Jag klev på en humla igår. Det surrade till under foten och jag skuttade upp i luften i blotta förskräckelsen. Jag höll Elsa i handen och hon undrade vad jag sysslade med: "Maammaaa?!!" Det gjorde inte ont, så jag trodde inte att den hann sticka mig. (Min mamma har sagt att det känns som att få en stoppnål i foten om man kliver på en humla, för hon klev minsann på en humla när hon var liten.) Efter en liten stund började det dock kännas lite konstigt under foten och jag fick ett litet rött märke. Då kom jag ihåg uttrycket "Humlor bränns" som man alltid har fått höra som barn, så då blev jag lite nyfiken på om det är så att humlan kanske har några slags nässelceller på bakkroppen. Till saken hör också att jag hade en diskussion med J:s kusin för ett par veckor sedan om humlor sticks eller bits. Han menade att humlor inte har någon gadd, vilket jag var övertygad om att de har. Redan då tänkte jag att jag måste kolla upp det. I Wikipedia kan man läsa:
Gadden syns dock nästan inte på grund av den ludna bakkroppen. Den har inte några hullingar och kan därför användas flera gånger. Men humlan ska vara rejält uppretad innan den sticks. Giftet är mycket svagare än till exempel tambiets, och det känns mer som om humlan "bränns".
Då blev jag väl stucken då. Undrar om de kan stickas olika hårt? Lite senare blev jag förresten myrbiten av en liten j**la myra. Den bet mig på 3 ställen och det gjorde däremot svinont. Ser ut som om jag har fått myggbett där den bet mig, kliar gör det också. Men den myran lämnade jordelivet ganska snabbt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar