Skickade in en skötselplan idag som vi har haft i uppgift att göra, sedan hade jag en massa egentid (2 timmar) till förfogande. Ut i trädgården som ett skott. Höll på att blåsa bort och gick som ett fyllo i vindbyarna, men skit i det, här ska grejas, var min inställning.
Första projektet var att gräva bort gräset runt äppelträdet och lägga en stenkant runt. Det blev precis så bra som jag hade föreställt mig. Nu ska det bara fyllas på med lite grus runt stenarnas utsida, sen är det klart. Och så lite snabbväxande växter i jorden. Och lökar till hösten.
Projekt två var att påbörja en ny rabatt, som ska vara något upphöjd. Släpade på sjukt tunga stenar i skottkärran (som nu är buckligare än någonsin) och klämde fingrar och händer ett antal gånger. Tur att grannarna hade vett att hålla sig inne, för jag använde mindre väl valda ord ibland. Funderade stundtals på att det är en konstig hobby man har egentligen. Man gräver och släpar på stenar tills ryggen värken, kryper runt och rensar ogräs, bränner sig på nässlor och får fingrarna mosade mellan stenar - och ändå längtar man hela tiden efter att få göra mer. Människan är en skum varelse.
Här är landet som påbörjades i höstas, sen kom monsunregnet och därefter snön, så det projektet har jag nästan avslutat nu. Lökarna kom i jorden bara för ett tag sedan, men då hade jag i alla fall förgrott dem på loftet innan. Nu tittar de nyfiket upp ur jorden.
Kvar att göra: grus toppat med cementpulver utanför stenarna. Har bara kommit halvvägs med gruset än. Ingen aning om ifall det funkar, har bara läst om det innan. Vårt att pröva i alla fall.
Första projektet var att gräva bort gräset runt äppelträdet och lägga en stenkant runt. Det blev precis så bra som jag hade föreställt mig. Nu ska det bara fyllas på med lite grus runt stenarnas utsida, sen är det klart. Och så lite snabbväxande växter i jorden. Och lökar till hösten. 
Projekt två var att påbörja en ny rabatt, som ska vara något upphöjd. Släpade på sjukt tunga stenar i skottkärran (som nu är buckligare än någonsin) och klämde fingrar och händer ett antal gånger. Tur att grannarna hade vett att hålla sig inne, för jag använde mindre väl valda ord ibland. Funderade stundtals på att det är en konstig hobby man har egentligen. Man gräver och släpar på stenar tills ryggen värken, kryper runt och rensar ogräs, bränner sig på nässlor och får fingrarna mosade mellan stenar - och ändå längtar man hela tiden efter att få göra mer. Människan är en skum varelse. 
Här är landet som påbörjades i höstas, sen kom monsunregnet och därefter snön, så det projektet har jag nästan avslutat nu. Lökarna kom i jorden bara för ett tag sedan, men då hade jag i alla fall förgrott dem på loftet innan. Nu tittar de nyfiket upp ur jorden. 
Kvar att göra: grus toppat med cementpulver utanför stenarna. Har bara kommit halvvägs med gruset än. Ingen aning om ifall det funkar, har bara läst om det innan. Vårt att pröva i alla fall. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar