jag har varit med om det förut. Hittade i alla fall två böcker som vi redan hade hemma, varav en som inte går att få tag i i butik längre. Lite flax för en gång skull. Sedan hoppas jag på att J:s syster har en massa litteratur sedan hon läste sin trädgårdsutbildning.

När vi var lagom mosiga efter all information var det dags att börja på riktigt med del ett av perenna växter. Kan ju inte direkt säga att vi hängde med i snabbgenomgången av växters indelning i arter, familjer och undergrupper. Tur att vi ska ha en 3 veckors intensivkurs, 8.30-16.00 varje dag, de kommande veckorna... Sen tog vi vår första växtrunda och tittade på olika perenner och skrev ner info om dessa. Om 3 veckor blir det förhör på dessa och då ska man kunna både det vetenskapliga namnet och det svenska.

Så just nu känns allting ganska rörigt i min hjärna: hur får vi ihop det med hämtning från dagis när J jobbar dag och jag slutar sent? Växtnamn på latin som känns helt omöjliga att lära sig. Showkidz, fixar jag verkligen detta till nästa söndag? En trädgård som ser ut som en krigszon och ett hem som ser tornadoskadat ut inuti. Stampat jord/lergolv i hallen som börjar leta sig in i de övriga rummen. Puh.

Nackdelar med dräneringsarbete

Jag har redan tröttnat på vallgravarna runt huset och på alla jord- och lerhögar som är i vägen överallt. Små lerkokor dräller omkring i gräset och fastnar under skorna och idag när jag satt i klassrummet upptäckte jag att det satt ett halvt kilo lera under och på mina skor. Nice. Jag är livrädd att Elsa ska trilla ner och idag var hon så farligt nära kanten att jag fick rusa fram och flytta undan henne vilket så klart ledde till att hon ockå blev rädd och lite arg. Man vet ju aldrig om kanterna rasar plötsligt. Usch, hemska mardröm.
J måste slipa bort en massa dum tjära som täcker grunden innan vi kan göra något annat och den dumma tjäran är tyvärr inte helt lätt att få bort. Och jag är borta hela dagarna och kan inte göra något för att hjälpa till. Känns ju jättebra.

Första skoldagen

Första skoldagen avklarad. Det kändes lite konstigt att sitta på skolbänken istället för att stå framme vid tavlan och prata själv, men det kändes väldigt bra. Lärarna som vi har träffat hittills är väl som man kan förvänta sig på en sån här utbildning, ganska speciella och coollugna, ingen brådska här inte. Jag och några andra småbarnsmammor kände: måste vi ha så mycket rast, kan vi inte bara köra på så att vi blir klara och kan åka hem till våra barn. Det tar väl ett tag att komma in i lunken antar jag. Kursplanen verkar lovande, ALLA kurser verkar jätteintressanta, det har jag nog inte upplevt tidigare under alla mina utbildningar. Jag tror att vi är ca 25 trädgårdsnördar, 5 killar och resten tjejer, alla med olika bakgrund och i olika åldrar. Det gemensamma är väl att de flesta eftersträvar kroppsarbete och att få vara utomhus mer. Många verkar även vara estetiskt lagda. Det här blir spännande.
Vi gick en liten tipspromenad på området på eftermiddagen och min grupp tog full pott. Fast det var det tydligen fler som gjorde. En av lärarna försökte verka bekymrad och sa att de nog måste höja nivån på kursen nu. Vi kompletterade varandra bra i vår grupp, det är kul när det är så.

Idag lämnade J Elsa på dagis lite tidigare än vanligt och imorgon blir det ännu tidigare eftersom jag ska vara i Karlskrona 8.30 och J jobbar till 8.00. Lite orolig för hur det ska gå eftersom vi tidigare har kunnat ta tid på oss om mornarna. Så imorgon måste jag kanske väcka henne om hon inte vaknar vid 5.51 som hon har gjort hela förra veckan. Fick väcka henne idag. Tycker inte om att väcka sovande barn, det smärtar. Det smärtar också att inte kunna träffa sin dotter så mycket som jag har kunnat göra tidigare. Kan tänka mig att det blir värre för mig än för henne.

Mardröm

Hoppas att Elsa sover bättre inatt. Igår vaknade hon och var livrädd. Hon hade haft en mardröm och jag fick inte lämna henne. En älg var det som hade skrämt henne, sa hon. Tror knappt hon vet vad en älg är... Fick snällt lägga mig på madrassen bredvid hennes säng tills hon hade somnat. Så där lagom skönt att ligga där. Försökte sedan förklara för Elsa på morgonen att hon hade drömt och att det bara var i hennes huvud älgen fanns, eftersom hon menade på att den var i hennes rum. Men det kändes som om min förklaring bara gjorde henne mer förvirrad.
"Älgen var i mitt huvud." sa hon sedan. Hur sjutton förklarar man drömmar för en 2,5-åring?

En "grävling" på besök

Huvaligen, vilken dag. Kl 05.50 vaknade Elsa och tyckte att hon hade sovit färdigt, Mamma Mu på video och välling beställdes och jag försökte vila lite till. Kom dock på att det stod en massa krukor och tegelpannor under altanen som måste plockas bort innan kl 07.00, för då skulle "Grävlingen" komma. Så det var bara att pallra sig upp och ut och flytta allt. Så idag har Grävlingen grävt runt nästan hela huset så att vi kan lägga ny dränering. Han är grym på att gräva, mannen med den djupaste rösten jag känner till, man står som ett litet barn och bara tittar när han jobbar, otroligt imponerande. Han grävde hela vägen under altanen, vi hade ställt in oss på att få gräva för hand en bit där. Väldigt tacksam över att vi slapp gräva själva... Så nu har vi en vallgrav på en sådär 1,5 m runt större delen av huset. Börjar det regna blir det kaos, för alla stuprör är öppna rätt ner i vallgraven. Så det blir tuffa dagar nu framöver för att få iordning allt: slipa bort gammal tjära på väggarna, sätta dit isodrän, lägga dit nya dräneringsrör och fylla med något bättre material än packad lera.

Grävandet innebar en hel del merjobb i trädgården också eftersom ett av mina trädgårdsland skulle grävas bort. Allt som fanns där i var jag tvungen att sätta någon annanstans och eftersom jag inte har hunnit göra det tidigare, pga att vi har varit iväg och J har jobbat en massa, fick jag kämpa så att svetten lackade idag. I och för sig så hade man nog inte behövt kämpa så hårt för att svetten skulle rinna, det var rätt varmt i solgasset. Tur att mormor och morfar kunde komma hit och hjälpa till idag, det hade inte gått annars eftersom Elsa inte var på dagis. För att göra dagen extra skojig var jag på styrelsemöte på kanotklubben också. När vi sedan kom hem igen och Elsa var i säng var det bara att greppa spaden och fortsätta tills det inte gick att se längre i mörkret.

Imorgon fortsätter grävandet, Elsa ska vara på dagis men hennes kusin S ska vara hos oss hela dagen. Sedan är det sommarfest på Elsas dagis vid 16.30 och dessutom grillkväll hos J:s syster vid 18-tiden. Varför sprida ut saker och ting när man kan göra allt på en gång?

Dagisdags

Så var dagis åter öppet. Elsa har inte varit på dagis på 6 veckor. Tänkte att det här nog skulle bli jobbigt när det var dags att lämna henne. Vi mjukstartade lite förra veckan och var på dagis ett tag för att J skulle fixa med lekstugan där. Då var det bara fröknar på plats. Sedan var det arbetsdag i lördags och då var vi där igen tillsammans med några barn och föräldrar. Idag var det då dags för Elsa att vara på dagis utan sina föräldrar. Hon surade ihop redan på väg in till dagis för att hon inte fick en sån där "müsli i plast" (en slags müslikaka). Sedan skulle hon inte gå med in och när jag tillslut lyckades få med henne in stod hon i hallen och surade. Hon gick in en vända för att spana lite på allt som var annorlunda, men sedan ställde hon sig i hallen igen med ansiktet mot toadörren. Hennes fröken pratade med henne och jag kände att det nog var bäst om jag inte var där. Så jag sa hej då och då blev hon så klart ledsen och sa: "Men jag vågar inte vara här själv." Inte kul att gå därifrån, men när jag vinkade åt henne i fönstret såg hon inte särskilt ledsen ut, tack och lov.

När vi hämtade henne fick vi reda på att det hade gått jättebra och det märktes inte att hon inte hade varit där på 6 veckor. Hon pratade en massa och sa ifrån när hon tyckte att kompisen E var för närgången. Hon har tjatat om att E inte får slåss under hela sommaruppehållet, vilket hon inte brukar göra. Däremot är E lite mer framåt och närgången än Elsa, vilket Elsa inte tycker om. Så då sa jag till henne att hon måste tala om för E att hon inte vill att hon ska vara så nära och det hade hon ju gjort idag och det fungerade. Elsa är äldst i gruppen nu och det kommer bara att vara 4 tjejer på hennes avdelning nu, varav 3 st har förnamn som börjar på E...

Men precis som vanligt var hon en grinis när vi hämtade henne. Ska nog hämta henne efter mellanmålet i fortsättningen, eftersom vi ändå måste gå upp i tid för henne på dagis nu. Vi åkte direkt till vårdcentralen eftersom J har haft något i hälen som gör ont sedan minitriathlonet. Han fick prova på hur det känns att få en bedövningsspruta instucken i hälen och det var tydligen inte det minsta angenämt.

Sen var jag på Kanotklubben, tyvärr inte ute på vattnet eftersom det var kanotskytte på schemat idag och jag fick vara landkrabba den här gången. Och på torsdag, min sista paddeldag för säsongen kanske, är det styrelsemöte så då missar jag den träningen också. Surt.

Elsa var hemma med pappa och hade vid middagsbordet sagt: " Trevligt att du bjuder på mat idag." Var får hon allt ifrån?

Yin och Yang

Dagen började dystert, med regntunga moln som retfullt täckte himlen. Jag var trött och Elsa likaså. Grubblade över nutiden och framtiden och tänkte att det är så sällan man får vara glad fullt ut, alltid är det något som smolkar glädjebägaren. Som nu när jag har kommit in på en utbildning, det är jag jätteglad över, men J:s framtid ser sådär lagom kul ut. Hur ska vi klara av att lösa allt med arbetslöshet, studier, jour och dagis? Tunga tankar.

Tänkte hinna ut och plocka av mina svarta vinbär innan regnet började falla, så vi tog med en filt, Elsas halvätna macka och nyponsoppa och gick ut. Elsa såg fram emot att få äta frukosten färdigt ute. Väl ute konstaterade jag att vinbären inte var så mogna som jag trodde att de skulle vara och så började det regna. Elsa, som var helt inställd på att äta macka ute, protesterade när jag sa att vi skulle gå in så det fick bli altanen istället. På väg dit fastnar en humla (tror vi) i Elsas sandal och jag ser paniken i hennes ögon och hör hennes ångest när hon ropar på mig och försöker få bort den från foten. Jag var typ 3 meter framför henne och det kändes som 3 mil innan jag kom fram. Åh, vad ledsen hon var, men hon lugnade sig ganska snart när vi kom in. Den hade stuckit henne ovanpå vänstra "ringtån". Lite salva och sedan Pinoccio på video gjorde susen. Sedan skickade jag ett meddelande till en kompis för att kolla om hon möjligen hade lika tråkigt som vi idag, så vi kanske kunde hitta på något, men inget svar därifrån. Suck. Försökte skruva upp hyllor och ben till vår arbetshörna, men det gick väl sådär. Plötsligt var det lunch och efter det sovdags för Elsa och jag däckade också av en stund. Skönt.

När jag sedan vaknade och gick ner för att röja i köket ringde J och berättade att han hade fått förlängt vikariat fram till nyår. Tjohoo! Många stenar föll från våra axlar. Men man kan ju tycka att det är lite konstigt att de först inte hade råd att ha kvar honom och sedan får helt plötsligt J och 2 till förlängt. Det är inte snällt att göra så mot människor. Sen fick jag meddelande från min kompis, vars telefon hade varit oladdad, att hon inte hade något för sig, så då packade Elsa och jag in oss i bilen och åkte dit. Det var jättemysigt att komma iväg. Vi provianterade på Netto först och Elsa uppförde sig exemplariskt. Trots lång kö som slingrade sig mellan godishyllorna. Elsa spanade på plockgodisbehållarna, lyfte försiktigt på locken och sa: "Jag bara tittar, mamma."

Väl hemma ville Elsa ha korv och hon drog i sig en halvtinad och en stekt, sedan var det mer fart på henne än vad det hade varit på hela dagen, trots att klockan var alldeles för mycket. Men det gick ändå bra att lägga henne sedan.

Kvällen avslutades med fika med J:s jourlag här hemma och vi passade på att skåla för J som fått förlängt. En sån konstig dag det har varit. Fast konstig på ett bra sätt.

Tidrapport

Nu har jag kollat mina tider på Minin: 1.21.30 och det får man väl vara nöjd med egentligen. Men det konstiga är att jag inte är det. Jag har kört på 1.19 vid ett tillfälle och då vill man ju innerst inne gärna slå det (även om man förnekar det in i det längsta) trots att man är mer otränad än på länge och trots att det blåste en massa och det var svinkallt i vattnet och jag hade en våtdräkt att dra av mig innan cyklingen och jag körde dessutom på en mountainbike istället för en racer.

Jag kom på plats 78 av 124 i damernas motionklass och det är jag faktiskt nöjd med. Alldeles så där mittemellan, det är helt ok. Mannen körde på 1.07.32 och hamnade på plats 83 av 245 i herrarnas motionsklass. Misstänker att han är som jag och inte är helt nöjd, trots en bra insats. Vi är rätt lika i många avseenden.

Till nästa år ska vi köpa våtdräkter och jag ska definitivt skaffa mig en racer som går att cykla på. Det har man säkert råd med när man ska plugga...