Elsas kanin

Elsa har en kanin som är hennes ständiga följeslagare. Kanin heter han och hon fick honom av familjen Westerlind när hon var några månader gammal. Sedan dess är de oskiljaktiga. När hon var liten brukade hon brottas en stund med honom i sängen innan hon somnade. Nu för tiden är det öronen som är de mest magiska. Öronen klappar hon sig med och sniffar på när hon ska sova och när någon slår sig klappar hon med Kanins öra där det gör ont. Kanins öron är det bästa hon vet och det är verkligen en ära att bli klappad av ett tufsigt, ibland mindre väldoftande kaninöra när man har slagit sig.

Förutom sin fantastiska förmåga att trösta, är han även bra att skylla på när man inte får det man vill ha.
"Nej, du får inte fler russin."
"Men Kanin vill ha!"

Han har dessutom allt och då menar jag ALLT på denna jord. Han har grävmaskiner, traktorer med släp, båtar, flygplan, en himla massa djur, eget hus (som måste vara hur stort som helst). Så fort vi ser något och visar Elsa det säger hon: "Kanin har en sån." Dessvärre är Kanin inte särskilt varsam med sina saker, för oftast har hans saker gått sönder: "Kanin har också en båt, men den är trasig. Men jag har lagat den." En sån tur att Elsa är så händig.

Kanins mammas jobbarkompis heter Karin (ordagant från Elsa). Ibland heter hans mamma också Karin och ibland Caroline eller något annat.

Kompisar