söndag 12 september 2010

Pärla i näsan

Idag var det Showkidz-premiär på riktigt och det gick ganska bra. Gruppen med barn i åldern 4-6 kan nog bli en riktig höjdare, det är en kul åldersgrupp. Barnen i 2-4-gruppen är lite svårare att nå, de är blyga och rädda och klamrar sig fast vid sina föräldrar. I 4-6-gruppen var det en tjej som var lite blyg och rädd i början, men till slut vågade hon också prata. Då blir man glad. Sen finns det ju de som alltid pratar. Det finns en kille i gruppen, en riktig liten stjärna. Glad och go och energin bara sprutar ur honom. Och han pratar. Om allt. I omklädningsrummet frågade han var jag hade köpt mina trosor och sedan visade han stolt upp sina randiga kalsonger.

Idag sa jag till barnen att vi skulle ge oss in i djungeln på safari.
Den blyga flickan: - Där har jag aldrig varit.
Pojken: -Men jag har varit i Finland!
Jag: - Jaha, såg du några lejon eller tigrar där då?
Pojken: -Näe, men vi var på IKEA.

Det kan som sagt bli en höjdare.

J och Elsa har varit på Lunden idag och hjälpt till att bygga upp barnens nya gungställning. När jag kom hem runt 15.20 låg båda och sov... Elsa gick inte att väcka, trots ett flertal försök, så hon fick sova ett tag till. Så då fick hon vara uppe lite längre idag och vi var ute i trädgården i det härliga vädret. J och jag flyttade sten och Elsa pysslade med lite allt möjligt. Plötsligt säger hon:
- Jag har en pärla i näsan.
Jag blev först full i skratt, eftersom det är en riktig klassiker bland barn. Sen undrar jag ju förstås vad det är för en pärla och hur länge den har suttit där. Elsa pekar på isodränskivorna som ligger på marken framför henne och informerar att det är en sån kula som är i näsan. Jag kikar in i hennes näsa och där sitter mycket riktigt en liten frigolitkula ganska långt upp. Hur ska jag få bort den nu då? Så jag försöker få henne att blåsa ut luft genom näsan samtidigt som jag håller för den andra näsborren. Och plötsligt fnyser hon till så att frigolitkulan far iväg som ett skott. Det både såg roligt ut och lät ännu roligare så J och jag gapskrattade. Och så var vi ganska lättade över att det gick att avlägsna "pärlan" så lätt.

Inga kommentarer: