Berit

Berit heter stormen som vill slita bort vårt hus från marken just nu. Jag gillar inte Berit, det kände jag redan när de sa att hon var på väg. Man är så liten på jorden när vädrets makter dundrar på. Elsa var lite rädd när hon skulle sova ikväll, hon tyckte att det lät som åska. Jag kunde bara trösta med att säga att det inte var åska och att jag var hos henne. Själv är jag livrädd när det blåser. Det stressar mig som bara den. Då är det jobbigt att vara den som ska vara vuxen och trygg. Men hon somnade till slut. Utan napp för 3:e kvällen i rad. "Mamma, ikväll ska jag somna utan napp!" sa hon redan i eftermiddags. Så stolt. Igår hade papsen köpt klistermärken åt henne när han kom hem för att hon är så duktig. Och imorgon bitti sitter det 4 guldstjärnor i taket över sängen.

Elsas säng

Äntligen har Elsas säng blivit helt färdig. Det var rätt länge sedan vi byggde den, men sedan dess har den stått i Elsas rum i sin enkla furu-skrud och bara väntat på att bli målad. I helgen blev det änltligen av. Sängen målades med samma blåa färg som Elsa hade valt ut till sitt bord och sina stolar och den dekorerades även med glittrig glasmosaik.

Vi passade även på att snygga till myshörnan lite. Jag köpte en sänghimmel häromdagen som vi satte upp igår. Jag tycker att det blev helmysigt.

 Och om man tittar in i myshörnan hittar man:

...en grimaserande unge såklart...

Suck!

En härlig hemmadag

Igår hade Elsa och jag en härlig hemmadag tillsammans. Vi passade på att baka lite.

 Ibland vill man ju ha en fin bild på sin dotter. Inte helt lätt att ta en normal bild på Elsa just nu, eftersom det är så fantastiskt roligt att göra grimaser...

Försök 1

Försök 2

Försök 3

Försök 4

Försök 5

 Sedan gav jag upp.

Elsa övergick efter bakningen till att leka med mina träfigurer (som jag samlar på) och några tandpetare.

Och så här såg det ut sedan: 

"Mamma! Jag har satt dit ett nytt öga på hunden! (den har alltid bara haft ett).

Ibland undrar jag om jag borde vara mer orolig för henne...

 Kakorna blev goda i alla fall.

Elsa kunde knapp bärga sig till pappa kom hem, för då skulle det bli kakor till efterrätt.

Ännu en nappfri kväll

Efter att den lilla damen hade lyckats somna utan nappen sist, fick hon en stor guldstjärna ovanför sin säng och ett par prickiga Pippi-byxor. Med löfte om att det skulle dyka upp fler guldstjärnor hoppades man ju på att hon skulle vilja försöka igen. Men kvällen efter det var nappen i igen och kvällen efter det med, men då lovade hon att imorgon skulle hon sova utan napp. När det så var läggdags idag kunde hon helt enkelt inte tänka sig att sova utan napp och gick och hämtade den. Jag blev lite småilsk och tyckte att hon i alla fall kunde försöka först och sa väl en och annan mindre pedagogisk kommentar. Tillslut kom jag på något.
- Om det fortsätter så här får vi helt enkelt göra som så, att du får välja antingen nappen eller att jag läser saga.
"Jag vill inte höra någon saga", sa Elsa.
-Ok, sa jag. Godnatt då. Jag la undan böckerna och skulle resa mig för att gå. Då kom nappen ut fortare än kvickt.
"Jag ska inte ha nappen. Jag vill höra saga." Sedan läste vi, berättade saga, sjöng och efter det snurrades det en massa, men tillslut sov hon. Stor guldstjärna ovanför sängen imorgon.

Drottning Hacka

I vår ekologikurs har vi diskuterat olika kulturella spår och lämningar som man kan hitta i naturen. På gamla åkrar finns bl a sk hackerör som består av små stenrösen på flera ställen på de före detta åkrarna. Enligt en sägen har dessa anlagts på rekommendation av en drottning och som därefter fick smeknamnet Drottning Hacka.I Wikipedia står följande att läsa:

"Drottningen ska ha varit gift med en kung, som under en hungersnöd i landet ska ha föreslagit att var tredje människa borde dödas för att spara på födan. Men drottningen ska ha avrått sin make från att döda sitt folk, utan istället ha föreslagit att var man borde förses med en hacka och en kappe korn för att bryta ny åkermark som kunde odlas upp. Kungen ska ha tyckt rådet var gott och följt det och härav ska drottningen ha fått sitt namn. De små stenrösen så kallade "hackerör" man finner i landskapet ska också de ha fått sitt namn härigenom."


Folket svälter, ja men då måste vi döda dem! Lysande idé... Män... ;-)

Napp

Elsa är väldigt förtjust i sin napp i kombination med Kanin när hon ska sova. Sedan vi var hos tandläkaren i våras, och efter ett totalt misslyckat försök att sluta med nappen, har vi varit väldigt noga med att hon bara får använda nappen när hon somnar, sedan tar vi den. Det har fungerat jättebra och förhoppningen har varit att hon ska ge nappen till tomten i jul. Men ikväll hände något. Elsa gick och la sig utan att hämta nappen, hon hade inte en tanke på den. Jag läste sagor och berättade saga och sjöng sång och bara väntade på att hon skulle komma på att hon hade glömt den. Precis när jag trodde att hon hade somnat kom hon på det:
"Mamma! Vi har glömt något!" viskade hon och pekade bekymrat på munnen.
-Jag som trodde att du skulle vara så duktig att du kunde somna utan nappen nu, sa jag. Försök! Du ska få något av mig om du klarar det. (Muta eller uppmuntran? Det är ju för en god sak i alla fall. )
Elsa försäkrade att hon inte kunde sova utan, men jag insisterade och sa att hon kan om hon vill och så klappade jag henne i pannan med kaninörat. Ögonen gick i kors av trötthet, men det kom en liten protest till att hon inte kunde somna, men sedan somnade hon. Utan napp. Yes! Ett steg till i rätt riktning. Men hur det blir imorgon vet man aldrig, vi tar en dag i taget.

En dag i skogen

Tack vare att vi har en lärare som är superentusiastisk när det gäller landskapsvård och skogsbruk (bland mycket annat), fick vi följa med hem till hans hemtrakter på studiebesök. Vi fick träffa Per-Anders som jobbar i skogen med sina hästar. Helt fantastiskt att få uppleva detta. Här kan man verkligen tala om att skörda skogen istället för att skövla, som så många andra gör. 

Per-Anders gav hästarna lite morötter då och då för att uppmuntra dem.

Den ena hästen var väldigt kelen.

Här lastas stockarna av.

Ibland kan det bli långtråkigt att bara lyssna...

...och då kan det se ur så här sedan.

Om du ser en planta med tejp i toppen så ska du låta den sitta kvar, för tejpen gör att rådjuren lämnar toppskotten ifred.

Ur led är tiden. En liten vitsippa tittar fram.

På hemvägen fick vi sällskap av lärarens boskap.

De var nyfikna.

Väldigt nyfikna.

Lieslipning

Ett litet tips bara till den som ska slipa sin lie med ett väldigt litet bryne:

1. Ha gärna handskar på dig.

2. Titta bara på det du gör och inte på någon som kommer gående bredvid...

3. Sutur-tejp är väldigt bra att ha hemma...

Elsa ritar

Elsas färdigheter inom ritning har plötsligt nått oanade höjder (tycker man ju som mamma så klart...). Från att ha ritat lite färgglada streck på ett papper hände det plötsligt något. Hon började göra små "öar" på pappret.

Sedan kom plötsligt det här självporträttet.

Här har hon ritat sol och regn.

Farmor till vänster och farfar med trumma på magen till höger.

Men den i särklass mest imponerande teckningen ritade hon i bilen på väg in till stan i söndags. "Mamma! Jag har ritat en kanin!" sa hon stolt, skrattande glad och lite överraskad när vi stannade. När jag tittar får jag se detta:

Var ju tvungen att köpa en ram på direkten och rama in den. Morfar fick den i fars dags-present. Fast hon ser inte kaninen som jag ser den. Jag såg att den hade två armar och ben, men det var det inte för "benen" var tänder och "armarna" var kinder. Den är bara så fantastisk.

Lattjoland

I tisdags besökte vi Lattjoland för första gången. Vi kom dit vid strax efter kl 14 och så här mycket folk var det där då:

Vi var HELT ensamma, om man bortser från personalen, ända till stängningsdags.

Dinosaurierna var spännande.

Skjuta prick på pappa...

Den här konstiga cykel fattade Elsa direkt hur man gjorde med.

Mamman däremot, hade seriösa problem med styrningen...

Sedan dog så klart batteriet i kameran och eftersom extrabatteriet är gammalt och kasst, dog det direkt när vi hade bytt...
Lattjoland är definitivt mindre än Leos lekland och för yngre barn, känns det som. Elsa tyckte att det var jättekul, men jag föredrar nog Leos.