En fantastisk dag...

...har vi haft idag. Vi packade in cirkus Engstrand i bilen och drog iväg mot Öland vid 10.30-tiden. Ett pitstop på Citygross för att proviantera lite och sedan vidare igen. Elsa somnade strax efter Glömminge och sov sedan hela vägen till Kapelludden (INTE i Borgholm, utan på östra sidan i Bredsättra). Vädret var väl inte strålande och det blåste en del, men det regnade i alla fall inte. Vi hittade en hyfsat skyddad plats att ha picnic på i en av groparna som finns mellan fiskebodarna och kapellet. Elsa var sjövild och skulle inte äta mer än ett par tuggor av sin mat efter att hon hade fått syn på kexpaketen jag hade hämtat i bilen. Hon for runt och vägrade sitta stilla, åt några tuggor på en brödbit, knyckte räkor från min baguette, klev på min baguette (...), spillde ut min dricka, ville äta efterrätten hon rotade fram i en av våra påsar och sen ville hon inte äta den när vi väl hade öppnat den och satt på henne haklappen... Puh! Lite annorlunda att vara där med en 1,5-åring.

Men sedan blev det bättre. Solen tittade fram och vi gick ner till stranden en stund där Elsa roade sig med att montera ner ett sandslott. Hon raserade det inte på direkten, hon tog ett par nävar i taget. Under tiden sneglade J och jag bort mot kapellruinen som var invaderad av en massa undomar, vi tippade på konfirmationsläger typ. Kunde de inte gå snart, tyckte vi. Vi ville ju vara bara vi där. Tillslut gick de i alla fall och vi gick upp till ruinen. Den platsen är lika magisk varje gång man är där. Det går inte att beskriva, man blir bara så lycklig där, det är så otroligt vackert och fridfullt. Elsa for runt och klättrade på det mesta som gick att klättra på, så det var lite svårt att njuta av friden, men samtidigt kändes det härligt att vara där med henne, på platsen där J och jag gifte oss för 5 år sedan.

Sedan for vi iväg upp till Äleklinta, jag älskar att gå på stranden där och titta på stenar och höra på vågorna som sköljer in, man får ro i själen av sånt. Men återigen, Elsa var inte lika rogivande. Bryggan var det roligaste på hela stället, den skulle hon ut på hela tiden och så ville hon "Ner!" när hon kom till trappan längst ut. Jag lovar, hon hade klättrat ner i vattnet om jag eller J inte hade hindrat henne. Men när vi satt vid strandkanten och tittade på stenar och vågor tillsammans kunde jag njuta ännu mer än jag har gjort tidigare på den här platsen, för nu hade jag ju med mig två älsklingar.

Vi avslutade dagen med att hälsa på mina föräldrar på Möllstorp. Vi körde hela vägen från Äleklinta och dit utan att stanna, det tog ca 40 minuter och Elsa verkade må helt ok. Jag mådde inte lika ok, för jag satt och underhöll henne hela vägen och jag blir ju själv åksjuk ganska lätt om jag inte tittar rakt fram. Men det var det värt. På vägen hem stensomnade Elsa innan högbrodelen, helt slut efter en underbar dag.