Det var inte länge sedan jag fascinerades över att Elsa började använda tvåordsmeningar. Nu har hon tagit det hela till ytterligare en nivå, nämligen att kopiera uttryck vi använder och dessutom använda dem i rätt sammanhang, så hon förstår verkligen vad det är hon säger. När hon satte sig i badbajan idag sa hon: " Åh, va vam å könt de va" (=Åh, vad varmt och skönt det var). Man smälter helt.

Vulkanen Elsa

Just nu inhyser vi vulkanen Elsa i vårt hus. Ständiga utbrott, för oss helt obegripliga många gånger, tårarna sprutar, snoret rinner. Puh! I dagarna tvenne har denna dam bjudit oss på misstänkt 2-årstrots. Allt är "INTE!" Inte äta, inte sova, inte blöja, inte klä på sig, inte åka till mormor och morfar, fast sen brukar det till slut på bra ändå. Hon har lärt sig att förändra sin röst när hon säger att hon inte vill, den blir mörkare och hon låter arg, och så stampar hon gärna med foten i golvet för att förstärka det hela också.

Idag ville hon "INTE" äta lunch, hon ville sova istället och då fick hon det. Det tog 1,5 pixibok innan hon sov. Sen var vi och grillade med goda vänner, vissa av dem har vi inte träffat på 5 år. Det var hur mysigt som helst. 11 vuxna och 10 barn. Elsa var jättesnäll hela tiden och gick t o m omkring själv och spanade lite. När vi stannade bilen i carporten när vi kom hem började eländet igen. Pappa fick INTE lyfta ut Elsa ur bilen för det skulla MAMMA göra. Mamma vägrade för hon höllt på att packa ur bilen. Tårarna sprutade. Jag gick in med sakerna och J stannade hos Elsa. Jag trodde att de var ute och grejade med något, för det dröjde innan de kom in, men de hade bara suttit i bilen för Elsa ville inte gå ur. Till slut hade J fått ut henne och jag mötte dem i tamburen och då var det kört igen när hon fick syn på mig. Tårarna sprutade och hon ville minsann vara i bilen. Hon skulle INTE ta av sig kläderna, INTE ha nappen, INTE torka snor. Efter det lugnade det sig lite, men vi tassade runt på tå resten av kvällen för att inte väcka vulkanens vrede igen. Puh! Tur att vi fick ladda upp oss med 2 fantastiska dagar innan detta började. Då var hon helt exemplarisk och jag tänkte gång på gång, detta måste ju vända snart. Det gjorde det...

Bilder från julafton

Det är svettigt att ta emot juklappar.

Men rädd var hon inte. Kalle Ankas jul
Nya dockan skulle ha mat.

Lilla tomten kom med "ket" till Elsa.

Julafton

Vips så var julen över. Jag som planerade att starta med julen tidigt i år så att jag verkligen skulle kunna njuta. Det började visserligen bra, men sen efter lucia rasslade det till och sen var det plötsligt julafton. Vad hände? Det är likadant varje år.

Dan före dopparedagen åkte familjen E in till Kalmar. Elsa och jag sov hos mina föräldrar eftersom J skulle jobba natt, jag kände att det skulle bli lugnare så, istället för att jäkta iväg på julaftons morgon. Elsa sov duktigt i "äsesängen" (=resesängen), hon la sig t o m frivilligt, vilket inte händer alltför ofta.

Julaftons förmiddagen spenderades hemma hos mina föräldrar tillsammans med brorsan & co med julfrukost och juklappsutdelning med "lilla tomten". En bra mjukstart för Elsa med en liten tomte, hon var inte alls rädd, bara glad. När tomten var klar med klapputdelningen var Elsa halvt begravd bland julklappar, kusin O hade redan öppnat allla sina i farten och kusin L dök upp igen efter att ha varit spårlöst försvunnen under tomtens besök. Elsa orkade inte öppna allla sina paket på en gång så hon tog små lekpauser då och då för att prova de nya sakerna, men sen kom hon tillbaka och ville ha "mer ket" (= mer paket). När detta var färdigt var klockan way beyond Elsas sovstund och hon var toktrött. Men att ta på sig overallen för att åka i vagnen en stund för att vila och gå vidare hem till farmor och farfar var inte populärt. Gråt och tandagnisslan, men till slut kom vi iväg i alla fall. Efter ett kort pit-stopp på Konsum Norrliden somnade hon och fick sova en timme ungefär.

Resten av dagen avnjöts hemma hos svärföräldrar tillsammans med J:s syster och Elsas kusin S. Traditionellt julbord, Kalle Anka, Ris à la Malta och tomten igen, den här gången var det den "gamla tomten" som kom. Han gjorde Elsa lite mer konfunderad än lilla tomten, men det gick snart över och sedan var hon i full gång med att hämta sina juklappar. Svettigt värre var det, så tröjan rök efter ett tag. J såg sin chans att ge igen på tomten och hämtade ett glas must som han frågade om tomten ville ha. J har själv tomtat i flera år och alltid fått frågan av sin far: Vill inte tomten ha ett glas must?" vilket är helt omöjligt att dricka med tomtemasken på.

Nöjda, men trötta efter en hel dags julfirande avslutade J och jag med en juklappsutdelning hemma i Gräsgärde. Jag fick arbetsskor, betonggjutarbok och en stor utekruka som jag har spanat på länge, så nu vet ni vad jag ska göra framöver...

När man spiller...

...kan man sörpla i sig direkt från bänken, det har mamma lärt mig...

Snögubbe

Trots snor och hosta måste man ju slänga ut sina barn i snön när den äntligen är här. Man vet ju inte hur länge den ligger kvar. Istället för att skotta vägen fram till komposten, rullade jag klot och gjorde en snögubbe. Här hjälper Elsa till att pynta den.

Äntligen rutschkana

Min rutschkana är äntligen på plats i rummet.

Vågar jag åka?

Så klart!

Upp igen.

Att "Åka kaosell!" var jätteskojigt.

(Fråga mig inte varför hon kallade det karusell, för hon kan säga rutschkana).

Tjohej!

"Mamma också åka!"

Mamma har provåkt den innan 2 gånger. Första gången gick det inte så bra, för då lossnade ribborna på baksidan. Det fungerade inte att limma fast dem, kunde vi konstatera. Med lite skruvar och en justering av ribborna fungerade det bättre.

Nu saknas bara en dörr till ett skåp, fastsättning av några lister i rummet och i garderoben, en skena i taket till ett litet draperi (istället för skåpsdörrar), förvaring i garderoben och lite småfix här och där. Sen är mitt rum färdigt. Och så saknas ju förstås Barbamama, Barbaflink och Barbalala, men de dyker nog upp snart hoppas jag.

Det var nog inte ögoninflammation. Om det var det så var det ett klent virus, för det förvann snabbt.

Ögoninflammation

Jag har en misstänkt ögoninflammation. J upplyste mig om att jag var röd i ögat när han kom hem idag och vad jag vet har jag inte fått in något skräp i ögat. Det går ögoninflammation på Elsas dagis nu, en av fröknarna var hemma idag pga det. Nu undrar jag hur snabbt det går från det att man blir smittad till symptomen bryter ut? För jag var på dagis idag och hjälpte till en stund på eftermiddagen. Kan det gå så snabbt? Elsa är inte smittad än. J har för den delen ett misstänkt rött öga han med. Suck.

Gummiband...

Elsa har en del udda sysselsättningar ibland...

Hon blev tvärilsk när vi skulle ta bort "gommigammen".

Kan det gå snett...

... då gör det det när J eller jag är inblandade, i alla fall när det handlar om att fixa med hus, hem och bil. Några exempel:

* Jag skulle sy i tryckknappar till 2 kuddfodral nyss. En tryckknapp består av 2 delar. De delarna kan man sätta åt alla möjliga fel håll innan det blir rätt. Så av totalt 8 fastsydda tryckknappsdelar, var det säkert 4 som fick göras om. Och då tänkte jag ändå efter varje gång att jag MÅSTE kolla noga innan jag syr fast dem.

* Det fanns en smal öppning mellan vägg och garderober i Elsas rum och där kom jag på att vi kunde ha en bokhylla. J fixade ett bakstycke som borrades fast i väggen och jag fixade hyllplan som också borrades fast i väggen. När vi sedan baxade tillbaka garderoben märkte vi att hyllplanen stack ut för långt. J hade mätt fel och satt bakstycket för långt fram så vi fick göra om allt igen. Baxa, baxa garderob, skruva ut 3 miljarder skruvar, spackla hål, mäta RÄTT, skruva dit 3 miljarder skruvar igen och baxa tillbaka garderoben. Puh!

* J skulle sätta fast en golvsockel i Elsas rum. Tyvärr hade den slagit sig och var alldeles skev, vilket gjorde att det inte gick att sätta dit den särskilt bra. När J skulle ta bort den, strulade det en massa och när han tillslut fick loss den lossnade även en del av gipsväggen i ena hörnet (tapetserat och målat för lite sedan...) så det ser sådär ut nu.

Det här är bara de allra senaste händelserna. De säger ju att man lär av sina misstag, men ibland undrar jag, för det mesta verkar upprepa sig.

Köpa ägg av hönor

Jag var på utvecklingssamtal på Elsas dagis i onsdags och då berättade hennes fröken att hon hade sagt: "Mamma köpa ägg hönan" och det tyckte fröken var så gulligt. Men det är inte så konstigt att hon säger så, för vi köper ju faktiskt ägg av hönorna. Vi åker nämligen bort till några grannar som är äggproducenter och hämtar äggen direkt från hönshuset. Hönorna kan man titta in på och äggen kommer ut genom en lucka i väggen och packas i flak. Så jag köper definitivt ägg av hönorna.

Hos frisören

Jag var och klippte mig i måndags, det var nästan ett år sedan jag gjorde det (förutom luggen då)så nu var det väl på tiden. Hade bara tänkt att toppa håret, men det blev inte riktigt så. Frisören berättade om att hon hade lessnat på sitt jämnlånga hår och klippt upp det för lite sedan och nu var hon helnöjd. Men det vågade ju inte jag, eller...? 5 minter senare var det färdigt. Den kortaste delen av håret går nu till axlarna och den längsta är som innan ungefär. Jag fick sitta med huvudet framåtlutat och sedan kammade hon ihop håret i en tofs som hon klippte av. "Iiiiih, mitt hår!" tänkte jag när jag såg det falla. Slutresultatet blev bra och jag kände mig så himla nöjd över att ha vågat lite mer än vanligt. Men mina tjocka fina flätor är numera ett minne blott, det är väl enda nackdelen. Nu är de mer "normala", lite tunnare och spretigare. Fast å andra sidan har jag ju haft flätor i säkert 15 år nu så då var det kanske dags att förändra sig lite...

Fascinerande barn

I stort sett varje onsdag eftermiddag den här hösten har jag varit på Elsas dagis för att passa barnen när fröknarna har planering (föräldrainsats). Tänkte mig kanske inte riktigt för när jag åtog mig uppdraget, för man blir väldigt låst varje onsdag eftermiddag och om J dessutom jobbar måste Elsa vara kvar på dagis med mig och det fungerar sällan bra eftersom hon blir en grinis och pipis då. Men även om det kan kännas tungt att åka dit ibland, så måste jag säga att det är otroligt vilken energi man får av barnen när man väl är där. Eventuell trötthet är som bortblåst när jag kommer dit. Att bara stå och iakta dem när de leker eller att lyssna på dem när de berättar något får mig att må bra i själen.

Något som fascinerar mig är barnens trygghetssökande, något man kanske inte alltid registrerar vid första anblicken, men som blir väldigt tydligt när man tänker på det. Vuxnas närhet är trygghet för barn. Om jag sätter mig i sandlådan och gräver lite tillsammans med ett ensamt barn dröjer det inte många minuter innan sandlådan är full av barn som vill leka. Det är inte alltid så att barnen vill leka med mig, de vill bara vara där det finns en vuxen att leka bredvid. Ibland kan man gå därifrån och barnen fortsätter att leka, men ofta upphör leken efter en kort stund. Ställer jag mig vid rutschkanan kommer barnen dit istället. Nu är ju jag där i stort sett varje vecka, så jag har ju lite frökenstämpel och fröknar lockar ju alltid till sig barn, men det fungerar likadant när andra föräldrar är där och hjälper till också.

Nu skulle jag ju kunna få lite lätt panik när jag tänker på vilket ansvar jag har för dessa barn som känner sig trygga i min närhet, man känner att man måste leva upp till deras förväntningar. Jag kan ju inte lägga benen på ryggen om det uppstår en jobbig eller obehaglig situation. Men istället för att få panik får man tänka på att de faktiskt känner sig trygga bara av att jag finns i närheten och det är väl en bedrift bara det. Sen är det bara att hoppas att man kan klara av svårare situationer när de uppstår. Annars kan man ju alltid ropa på en fröken...

Dagens I-landsproblem

När man är arbetslös kan man ju gå och julhandla lite när som helst, inte bara när alla andra stressar omkring. Men när man är arbetslös har man ju inte så mycket pengar så då kan man ju ändå inte handla.