Elsa har haft kräksjuka, jag har haft kräksjuka, datorn har pajat, pelletspannan bråkar och jag har blivit av med min SGI pga av ett misstag från min sida. Säkert är det något mer som jag har glömt.
Har min första riktigt friska dag sedan i lördags, för det var då jag började bli sjuk. Missade ett sedan länge inplanerat 50-årskalas som halva bygden var bjuden till. Trodde bara att jag skulle slippa undan med lite magont och skum mage, men på söndagen blev det sämre och natten mot måndagen ännu sämre. Sedan blev jag lite bättre, men sedan blev jag sämre IGEN. Nu hoppas jag att det är bra för denna gången.
Läste i en "Fråga doktorn"-spalt i mammas Allers att Norwalk-viruset som orsakar kräksjukan kan smitta i flera veckor efter att man har tillfrisknat. Dessutom blir man inte immun mot det efteråt, så det kan gå runt hur länge som helst. Det är ju helt omöjligt att undvika att smitta eller bli smittad. Flytta till en öde ö känns faktiskt som ett bra alternativ just nu, för jag klarar inte mer nu. Fatta detta, med kläderna på mig väger jag just nu 46,4 kg. Helt sjukt. Ofrivillig anorektiker. Jag som har kämpat med att komma upp till de magiska 50 kg så jag kan börja lämna blod igen. Men nu är jag hungrig igen, så här ska ätas.
När jag låg i sängen och berättade för Elsa att nu var mamma sjuk, sa hon:
"Mamma dricka nyponsoppa. Mamma bli frisk!" Härligt.
Lite jobbigare var det när jag var sjuk för 3:e dagen och hon drog mig i handen för att få upp mig ur sängen och sa:
"Mamma frisk nu. Mamma klä på sig!"
Inte lätt att förklara att jag ville gå upp, men inte kunde.
Hon har varit helt håglös när jag har varit sjuk, igen fart alls. Men nu är det full fart igen, som tur är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar