...men rätt nöjd sitter jag nu här efter kvällens minitriathlon. Pizza och cola gav krafterna åter, så nu orkar jag i alla fall skriva lite. Den lilla damen skulle prompt vara med och äta pizza, trots att klockan var jättemycket och trots att hon egentligen var jättetrött. Hon pratade avbrutet hela vägen hem i bilen, jag satt bak och dessutom hade hon napp så jag hörde nästan ingenting av vad hon sa. Farmor fick vara barnvakt och hon fick senare sällskap även av farfar och morföräldrarna.
Jag har ingen aning om vilken tid jag fick, men det kändes rätt bra genom hela loppet och då får man vara nöjd. Högerknät började inte bråka förrän det var en sådär 1,5 km kvar av löpningen, men det var inte så farligt som det brukar. Löpningen gick över lag bra, jag var inte alls så stum i benen som jag brukar bli efter cyklingen så jag kunde springa förbi några av alla dem som cyklade förbi mig. Cyklingen är nog min svagaste gren, tyvärr, har inte alls det där trycket i benen som man behöver. Och simningen är ju ingen höjdare heller. Mycket att öva på till nästa år...
Simningen ja, den var ju en rejäl utmaning idag. De sa att det var 17 grader i vattnet, men jag tror nog mer på 14, som ryktet sa i början. Det var så sjukt kallt att jag ville gå upp ur vattnet så fort jag kommit i, och då är jag ingen badkruka i vanliga fall. Som tur var hade jag på mig min gamla vattenskiddräkt, visserligen utan ärmar, men det hjälpte nog lite, annars hade jag nog inte klarat det. Innan min startgrupp fick hoppa i vattnet ropade de i högtalarna efter en filt åt en nedkyld deltagare. Det kändes så lagom kul att få höra det när man stod där och väntade. Det var den absolut värsta simningen i mitt liv.
Trots att man inför starten och under loppet frågar sig varför man utsätter sig för något sånt här, och dessutom betalar för det, så sitter jag redan och planerar inför nästa år. Känslan av att klara av något man inte vet om man klarar är fantastisk. Idag kände jag att det var okej at tänka: Fan, vad jag är bra! Jag var inte snabbast, snarare bland de långsammare, men jag hade ju som mål att genomföra det här minitriathlonet, och har haft det sedan förra året då jag inte deltog, och jag klarade det. Heja mig!
3 kommentarer:
Tiden finns nu på hemsidan såg jag. Snyggt jobbat! :-)
Nästa år ska jag oxå vara med!!!
Ja, det tycker jag Tessan. Det är på tiden nu. Och kan jag så kan du!
Jeanette, du kan också! Tur att inte Niklas testade i år för då hade han nog inte ställt upp fler gånger efter den vattentemperaturen...
Skicka en kommentar