Mardrömsdag

Igår var det en riktig mardrömsdag. Elsa hade ganska hög feber tidigt på morgonen så man undrade redan då hur detta skulle sluta. När hon hade sovit lunch hade hon 39,9 och lite senare var hon uppe i 40,6. Hon sa att hon mådde illa och tillslut kräktes hon en massa också. Hon låg i soffan och andades snabbt och ansträngt och var rikigt illa däran. Vi ringde sjukvårdsupplysningen och fick prata med en jättegullig läkare som verkligen engagerade sig i fallet. Hon sa att om det bara hade varit hög feber, så hade hon inte tyckt att vi hade behövt oroa oss, men kräkningarna däremot var hon fundersam över. Så hon bokade in oss på Kalmarjouren kl 20.45 och hon ville helst att Elsa skulle vara vaken hela vägen in. Så lagom lätt. Vi lät henne sova en stund innan vi åkte och sedan var hon faktiskt vaken hela vägen in.

Doktorn tittade i öronen och konstaterade precis som på vårdcentralen i måndags att trumhinnorna var lite röda, fast inte så farligt. Han konstaterade även mycket svullna mandlar. Han anslutade undersökningen med något som jag själv HATADE när jag var liten, nämligen att ta prover i halsen med en lång tops för att se om det fanns några streptokocker. Jag fick hålla i Elsas händer och J höll i hennes huvud. Alltså, skräcken i henns blick när doktorn körde ner den hemska topsen i halsen på henne fick mig att vilja slå doktorn. Efteråt såg man hur hon knep ihop munnen och ögonen fylldes med tårar när hon tittade på oss, jag kunde riktigt känna hur hon tänkte: Hur kunde ni låta honom göra så här med mig? Men hon tillät sig inte att gråta. En stund senare, när doktorn hade gått ut en stund sa hon: "Jag tyckte inte om att han stack ner en pinne i min hals. Man ska inte ha pinnar i halsen."

De hittade inga kocker och läkaren tyckte att det var konstigt att febern hade stigit som den hade gjort, så fler prover togs. De kollade syresättningen i blodet, puls och så tog de även sänkan i fingret på henne. Ännu en hjärtskärande upplevelse för en stackars mor. Men hon var såååå duktig hela tiden. De stunder då doktorn var ute låg hon alldeles stilla på britsen och bara tittade, så skör och blek. Aj, mitt stackars hjärta.

De kom fram till att det nog var bäst med en penicillinkur i alla fall och hon fick första dosen på plats. Hon fick i sig den med nöd och näppe och så fick hon ett Bamse-bokmärke av sköterskan som hon blev jätteglad för. Precis när vi skulle gå kräktes hon upp all medicin igen... Hon somnade i bilen hem, men vaknade när vi kom hem. Vi hann in i hallen, sen kräktes hon igen, den lilla stackaren. Det fanns ju nästan inget kvar att få upp. Som vanligt var hon jätteduktig och sa: "Nu är det färdigt". Sen fick hon titta en stund på den nya filmen jag hade köpt åt henne tidigare på dagen och när hon hade somnat i soffan bar J och jag in henne i sängen. Sen fick J sova hos henne så jag skulle få lite sömn, eftersom jag skulle orka ta hand om henne hela dagen efter medan J bara skulle jobba... ;-). Men det hjälpte inte, jag sov uruselt i alla fall, vaknade av minsta lilla ljud. Och fram på småtimmarna meddelade J att Elsa var "pigg som en spigg".

Idag har hon mått väldigt mycket bättre och har både ätit och lekt lite. Hon sov ända till kl 9 och tog en sen eftermiddagslur som hon knappt ville vakna från. Inte helt lätt att få henne i säng sen. Mina föräldrar kom med medicinleverans och en ny febertermometer (digital öron) och jag fick ta en liten promenad och en liten vila och dessutom lagad mat (mammas mat :-). Det var skönt med sällskap, för man är ju så orolig hela tiden när Elsa är sjuk. Nu hoppas vi verkligen att det snart är över med denna hemska sjuka.