Än så länge ingen förbättring av Elsas tillstånd, snarare tvärtom. 39,1 grader i feber ikväll, men jag valde ändå att lägga henne utan att ge henne Panodil. Feber har man av en anledning och jag resonerar som så, att om man sänker febern med medicin inbillar jag mig att det tar längre tid att bli av med skiten. Elsa somnade snabbt ikväll. "Mamma ska gå nu!" sa hon när jag satt kvar en stund efter sagor och godnattsång. Med andra ord: Stör mig inte, jag vill sova! Måtte hon sova gott i natt.
Natten till idag var ingen höjdare, varken för Elsa eller mig. Hon vaknade stup i kvarten och var antingen snorig eller ville ha nappen eller drömde mardrömmar. Till slut orkade jag inte springa upp och ner fler gånger så jag släpade in min bäddmadrass och la mig bredvid henne i myshörnan (eftersom det var där hon sov). Då blev det i alla fall inget mer spring och lättare för mig att somna om.
Hon har fått i sig lite mer idag än tidigare, en halv kall korv är väl det matigaste hon har ätit på länge, men hon har även druckit lite bättre idag. Däremot har hon varit rejält instabil och gnällig och har utan förvarning börjat storgråta för att J t ex råkar stå på fel ställe eller för att hon inte får som hon vill. Puh! Detta tär rejält på tålamodet. Det suraste av allt var att jag fick hoppa över paddlingen ikväll eftersom J skulle jobba natt (igen) och alla barnvaktskandidater var otillgängliga på ett eller annat sätt. Men det regnade och haglade och åskade lite titt som tätt, så det kanske var lika bra att man var hemma. Kommer att missa nästa måndagsträning också. Inte bra. Det är ju min bästa må-bra-stund.
1 kommentar:
Åh jag känner igen mig, och varför är det (nästan) alltid så att det är ens egna aktiviteter som får stå tillbaka? I vårt fall är det ju jobb mot jobb men det känns som om mitt alltid verkar värderas som mindre viktigt här hemma... Jävla nattarbete och barnvaktsberoende! Ja så känns det idag. Kram på er o krya på Elsa!
Skicka en kommentar