Besök och melon och påskägg

Igår när Elsa vaknade efter att ha sovit lunch sa hon:
"Famo å fafa ska komma idag."
Jag sa att, det tror jag inte, i så fall får vi ringa dem och fråga om de vill komma. Efter vällingen ville hon ha melon, men det hade vi ingen hemma så jag förklarade för henne att vi får köpa det nästa gång vi handlar. Lite senare står jag utanför bageriet och gräver när farmor och farfar rullar in med bil och husbil. Vilken trevlig överraskning! De hade hämtat husbilen inför kommnade äventyr i helgen och tänkte att då kan de ju passa på att hälsa på när de ändå är i faggorna. Bra tänkt. Elsa måste ha känt det på sig. Och gissa vad farmor hade med sig till Elsa? Melon.

Elsa fick ett påskägg med naturgodis i av farmor också och så här sa hon på kvällen när hon berättade om det för oss:

"Famo hade me ett ägg å ja öppnade å de va GODIS!"

Påskpynt

Elsa har plockat riset alldeles själv. De flesta fjädrarna fick jag hjälpa henne att sätta dit.

Sedan gick vi ut och pyntade lite också. Syrenbusken fick agera påskris ute. Elsa tröttnade snabbt...

Trädgårdsdrömmar

Varje vår kliar det i de gröna fingrarna och varje vår är jag som ett förväntansfullt barn när jag smider mina odlings- och trädgårdsplaner. Jag drömmer om en lummig, lite vildvuxen trädgård med blommor, buskar, träd och grönsaker huller om buller. Jag förkultiverar frön och blir sådär barnsligt förtjust när de börjar gro att jag måste visa alla i min närhet det fantastiska under som sker i min odlingslåda. Jag börjar gräva nya land och grubblar över hur jag ska få ihop allting. Så här långt är allting bara bra. Sen hinner verkligheten ifatt mig.

Min trädgård är än så länge platt som en pannkaka täckt med mossa med ett par träd och buskar som inte ger ett särskilt lummigt intryck. Jorden är tung att gräva i, styv lerjord och alla dessa #¤%* rötter som är överallt underlättar ju inte direkt arbetet. Det blir väl kanske ett nytt land per säsong, inte 10, som jag helst hade velat.

De förkultiverade fröna ska bli små fina plantor så småningom. Jag lyckas oftast få dem att gro, men sen är det slut på det roliga. Antingen glömmer jag vattna dem, eller så är det för blött så de möglar eller så dör plantorna när jag ska omskola dem i nya krukor. Förra året var jag ambitös och byggde drivhus av en lagerhylla och lite plast. Efter att ha haft dem på loftet tyckte jag att det var dags för plantorna att flytta ut på altanen. Vi surrade drivhuset det för att det inte skulle blåsa iväg. Sen blev det storm och allt gick åt skogen. Endast några få plantor gick att rädda.

Och när hösten kommer står man där och tänker: Blev det inte bättre än så här? Och då är man så trött på allt vad trädgård heter att man tvivlar på att man någonsin ska återfå lusten att odla igen. Sen kommer våren och då är allt gammalt groll glömt, eller i varje fall förträngt för tillfället.

Mitt problem är att jag har lite för höga ambitioner och är alldeles för otålig. Jag vill ha en skön trädgård NU, inte om 10 år. Måste försöka inse att en ny odlingsplats per år kanske räcker. Ska försöka sänka kraven, men jag tvivlar på att jag lyckas. Har redan börjat gräva på 2 ställen samtidigt och är vill gärna gräva ihop några av de befintliga odlingarna...

Elsatankar

Hade tänkt att lägga in lite påskpyntarbilder, men det gick av någon anledning inte överföra bilderna till datorn. Får pilla mer med det sen.

Får skriva om Elsas sköna tankar istället. J hade hämtat henne på dagis och innan de åkte hem slängde de skräp i soptunnan utanför dagis. Då säger Elsa:

"När det är varmt blir sopgubbarna glada! Då kan dom busa och kittlas i naveln."

För ett tag sedan beklagade jag mig över att behöva stöka med alla kläder som ska på Elsa innan man kan gå ut och så sa jag att när sommaren kommer så slipper man allt det här. När vi sedan kom ut på trappen säger Elsa:

"Va´e´sommaren, mamma?"

Ja, inte var den här i alla fall...

Om det strular...

...när ni går in på min blogg nu får ni höra av er. Jag har nämligen lagt in en besöksräknare och jag vet att den kan ställa till det om man inte har lagt in den på rätt sätt.

Livet är orättvist ibland

Idag på morgonen fick J ett samtal från sin chef. Han meddelade att den fasta tjänsten J hade sökt kommer att tillsättas av den kvinnliga kollegan. Inte på något sätt oväntat, hon är ju Kalmars första kvinnliga brandman, synd bara att hon skulle vara det samtidigt som min man behöver en fast tjänst. Nu får vi återigen leva i ovisshet, anställningen han har nu varar bara t o m augusti. Men vi hoppas att det kommer att ordna sig ändå på något sätt.

Earth hour...

...pågår just nu. Den enda lampa som lyser hos oss är Elsas lilla nattlampa. Datorn går på batteri för tillfället. Annars är det bara brasan och 2 stearinljus som lyser upp min lördagkväll. Inte helt lätt att se bokstäverna på tangentbordet i stearinljusens sken (tangenterna är svarta). Har precis konstaterat att Earth hour inte är lika kul när man är ensam hemma (Elsa sover ju, så hon räknas inte). Förra året satt J och jag tillsammans framför brasan och pratade och hade det mysigt. Nu är det bara jag och datorn. Så mysigt vi har det...

Utgifter...

Nu är det en sån där jobbig månad igen när ALLT kostar väldigt mycket pengar. Vi var tvungna att köpa en ny laddning med pellets eftersom den envisa och extremt kalla vintern gjorde slut på det andra. 10 394 kr kostar det kalaset. Nu hoppas vi på att det blir extremt varmt resten av året så att den här laddningen räcker till nästa år.

Bilen behövde servas och så klart hittade de ju någon liten o-ring, eller vad det hette, som gjorde att kylaren läckte (det var faktiskt jag som upptäckte att det var väldigt lite kylarvätska i behållaren, tro't eller ej!). En sådär 6 500 kr gick service och ringbyte på.

Vår kompost blev proppfull nu i vintras så vi har varit tvungna att SLÄNGA organiskt material i de vanliga soporna. Man ville ju gråta varenda gång. Så nu har en ny inhandlats, en sk Biokub av största storlek ( http://www.biokub.se/default.aspx). 1 700 kr kostade den med frakt. Vi kunde ju ha kommit undan med en tusenlapp om vi hade köpt en vanlig kompost på Bauhaus (Greenline), men de är så brutalt fula och så läste J att det var någon som hade haft problem med att möss tog sig in i den. Vi vill inte ha möss i vår kompost, det räckte med råttorna förra sommaren.

Och så var vi ju tvungna att beställa nya sommardäck, eftersom vi inte fick igenom bilen i besiktningen pga att de var för slitna. Känns sådär att köra runt med dubbdäck just nu. Tror att de gick på 2 500 kr.

Lägg till detta alla vanliga räkningar som ska betalas varje månad. Jag har inte ens vågat räkna ihop hur mycket totalkostnaden blir. J:s råd var: "Gör inte det!" Får se om jag kan låta bli...

Sjuka djur

Jag slutar aldrig att fascineras av Elsas lekar. De senaste dagarna har alla djuren varit sjuka, sämst däran har kaninen varit. Han har mått illa och kräkts och så har han slagit sig så illa att vi har varit tvungna att åka till sjukhuset och bandagera honom. Trots kaninens svåra tillstånd har hon tid att stanna och handla på Allans på väg upp till sjukhuset. Lite bananer, äpplen och paprika eller godis och glass måste vi ju ha med oss. Tjejen har koll. Hon vet redan att det är värdelöst att åka upp till sjukhuset utan något att äta med sig, man vet ju aldrig hur lång tid det tar där.

Böjd glass

Härom dagen åt Elsa och jag isglass (ska sägas lite tyst med ett stort leende över hela ansiktet och huvudet lätt på sne...). Min glass var av någon anledning lite böjd, vilket jag visade för Elsa. En stund senare säger hon:
"Va´ e´ böjtet, mamma?"
Först fattade jag ingenting, men sen förstod jag att det var det böjda på glassen hon menade.

Vid ett annat tillfälle stod jag och skalade morötter och palsternackor till middagen. Då säger Elsa:
" Elsa tycke inte om almenacka."
Jag trodde inte ens att hon visste vad det var, för jag hade inte sagt något innan. Och palsternackor är inte så värst vanligt förekommande i detta hushållet.

Elsas 2-årsdag

Elsa fick "Gosnallen" i present av oss vid frukosten. Hon sken som en sol när hon fick paketet och vi sjöng "Ja må hon leva" (=en favoritsång). Tidigare, när vi frågade henne vad hon vill ha när hon fyllde år, svarade hon:
"Paket!"
"Vad ska det vara i paketet då?" Elsa funderar en stund och svarar:
"Nalle!"
Så det är klart att hon skulle ha en nalle då.

Gos med sjuk mamma, Elsa var så glad att jag äntligen var på benen igen.

"En sån vill Elsa ha!" sa Elsa när vi tittade i H&M-katalogen. En Kitty-tröja kan hon väl få ha då... Mormor fixade.

Än så länge blir hon glad av att få kläder.

Stort paket...

...som innehöll trädgårdsredskap. Nu kan hon hjälpa mamma i trädgården.

Äntligen tårta. Elsa älskar tårta. Elsa älskar i och för sig allt som är sött...

Elsa har än så länge firat sin 2-årsdag 3 gånger. Jag tycker att det är jättetrevligt att sprida ut det, man hinner prata med dem som hälsar på och så tror jag att det är lättare för Elsa att uppskatta sina presenter när det inte blir så mycket på en gång.

Läget under kontroll...

...för tillfället i alla fall. Inget mer vatten har kommit in i källaren, nu börjar det t o m torka upp lite. Vi ska fixa en rejäl avfuktare nu, hoppas att det finns att hyra någonstans, vi är väl kanske inte de enda som har det behovet just nu. Vi ska visserligen investera i en avfuktare, men vi behöver en sumovariant nu och en sån köper inte vi vanliga dödliga. Eftersom vi bor på gammal sjöbotten och dessutom i en svacka blir det hårt tryck på avloppet när avsmältningen är så extrem som i år. Grundvatten är brutalt högt här just nu. Vattennivån i vår brunn på gården är bara ca 50 cm från kanten nu, det brukar väl vara en sådär 150 cm annars under normala förhållanden. Ingen aning om vi kan göra något för att förbättra situationen. Tror inte att en förbättrad dränering hjälper i en situation som denna när vattnet kommer även underifrån. Vi kanske får låta pelletssäckarna med sand stå kvar över brunnarna i källaren permanent. Det blir ju smidigt och snyggt...

Känns bra att vi köpte typ det enda huset med källare i byn...

Aldrig får man vara glad

Idag var det vår i luften, fåglarna sjöng, vi hade fyndat på Retrå och när vi kom hem var magarna var mätta av smaskig smörgåstårta som min mor hade gjort. När vi var på väg hem såg vi hur extremt mycket vatten det stod på åkrarna och jag sa till J att det är skönt att se att vattnet rinner undan så bra på vår tomt, trots tung lerjord. Lite senare var J nere i källaren för att sortera sina tidningsfynd från Retrå och han tänkte bara titta till pelletspannan lite. Vad hittar han då, om inte vatten på golvet i tvättstugan och i pannrummet, inte jättemycket, men en del. Åh nej! Undan med saker från golvet, Elsa fick sitta i pelletsbehållaren under tiden (det tycker hon är jättekul).
Sen var vi tvungna att mata Elsa och käka själva, så då var vi inte i källaren på ca 2 timmar. När J gick ner igen var det ännu värre och vattnet hade börjat rinna in i hobbyrummet, där vi har en heltäckningsmatta på golvet (ej limmad). Så det var bara att börja tömma resten av källaren också. J for bort till brandstationen och lånade en pump, men den fungerade inte för det var för lite vatten. Som tur är har vi en kombinerad damm- och vattensug när vi rengör pannan så den fick verkligen bekänna färg idag. Tur också att vi har ett loft där vi kan trycka in saker, än så länge finns det plats kvar där.
Det kändes rätt meningslöst när jag gick ut för att tömma hinken, det rinner väl tillbaka in igen känns det som. Puh! Vad ska man göra åt detta elände nu då? Det mesta vattnet verkar ha kommit genom brunnarna, men det verkar även sippra in vatten från betonggolvet. Suck. J och jag får väl turas om i natt och gå upp och kolla och tömma om det behövs. Har vi tur har det lugnat sig nu, men risken är ju att det sätter igång igen när temperaturen stiger under morgondagen. Och jag tror visst att det skulle regna imorgon. Tjohej... Strö salt i såret bara.

YES!

Cha cha cha cha cha chaa! Datorn fungerar igen. Tack vare J:s kusin, mr T. Jag är evigt tacksam. Att man kan sakna en dator så mycket. Och så fick jag lite bonus till datorn också. Fantastiskt. Ska lära mig ett nytt datorprogram nu. Och sen får jag jobb hur lätt som helst... ;-)

En räddare i nöden (fast vår Mr T är inte lika sur som original-Mr T).

Leos lekland

Idag har Elsa och jag varit på Leos lekland. Vilket ställe! Tänk om man hade fått komma dit när man själv var barn. Fast då hade jag säkert inte vågat prova någonting för jag var en sån mes. Inte så att jag var rädd för att klättra och klänga och åka rutschkana, men jag vågade inte göra något om inte mamma eller pappa var med. Vad mycket kul man har gått miste om. Men idag har vi åkt rutschkana så det stod härliga till. Elsa var outtröttlig när det gällde att klättra upp till rutschkanorna. Däremot var hon rejält trött när vi åkte därifrån.

När vi får vår dator igen ska jag lägga in lite bilder från detta och från hennes födelsedag, för Elsa har ju faktiskt fyllt 2 år nu. Stora damen.

Datorn är fortfarande paj...

...för er som undrar, så uppdatering av denna sida och svar på mail kan dröja. Ska iväg till J:s kusin idag och se om han kan hjälpa oss.

Botten är nådd, eller?

Elsa har haft kräksjuka, jag har haft kräksjuka, datorn har pajat, pelletspannan bråkar och jag har blivit av med min SGI pga av ett misstag från min sida. Säkert är det något mer som jag har glömt.

Har min första riktigt friska dag sedan i lördags, för det var då jag började bli sjuk. Missade ett sedan länge inplanerat 50-årskalas som halva bygden var bjuden till. Trodde bara att jag skulle slippa undan med lite magont och skum mage, men på söndagen blev det sämre och natten mot måndagen ännu sämre. Sedan blev jag lite bättre, men sedan blev jag sämre IGEN. Nu hoppas jag att det är bra för denna gången.

Läste i en "Fråga doktorn"-spalt i mammas Allers att Norwalk-viruset som orsakar kräksjukan kan smitta i flera veckor efter att man har tillfrisknat. Dessutom blir man inte immun mot det efteråt, så det kan gå runt hur länge som helst. Det är ju helt omöjligt att undvika att smitta eller bli smittad. Flytta till en öde ö känns faktiskt som ett bra alternativ just nu, för jag klarar inte mer nu. Fatta detta, med kläderna på mig väger jag just nu 46,4 kg. Helt sjukt. Ofrivillig anorektiker. Jag som har kämpat med att komma upp till de magiska 50 kg så jag kan börja lämna blod igen. Men nu är jag hungrig igen, så här ska ätas.

När jag låg i sängen och berättade för Elsa att nu var mamma sjuk, sa hon:
"Mamma dricka nyponsoppa. Mamma bli frisk!" Härligt.

Lite jobbigare var det när jag var sjuk för 3:e dagen och hon drog mig i handen för att få upp mig ur sängen och sa:
"Mamma frisk nu. Mamma klä på sig!"
Inte lätt att förklara att jag ville gå upp, men inte kunde.
Hon har varit helt håglös när jag har varit sjuk, igen fart alls. Men nu är det full fart igen, som tur är.

Datorproblem

Vi har seriösa problem med vår dator just nu och det verkar som om vi nog måste lämna in den snart. Det är bara tur att jag har lyckats att komma in på bloggen idag, för det har strulat som bara den innan. Konstiga felmeddelande och datorn hänger sig hela tiden. Någon som har något tips? Jag blir galen. Hatar när datorer krånglar, för jag fattar sällan vad det beror på och jag kan inte åtgärda det själv. Och sånt kostar pengar. Och pengar har vi ju så klart jättemycket av...

Lägesrapport

Vågar knappt skriva det, men idag har Elsa mått lite bättre. Senast jag skrev det blev hon sämre igen. Hon har varit på benen i hela dagen idag och har velat bli sysselsatt hela tiden. "Göa nu?" Kände mig som mamman helt utan fantasi idag, så jag hade inga bra förslag att komma med. De tråkiga förslag jag kom med dömdes ut direkt. Hon har druckit ganska duktigt i små mängder, framför allt jordgubbssaft och nyponsoppa och hon har t o m ätit en liten bit blodpudding, för det ville hon ha sa hon. Hon har haft feber idag med och magen är inte bra, men hon har i alla fall varit lite mer som vanligt idag. En liten tur till biblioteket i Hagby orkade vi med, skönt att komma ut lite. Hoppas, hoppas att jag klarar mig. Senast satte det igång vid den här tiden ungefär för min del.

Djävulskräksjuka

En dag på dagis fick Elsa. I tisdags kräktes hon hela dagen och vi satt i karantän på övervåningen för att det inte ska bli som senast, när både J och jag blev sjuka samtidigt. Djävulskräksjuka, jag hatar den! Små barn ska inte vara sjuka. Det är riktigt synd om henne, hon kunde inte behålla någonting på hela dagen. Ändå grät hon efter mat innan hon somnade. Nej, älskling, tyvärr. Du får svälta lite till. Hur bra känns det då? Idag har hon inte kräkts, men hon har haft feber och har varit riktigt risig, så där så att man blir jätteorolig. Som tur är har hon själv bett om att få vatten och nyponsoppa, så lite vätska har hon fått i sig nu. Måtte hon vara bättre imorgon. Nu går jag bara och väntar på att jag ska ramla dit igen. Här sitter hon utslagen i sin Barbapuff och tittar på Bananer i pyjamas.