Räkningar

Jag gick nyss igenom våra räkningar den här månaden: 23 108 kr!!! Och då är inte riktigt allt medräknat ändå... Någon som slår det? På måndag ska jag julshoppa. Man kanske skulle göra sina julklappar själv i år?

Bakdags

Elsa och jag bakade i söndags. Allt skulle provsmakas. Elsa tyckte att mjöl var "Mmmm, gott!" och det dammade ur munnen på henne när hon sa det... Men hon var väldigt duktig på att hälla i ingredienserna i bunken och blandade flitigt med måttet efter varje matsked hon hällde i. Sen upptäckte jag att hon var en hejare på att platta till havrekakor.

I brist på annat att äta kan man ju gnaga på en gammal brödbit som getterna skulle få egentligen...

Bort!!!

Nej, det är inte Elsa som är skyldig till detta.

Jag fick ett tokryck i måndags, kände mig så frustrerad över att jag inte hittar något jobb, att elsystemet bråkar och att vi aldrig kommer någon vart med husrenoveringen så jag började slita ner tapeten i köket. Bort, med det gamla fula! Nu kommer det ju visserligen se sju resor värre ut än innan ett tag framöver, men känslan när jag stod där och rev var fantastiskt befriande. Rekommenderas. Fast kanske inte om man redan har det fint på väggarna...

Men det kändes lite konstigt att slita ner flera lager med gamla tapeter. Jag slet ju bort flera årtiondens historia. Huset är byggt 1940. 70- och 80-talstapeterna sörjde jag väl i och för sig inte när de åkte väck (grön och brunrandig tapet samt vit med ljusblå ränder på bl a), men de andra kändes lite mer nostalgiska. Men just nu struntar jag blankt i detta, för jag vill ha ett kök som jag står ut med att vara i ett tag framöver. Något utbygge lär det väl inte bli av på ett bra tag, så då måste vi göra något provisoriskt med det skruttköket vi har istället.

Nedan ser ni vårt fantastiskt välplanerade och rymliga kök... Till höger, precis efter dörrposten är trappen till källaren. Den nedgången stjäl typ 2 kvadrat av köket

Tung dag

Idag kan jag inte pressa ur mig så mycket positivt. Fick inte jobbet som jag var på intervju på. Det känns surt som bara den, vill verkligen jobba nu och gärna där. Innan de ringde och gav det negativa beskedet slets man mellan hopp och förtvivlan. Nu är det bara förtvivlan. Vad värdelös man känner sig. "Ja, men du kan ju tänka på att du var en av dem vi valde ut för intervju, vi tyckte att du var intressant". Visst, men det hjälper ju inte mig att betala lånen. Och så var man tydligen inte tillräckligt intressant heller, det känns ju jättebra.

Vad ska jag göra? Vad ska jag jobba med? Någon som har något bra förslag?

Lite glädje

När allt känns som jobbigast måste man ju anstränga sig för att hitta lite positiva saker också, kom jag på. Jag kan ju inte bara överösa er med mina bekymmer. Här kommer några bra saker:

1. Jag la färdigt golvet i Elsas garderob igår kväll. Kährs Linnéa-golv (rester från mor och far). Jag la det helt själv och lyckades såga till den sista biten, med speciella vinklar och allt utan att behöva göra om det tio gånger. Den passade precis.

2. Jag har fått sova nästan hela natten ostört. Bara lite stök efter 5-tiden, men då är det ju ändå så gott som morgon.

3. Elsa sa att hon ville "In!" när vi stod i tamburen på dagis, vilket betydde att hon ville in till barnen, trots att de kramattackerade henne först när hon kom. I normala fall får hon panik av det och vill "Upp!". Det känns så himla bra att lämna henne på dagis nu, för jag vet att hon har det bra där. Mycket roligare att vara där än att gå hemma med mig hela dagarna varje dag.

4. J har fått förlängd anställning till augusti. Därefter hoppas vi att det är några gamlingar som pensionerar sig, eller någon som byter jobb.

5. Vi har en kamin som vi eldar i varje dag nu. Det är det bästa med hela huset. En varm brasa att stitta framför när vinden ylar utanför fönstrena eller dimman ligger tät runt husknutarna - det är balsam för själen. Här hämtar jag kraft och lugn.

6. Konstaterade nyss att jag äntligen har fått pengar från A-kassan. Tjohoo, jag är rik! (kan man ju låtsas en liten stund i alla fall).

Det var veckans positiva uttömning. Nu kan jag gnälla lite till ;-)

Kan man aldrig få vara glad...

I helgen kom äntligen morbror L hit för att fixa elen i Elsas rum. Vi har väntat jättelänge, men jag ville inte pressa honom eftersom jag visste att han har haft mycket att göra. Men nu är det ju snart dags att hänga upp adventsbelysning och då kände jag att det var hög tid, så jag skickade en bild på Elsa med en vädjan till honom. Det fungerade. Installationen av elen gick bra, nu ska jag bara hitta lite mysig julbelysning.

Men där tar det roliga slut. Morbror L skulle även hjälpa oss att sätta dit en jordfelsbrytare och då hittade han en massa konstiga kopplingar nere vid elskåpet. Det var ettor och nollor och fas hit och dit - J och jag fattade abslout ingenting och morbror L dumförklarade oss säkert både en och två gånger för sig själv. När han väl hade fått jordfelsbrytaren på plats slog strömmen av hela tiden. Efter en stunds felsökning kom han fram till att det var kylen som orsakade det. Jaha, då måste vi felanmäla den också. Han fick göra några specialkopplingar så att vi klarar oss så länge, men han måste komma tillbaka och reda ut de andra felkopplingarna. Det kan ta en hel dag att få ordning på det. Vad bra det känns när man ber en släkting om en tjänst och sedan visar det sig att det blir en jädrans massa merjobb. När vi skulle sätta igång vattenkokaren i badrummet på kvällen slog strömmen av igen. Då är det alltså inte bara kylen som gör att den löser ut. Och i morse satte jag igång TV:n och då hände samma sak. Har en känsla av att hela elsystemet skulle behöva bytas ut.

Jag blir så frustrerad när jag inte förstår hur saker fungerar. Jag kan ingenting om el och är helt utlämnad åt andra som kan det. Som tur är har jag morbror L, annars hade man ju varit helt i händerna på svindyra elektriker. Jag menar, de kan ju säga: "Vi får nog ta och byta ut samtliga ledningar i hela huset, lilla gumman, det kan ta en sådär 2 veckor och kommer att kosta runt 300 000 plus moms " och jag kan inte ifrågasätta dem. AAAARGH!

Lugnet efter stormen

Nu har vi haft några bra dagar igen. Idag har Elsa varit helt fantastisk, go och glad hela dagen, åt ett skrovmål till lunch, sov lunch i nästan 2 timmar, drack 2 dl välling när hon vaknade, åt middag duktigt och protesterade varken när det var dags att gå upp ur badet eller när det var läggdags. Bara för det så vaknade hon nu och var jätteledsen. Fick vagga henne til sömns igen i famnen efter att hon tillslut slutat gråta. Bara det inte börjar om nu...

Att måla...

Det börjar bra... ...sedan kommer man på att man kan kladda med färgerna på benet.
Åh, det var ju jättemysigt det här.

Färginpackning!

Fötterna behöver en rejäl omgång, särskilt mellan tårna.

Det tog en stund att rengöra henne - men det var det värt.

Tuffa dygn

Äntligen har jag fått sova nästan en hel natt. De senaste dygnen har varit en mardröm. Det började natten till onsdag, Elsa vaknade och gnällde och ville först att jag skulle läsa bok, men det tyckte jag inte alls att vi skulle göra kl 01.30. Då blev hon hysteriskt ledsen och ville ha "VÄLLING!" och se på "TV!" vilken jag inte heller tyckte var en bra idé. Skrik och gråt och till slut blev det TV utan välling. Det finns ju så mycket bra att titta på så dags på TV mitt i veckan så vi tittade på Night rider. Oj, vad man tyckte att den serien var cool då det begav sig. Och oj, så usel man tyckte att den var nu. Sjukt dåligt. Till slut lyckades jag lägga Elsa i sin säng, hade en lampa tänd och då låg hon i alla fall där utan att vara helt hysterisk, bara lite gnällig. Runt mellan 03.30 och 04.00 somnade hon igen. Lämningen på dagis gick över förväntan på onsdagmorgonen, trots ett flertal utbrott under morgonen.

På eftermiddagen gjorde jag min sedvanliga föräldrainsats på Elsas dagis och Elsa var kvar med mig fram till 16.00. Hon började bli lite gnälligt och hon ville hem till "Kannen" (kaninen) och "Nappen!". Väl hemma var allt "INTE!" och hon var arg och ledsen en lång stund. Hon ville ha välling och sedan ville hon inte ha ha välling när hon väl fick det. Tillslut knaprade hon i sig ett kex och några russin och smuttade lite på vällingen. Därefter gick det bra ett tag. Sedan fick hon för sig att hon ville måla, och då innebär inte det måla fint på ett papper, utan man ska sitta naken i en balja och måla på hela sig själv. Varken J eller jag kände att det var läge för det, eftersom det snart var läggdags för Elsa och då var det kört igen. Skrik och hysteriskt gråtande och stampande. Vi lyckades mot alla odds få henne till att somna.

Hon vaknade igen runt 21-tiden och var ledsen och ville "UPP!" och sedan "Ner!", så jag tog med henne ner och så satt vi framför brasan en stund. Sedan kände jag att jag också var trött så då la jag Elsa igen, vilket gjorde henne hysterisk igen. När jag hade borstat tänderna la vi oss i min säng och efter en stund sov hon. Jag kunde inte sova, för jag kan inte ligga skönt när någon sover i min säng, men jag struntade i det, bättre då att Elsa sover. Men sen vaknade hon igen och stökade och gnällde och ville vara i sin egen säng. Inte mig emot. Hade en lampa tänd och det verkade fungera rätt bra. Då gick strömmen! Det kunde inte ha varit olägligare. Lampan slocknar och Elsa blir ledsen igen. Försök förklara för en liten att det är strömavbrott och att mamma inte KAN tända. Hon ville ha välling och se på TV, men det gick ju inte heller, försökte jag förklara. Elsa grät och man såg inte ett förbannat dugg. Ficklampan låg på något jättebra ställe... J gick ner och hämtade ljus och Panodil, för nu kände vi att det måste vara något som är fel med Elsa. och under tiden lugnade jag Elsa. Hon fick sitta i min famn tills hon somnade och sedan lyckades jag flytta henne till sängen där hon sov resten av natten. I love Panodil. Det jobbiga är att vi inte vet vad det var som gjorde ont. Öron, mage, växtvärk, hals? Frågade vi henne så fick vi bara "INTE!" till svar.

Under torsdagen gick jag och höll andan i stort sett hela förmiddagen av rädsla för nya utbrott, men det gick jättebra. På eftermiddagen var jag på jobbintervju och jag kände att jag inte direkt hade haft världen bästa uppladdning inför detta. Synd, för jag vill verkligen ha det här jobbet.

Inatt har vi äntligen fått sova lite mer och Elsa verkar må bättre. Skönt för alla inblandade, Vi får väl se hur det går när vi hämtar henne från dagis.

Snabb hjälp

Jag fick hjälp från supporten redan dagen efter jag hade skickat mitt mail. Bra jobbat! Men frågan är om det inte skulle heta ärendenummer istället för könummer, annars verkar det ju rätt avskräckande.
Tyvärr hjälpte det inte med deras råd, det fungerar fortfarande inte att bifoga bilder i Hotmail. Och problemet ligger i vår dator dessvärre. Suck.

Lite kö

Jag har problem att bifoga bilder i min Hotmail nu igen, får upp ett felmeddelande när jag försöker. Efter att ha provat diverse självhjälp från deras "Hjälp" gav jag upp och bestämde mig för att maila dem om problemet. Det tog en bra stund innan jag ens hittade hur man mailar om problem. När allt var ifyllt och ivägskickat fick jag följande meddelande:

Jag var tvungen att räkna siffrorna i könumret för att klura ut vilket nummer jag hade. Bara över en miljard före mig i kön. Det är ju aningen värre än att ringa till Försäkringskassan. Snart är det min tur!

Brand i skola

Fick höra idag att Torslandaskolans högstadium i Göteborg har brunnit ner i helgen. Det kändes väldigt obehagligt, där har jag ju varit flera gånger. Tycker faktiskt mest synd om alla lärare, barn har ju en förmåga att anpassa sig snabbare efter nya situationer. Högstadieeleverna kommer att portioneras ut till andra högstadier i närheten, det lär bli rejält rörigt ett tag framöver. En ny skola bilr inte klar förrän om tidigast 2 år. Undrar hur de ska lösa detta? Jag är glad att jag inte sitter som skolchef i Torslanda just nu.

Bara lite bilder

En mössgalning...
Bus på gång.

Kolla in den här goingen då!
Bilden är tagen i mormor och morfars badkar den 25 januari 2009. Undrar var den lilla skruttan tog vägen?

Glad över att vara kvinna

Ibland är jag så himla glad att jag inte är man. Tänkte extra mycket på det härom dagen när de sa på nyheterna att den enda mansjour som finns för tillfället ska läggas ner. För kvinnor finns det en uppsjö. Så jobbigt att inte kunna prata om sina känslor och funderingar eller att alltid tvingas ikläda sig rollen som den tuffa machomannen. Redan tidigt ser man att man ska "puckla på" varandra som kille, inte på fullt allvar, utan på lek, men ändå, tänk vad jobbigt om man inte gillar det. Det är sällan man ser tjejer som gör likadant. Det är bara att hänga på och göra som alla andra fräcka killar, annars kanske någon tror att man är bög. Helt otroligt att det än idag i vårt upplysta samhälle fortfarande finns denna bögnoja hos killar. Och att det används som ett nedvärderande ord. Sjukt.

I onsdags kom J upp till mig när jag satt framför datorn, arg som ett bi, svor och sa att han inte ens klarade av att byta en j**la spindelled på bilen och att han minsann tänkte skrota bilen. Vad säger ni flickor, hur många spindelleder har ni bytt på sistone? Hur många vet ens var den sitter? Jag kan väl på ett ungefär säga var den sitter, men jag skulle aldrig någonsin få för mig att försöka byta den själv, för det kan jag inte. Och då är jag återigen väldigt glad över att inte vara man, för då ska man tydligen kunna sånt, trots att man inte har någon utbildning i det eller ägnade tonårstiden åt annat än att meka med bilar. Som J. Han ägnade sin tonårstid åt skateboard och cykling.

Handbromsen måste fixas på bilen också och J vet inte riktigt hur han ska gå till väga. Mitt förslag är att ringa till en verkstad, men det kan man ju inte göra som man. Eller? Bättre då att skrota bilen efter att man har svurit alla svordomar man kan när bromsarna har rasat ihop helt efter att man har pillat på fel saker...

Inlägg i SJ-debatten

Undrar om Elsa redan är insatt i SJ:s kundpolicy?

Snö...

Idag snöade det lite när jag körde Elsa till dagis. Tjohoo! Det snöar! Fast riktigt så känner jag ju tyvärr inte. Snarare "Usch, inte snö nu!" Det är ju sällan man känner det som när man var liten och blev helt uppspelt av att se tre flingor dala ner. Men helt kört är det inte, för om det är riktigt kallt och det vräker ner snö kan jag tycka att det är rätt häftigt. Tänka att "Om det snöar hela natten blir vi kanske insnöade". Kanske inte tycker att det är så kul när det väl händer, för det lär ju bli en del skottande (vi som inte ens har en egen snöskyffel än...) och så brukar tydligen strömmen gå rätt ofta. Men lite snökaos någon gång vart 5:e år kan man väl leva med. Strömavbrott, levande ljus och elda i kaminen med vinande snöyra utanför fönstrena och hela familjen hemma tillsammans. Helt ok en stund i alla fall.

Bra ord att kunna som liten

Lusekofta och pumpafrön, känns inte det som bra och nödvändiga ord att kunna när man är 1 år och 8 månader?

Vardagsångest mm

Så var det vardag igen. Höstlovet är över och med det även de sköna stilla höstdagarna. Just idag känns allt lite sådär. Vaknade i morse och grubblade över jobb. Hur ska det gå om jag inte får tag i något jobb? J har bara anställning till årsskiftet och än så länge har han inte fått reda på om han får vara kvar längre. De är 2 vikarier, en av dem får med säkerhet vara kvar. Den ena är stadens första kvinnliga brandman, vilket gör konkurrensen lite orättvis tycker jag. Undrar om jag kan ringa till J:s chef och övertala honom hur mycket J behöver det här jobbet? Förklara att om han inte får jobba kvar där så kan han inte jobba som deltidsbrandman här ute i bygden heller eftersom A-kassans puckade regler sätter stopp för det. Och det är ju inte så att det dräller av folk som kan jobba som deltidsbrandmän här.

Natten till i torsdags blev Elsa sjuk, hon vaknade vid 04.30 och kräktes, något som jag har fasat för länge. Självklart jobbade J natt. Men jag klarade det ganska bra faktiskt, bortsett från att jag inte kunde äta ordentligt på hela dagen. Och jag tyckte så oerhört synd om henne, små barn borde inte få vara sjuka någonsin. Hon kräktes 3 gånger på morgonen, sedan var den biten avklarad, tack och lov. Värre var det med febern, hon var jättehängig, har aldrig sett henne sådan förut. Annars brukar hon kunna ha 39 graders feber och ändå leka som vanligt, men den här gången satt hon bara och hängde i soffan eller i knät. Vi fick i henne nyponsoppa och lite välling under dagen och på kvällen piggnade hon till så pass mycket att hon orkade plocka ut samtliga örngott ur en garderob för att "bädda" med dem (ca 3000 st, kändes det som sedan när man skulle vika ihop alla igen...).

I helgen var vi på middag hos mina föräldrar och där var även svärföräldrarna. God mat och trevligt sällskap. Elsa hade modevisning med mössor som hon rotade fram i mormors sittpuff, helt klart en succé.