Coloskopi

Så är det då gjort, det jag har våndats för de senaste veckorna. Förberedelserna började redan i onsdags med att jag endast fick äta flytande lunch och därefter fick jag varken äta eller dricka fram till kl 16. Förstår varför. Hade jag inte varit så törstig och hungrig som jag var hade jag aldrig fått i mig vätskan jag skulle dricka för att rensa ur tarmarna. Tror att vårt brunnsvatten nog kan smaka så ungefär... Huva. Det var bara att blunda och svälja och sippa outspädd pärondricka mellan varven. Första och andra litern gick väl hyfsat, den tredje var trög och efter den ansåg jag att jag var klar. Mor och far var på plats för att hjälpa mig med Elsa, för J jobbade till kl 18. "Är du på toa nu igen, mamma?" var Elsas ständiga kommentar under kvällen.

Sen fick jag bara dricka klara drycker fram till undersökningen dagen efter vid 14-tiden. Jag var så jädrans hungrig. Bestämde mig för att äta oavbrutet när allt var över. När det var dags för undersökningen kände jag mig inte särskilt nervös, bara trött. Fick klä på mig sjukhusets supersköna, men megafula kläder - en oformlig rock och ett par långkalsonger och ett par strumpor som var en halvmeter långa. Sen fick jag ligga ner och de gav mig lugnande. Det snurrade till i huvudet och jag kände mig ännu tröttare. Sedan körde de igång och pumpade upp tarmen med koldioxid innan de körde in kameran. Det var ju inte det roligaste jag har gjort, kan jag ju lugnt säga. Det gjorde brutalt ont bitvis och det kändes som om de aldrig var klara. Jag tror att hela undersökningen tog en sådär 45 min. De hittade en del polyper som de tog prover på och sedan brände bort. Jag kunde hela tiden se vad de gjorde på en skärm. Det gjorde inte ont när de tog prover och brände, däremot kände man att det drog till i tarmen lite när de tog vävnadsproverna. Polyper i tarmarna är tydligen jättevanligt, men det kan finnas elaka celler i dem om man har otur. Beroende på vad de hittar avgör det hur ofta jag måste göra återbesök, för det kommer jag att behöva göra livet ut nu, verkar det som. Har jag tur blir det var 5:e år, har jag otur blir det oftare.

Innan jag åkte därifrån informerade de att det finns en liten risk för att det kan gå hål på tarmen vid såna här undersökningar och att man ska kontakta dem om det uppstår problem inom de närmaste dagarna. Just nu är jag lite nojig, för jag har haft ont i magen sedan igår kväll, men det kan ju bero på att det är stökigt för mage och tarmar att komma igång, samt att jag lyckades tima in mensvärken samtidigt. Morgondagens skick avgör om det blir en vända till in till sjukhuset. Hoppas inte. Det jobbigaste är ju att detta har gjort att jag inte har kunnat vräka i mig så mycket mat som jag hade tänkt mig. Suck. Nu vill jag må bra.