lördag 12 november 2011

Den lilla smygaren

Just nu är Elsa inne i en smygar-fas. Saker och ting ska göras i smyg.
"Du får inte titta, mamma! Blunda! är frekvent använda fraser. Och då vet man att det är något lurt på gång. Hon smusslar med saker och springer iväg och gömmer sig, förslagsvis under ett bord och då bara måste man ju kolla vad som är på gång.
"Vad gör du Elsa?"
- Inget! Titta inte!
"Jo, men något gör du allt. Vad har du i handen?"
- Inget. (gömmer detta "inget" väl under magen)
"Får jag se vad det är du gömmer! Jag tycker inte om när du smusslar med saker så här."
Tillslut ger hon upp och visar upp en tuschpenna.
"Du tänkte väl inte rita på mina dukar?" (som ligger i en hög framför henne under vardagsrumsbordet)
"Jamen, jag vill ju ha namn på stolarna..."
Detta utspelade sig idag på förmiddagen. Känner mig rätt glad över att jag var den misstänksamma modern som avvärjde ett plötsligt infall av konstnärlig frihet.

Igår morse utspelades följande:
Elsa och jag hade sovit över hos mina föräldrar. Vid sjutiden skulle min mor till tvättstugan och tvätta och Elsa rusade ut i köket och grejade med något och sedan for hon iväg som en pil in i vardagsrummet.
"Vad gör du Elsa?"
"Kom inte hit! Titta inte! Blunda, mamma!"
Eftersom jag är den jobbiga sortens mamma som inte alltid lyder, så gick jag in i vardagsrummet och hittade henne under soffbordet med en burk pepparkakor som hon har norpat i mormors skafferi. Och eftersom jag ibland är en ganska tråkig mamma, så tyckte jag inte att det var en särskilt bra idé att äta pepparkakor kl sju på morgonen innan frukost.

Såna här incidenter är det hela tiden. Idag stängde hon dörren till sitt rum för första gången. Då skulle hon byta kläder och då får man INTE titta. Det sker ett antal klädbyten varje dag nu och det är lager-på-lager-principen som gäller på överkroppen "för att det är höst nu, så jag inte fryser". Detta innebär ibland att hon har på sig 3 linnen, 2 T-shirts och 2-långärmade tunna tröjor. Inte nödvändigtvis i den ordningen, linnet kan lika gärna hamna ytterst...

Puh!

Inga kommentarer: