Vilken härlig julafton vi har haft. Det började i och för sig lite sådär med snörstorm hela dagen före och under natten, så det var till att gå upp i ottan och skotta. När jag gick där ute med skoffan och småsvor lite kom grannen Håkansson med stora hjullastaren.
"Om han ändå kunde skotta här också," tänkte jag. "Men han har väl redan fullt upp." Men ibland landar änglarna på jorden. När jag tittar nästa gång är han på väg in på vår uppfart. Guuuuud, så underbart! Jag behövde bara skotta lite där han inte kom åt. Är evigt tacksam. Efter det var jag tvungen att duscha, man blir ju dyngsvett av att skotta. Och till min stora lycka fanns det VARMT vatten, något man inte alltid kan räkna med.
Elsa fick väckas i vanlig ordning, hon har blivit en riktig sjusovare. När jag sa att "Det är julafton idag", spred sig ett sömningt leende över ansiktet, men ögonen var fortfarande stängda. Hon låg kvar och mornade sig medan jag duschade. Efter en stund hörde jag hur hon var uppe och stökade och J kom upp och pratade med henne. Men när jag kom ut ur duschen låg hon i sängen igen. J berättade då att hon hade kommit på att hon hade glömt att morna sig, varpå hon rusade tillbaka till sängen igen.
Sedan öppnades det några julklappar. Elsa fick en gunghäst som hon genast döpte till Lukas och Kanin fick en fluga att ha om halsen och en morot. Elsa satt alldeles andäktig på gunghästen och ville inte riktigt släppa den när vi skulle åka.
Sen bar det iväg i snöyran. Vägarna var farbara, men inte mycket mer. Sen säger ungen att hon mår illa så då får vi stanna i Rinkabyholm. Ut med Elsa, men sen säger hon att hon bara skojar. men jag tyckte att hon såg lite blek ut om nosen, så jag blev ett nervvrak ändå. Inte konstigt om hon blev åksjuk, vägarna var ju jätteskumpiga.
Väl hemma hos mina föräldrar var allt frid och fröjd, brorsan med familj var redan på plats. Alla var glada och goa och nöjda. En tomtenisse som var misstänkt lik kusin L delade ut en massa julklappar. Vid 13.30-tiden åkte vi vidare till J:s föräldar där J:s syster & co också var på plats. Det vankades julbord och sedan kom nästa tomte, som lät misstänkt lik kusin S, och delade ut ännu mer julklappar. Elsa fungerade som tomtens hjälpreda och gav tomten paketen under granen så han kunde dela ut dem. Vid 17.30-tiden var det dags att skjutsa in J till brandstationen, för han skulle jobba.
Kvällen avslutades hos min föräldrar eftersom jag inte ville köra hem ensam i snökaoset. Elsa somnade tillslut med Kanin och nya gosehunden Basilika i armarna. Senare kröp jag ner hos henne och fick väl i alla fall en så där 40 cm att sova på... Känner mig lite stel idag.
lördag 25 december 2010
Larmet går
Måste bara berätta innan jag glömmer det. Elsas dagisfröken berättade om sin skräckupplevelse på dagis för lite sedan. Barnen låg i sina sängar i sovrummet och småpratade lite medan fröken plockade lite med disken efter lunchen. Plötsligt kommer barnen utrusande och skriker:
"DET BRINNER!"
Fröken tappar allt hon har i händerna och hinner tänka tusen tankar på väg in i sovrummet. När hon kommer in i sovrummet syns inget spår av någon brand. När hon kommer ut i det stora rummet igen sitter barnen på sina stolar runt bordet och låter:
TUUT-TUUT, TUUT-TUUUT!
Då har de lekt att det brinner. Jädrans ungar. Stackars fröken. Det tog henne minst 5 minuter att sansa sig igen.
Så kan det gå när 3 av 4 barn har pappor som är brandmän...
"DET BRINNER!"
Fröken tappar allt hon har i händerna och hinner tänka tusen tankar på väg in i sovrummet. När hon kommer in i sovrummet syns inget spår av någon brand. När hon kommer ut i det stora rummet igen sitter barnen på sina stolar runt bordet och låter:
TUUT-TUUT, TUUT-TUUUT!
Då har de lekt att det brinner. Jädrans ungar. Stackars fröken. Det tog henne minst 5 minuter att sansa sig igen.
Så kan det gå när 3 av 4 barn har pappor som är brandmän...
torsdag 23 december 2010
onsdag 15 december 2010
Utvecklingssamtal
Var på utvecklingssamtal idag. Det var en helt annan Elsa vi pratade om nu än för ett år sedan. Då var hon blyg och tillbakadragen och höll sig gärna på sin egen kant. Hon var rädd för de andra barnen och vågade inte säga ifrån. Rutiner var väldigt viktigt. Men hon var glad och pratsam då som nu. Nu är hon en stor tjej som både tar för sig och säger ifrån. Hon leker med de andra barnen, samtidigt som hon ibland drar sig undan och vill vara för sig själv. Hon vill ha kontroll på läget och är fortfarande noga med rutiner - var sak på sin plats (så är det inte hemma...).
Eftersom hon är äldst i gruppen ser de andra barnen upp till henne och gör ofta som hon - på gott och ont. Hennes fröken berättade om en incident när Elsa hade vägrat att äta lunch och tillslut hade hon skjutit ifrån sig tallriken på bordet. Då gjorde de andra barnen likadant. Då sa fröken till Elsa på skarpen vilket gjorde att hon surade ihop och vände sig bort, som hon brukar göra. Efter en liten stund vände hon sig om och meddelade glatt att den sura Elsa var på IKEA nu så nu var hon glad igen. Sedan åt hon sin mat. Efter det har det inte varit någon diskussion vid matbordet, även om hon ibland rynkar på näsan.
Det var skönt att höra att hon har tuffat till sig, men det var ju inte direkt någon överraskning, för hon är tuffare hemma också nu. Så det är inte bara av ondo att ha sina barn mer på dagis. Elsa har lärt sig jättemycket av att vara där. Men ändå brottas man med det dåliga samvetet över att lämna bort henne varenda dag. Värst känns det när jag måste vara hemma och plugga inför tentor. Då är jag ju hemma, men måste ändå lämna henne till dagis för annars blir det inte en rad läst, det vet jag. Men hon trivs på dagis just nu, det vet jag. Det gör ju allt lite lättare.
Eftersom hon är äldst i gruppen ser de andra barnen upp till henne och gör ofta som hon - på gott och ont. Hennes fröken berättade om en incident när Elsa hade vägrat att äta lunch och tillslut hade hon skjutit ifrån sig tallriken på bordet. Då gjorde de andra barnen likadant. Då sa fröken till Elsa på skarpen vilket gjorde att hon surade ihop och vände sig bort, som hon brukar göra. Efter en liten stund vände hon sig om och meddelade glatt att den sura Elsa var på IKEA nu så nu var hon glad igen. Sedan åt hon sin mat. Efter det har det inte varit någon diskussion vid matbordet, även om hon ibland rynkar på näsan.
Det var skönt att höra att hon har tuffat till sig, men det var ju inte direkt någon överraskning, för hon är tuffare hemma också nu. Så det är inte bara av ondo att ha sina barn mer på dagis. Elsa har lärt sig jättemycket av att vara där. Men ändå brottas man med det dåliga samvetet över att lämna bort henne varenda dag. Värst känns det när jag måste vara hemma och plugga inför tentor. Då är jag ju hemma, men måste ändå lämna henne till dagis för annars blir det inte en rad läst, det vet jag. Men hon trivs på dagis just nu, det vet jag. Det gör ju allt lite lättare.
fredag 10 december 2010
Dagens Elsa-citat
Efter att jag hade sjungit en sång om Elsa och kanin vid läggdags sa hon sömning:
"Nu kan jag sova sött som en kaka."
"Nu kan jag sova sött som en kaka."
Pepparkashus
Mormor hade köpt ett pepparkakshus i byggsats åt Elsa.
Tungan rätt i mun
Nästan som på bilden, eller hur?
Nu frågar hon varje dag om det är lördag, för då får man smaka på godisarna på taket. I måndags frågade hon en gång på morgonen och en gång på eftermiddagen...
Tungan rätt i mun
Nästan som på bilden, eller hur?
Nu frågar hon varje dag om det är lördag, för då får man smaka på godisarna på taket. I måndags frågade hon en gång på morgonen och en gång på eftermiddagen...Utesysslor
Dags att mata fåglarna lite.
Äpplena fick åka i snöskoveln.
"Här får ni mat fåglarna!"
Skottning av altantak.
Rocksnöbjörn
Skottning av carport-tak
Elsa var överlycklig över att hon fick vara uppe på taket.
Smällkarameller
Idag har Elsa och jag gjort smällkarameller. Elsa var jätteduktig på att klippa fransarna och jag har alla fingrar kvar... Hon gjorde en helt egen smällkaramell till Kanin också, den blev jättefin. Det var så himla kul att få pyssla och göra något kul tillsammans för en gång skull. Den senaste tiden har det bara varit en massa måsten. Men nu ska här pysslas och fixas och julhandlas. Tjohooo!
Kanins smällkaramell
I väntan på kräksjukan
Puh, vilka hemska dagar det har varit. Hämtade Elsa från dagis i onsdags och fick redan i grinden veta att maginfluensan härjade på Elsas avdelning, en av dagisbarnen hade kräkts 4 gånger på en timme, stackars liten. Och ytterligare en hade blivit dålig på morgonen innan hon kom till dagis. Så det var ju bara att gå hem och vänta på det värsta. Och jag som skulle ha en megatenta på fredagen.
J och jag var på helspänn resten av dagen och vakade över Elsa hela tiden. Minsta hostning fick oss att rycka till. Natten blev en pärs, Elsa hostade mycket och varken jag eller J kunde sova. Vi valde att hålla henne hemma dagen efter så J fick snällt stanna hemma från jobbet eftersom jag var tvungen att plugga (hur lätt det nu var...). Dagen förflöt utan större problem, men det var något som inte var som det skulle med Elsa, hon var inte riktigt sig själv. Och till slut sa hon faktiskt att hon inte mådde så bra och att det gjorde ont i magen. När vi satt framför TV:n precis innan hon skulle lägga sig tittade hon jättekonstigt på mig och jag frågade om hon behövde kräkas och hon nickade. Baljan fanns nära till hands som tur var för sedan kom en jättekräkning. Sedan säger ungen: "Det var skönt att kräkas. Det är bra nu mamma." Hur många ungar säger det när de har kräkts? Jag minns att jag var hysterisk varje gång jag var dålig när jag var liten.
Hon fick vara uppe en timme till och hon verkade rätt ok. J fick sova inne hos henne, för att jag skulle få någon slags sömn inför tentan. Inte för att jag kunde sova särskilt bra, minsta ljud fick mig att studsa upp ur sängen. Men hon sov hela natten, bortsett från ett napptapp. När jag åkte på morgonen sov både man och barn. Jag gjorde tentan och var helt skakig och hade ont i magen pga oro, stress inför tentan, för lite mat och sömn. Eller var kanske jag också dålig nu? Sedan ringde jag hem till J och fick redan på att läget var bra, inga som helst symptom under morgonen.
Då släppte lite av magvärken och jag åkte och handlade lite innan jag åkte hem. Kom in på Maxi i Karlskrona och det var kanske inte så smart att välja en sån stor affär när man har haft husarrest den senaste tiden. Det var ju jättekul att titta på alla julgrejer och leksaker mm, så det tog ju alldeles för lång tid. Handlade dessutom lite mer än vad jag hade tänkt från början, så varukorgen räckte inte till. När jag kom hem fick jag mysa med en pigg liten tjej som kramades som bara den och då var det svårt att hålla tårarna tillbaka i det usla skicket jag var efter dessa dagar. Det är ett helvete att ha kräkfobi, tror inte att folk som inte har det förstår riktigt hur illa man mår av det. Jag har inte kunnat äta vettigt på två dagar pga av detta och att fokusera på att plugga till en tenta mitt i alltihop fungerade inte heller. Nu håller vi tummarna för att det är över för den här gången. Jag tror att jag klarade tentan i alla fall.
J och jag var på helspänn resten av dagen och vakade över Elsa hela tiden. Minsta hostning fick oss att rycka till. Natten blev en pärs, Elsa hostade mycket och varken jag eller J kunde sova. Vi valde att hålla henne hemma dagen efter så J fick snällt stanna hemma från jobbet eftersom jag var tvungen att plugga (hur lätt det nu var...). Dagen förflöt utan större problem, men det var något som inte var som det skulle med Elsa, hon var inte riktigt sig själv. Och till slut sa hon faktiskt att hon inte mådde så bra och att det gjorde ont i magen. När vi satt framför TV:n precis innan hon skulle lägga sig tittade hon jättekonstigt på mig och jag frågade om hon behövde kräkas och hon nickade. Baljan fanns nära till hands som tur var för sedan kom en jättekräkning. Sedan säger ungen: "Det var skönt att kräkas. Det är bra nu mamma." Hur många ungar säger det när de har kräkts? Jag minns att jag var hysterisk varje gång jag var dålig när jag var liten.
Hon fick vara uppe en timme till och hon verkade rätt ok. J fick sova inne hos henne, för att jag skulle få någon slags sömn inför tentan. Inte för att jag kunde sova särskilt bra, minsta ljud fick mig att studsa upp ur sängen. Men hon sov hela natten, bortsett från ett napptapp. När jag åkte på morgonen sov både man och barn. Jag gjorde tentan och var helt skakig och hade ont i magen pga oro, stress inför tentan, för lite mat och sömn. Eller var kanske jag också dålig nu? Sedan ringde jag hem till J och fick redan på att läget var bra, inga som helst symptom under morgonen.
Då släppte lite av magvärken och jag åkte och handlade lite innan jag åkte hem. Kom in på Maxi i Karlskrona och det var kanske inte så smart att välja en sån stor affär när man har haft husarrest den senaste tiden. Det var ju jättekul att titta på alla julgrejer och leksaker mm, så det tog ju alldeles för lång tid. Handlade dessutom lite mer än vad jag hade tänkt från början, så varukorgen räckte inte till. När jag kom hem fick jag mysa med en pigg liten tjej som kramades som bara den och då var det svårt att hålla tårarna tillbaka i det usla skicket jag var efter dessa dagar. Det är ett helvete att ha kräkfobi, tror inte att folk som inte har det förstår riktigt hur illa man mår av det. Jag har inte kunnat äta vettigt på två dagar pga av detta och att fokusera på att plugga till en tenta mitt i alltihop fungerade inte heller. Nu håller vi tummarna för att det är över för den här gången. Jag tror att jag klarade tentan i alla fall.
torsdag 2 december 2010
Källarinspektion
Anticimex var här idag och inspekterade vattenskadorna i källaren. Han tyckte att det kändes torrt och bra redan och ingen lukt kändes heller nu. Är det bra eller dåligt när man vill få ut så mycket som möjligt på försäkringen? Pelletspannan fungerar fortfarande inte och reparatören är svår att nå som vanligt. Känns toppen att värma huset med el nu när elpriserna skjuter i höjden. Frågade om han visste om försäkringsbolaget kunde hjälpa till att ställa krav om ersättning från kommunen, men det gör de tydligen inte. "Man kan ju gå ihop några grannar". Ja, men vi är ju de enda som har källare som har blivit översvämmad. Då är det vi mot kommunen. Känns hoppfullt. Men man ska ju inte ge upp innan man har försökt. Vi har ju faktiskt gjort vad vi har kunnat genom att byta ut dräneringen och dessutom sett till att det gjordes av en fackman. Det känns definitivt som ansvaret ligger på kommunen nu eftersom det är pga av deras underdimensionerade avlopp som vi fick in vatten i källaren. Känner för att stämma någon. Synd att man inte är snorrik.
måndag 29 november 2010
Efter regn kommer... snö.
Så här skrev jag den 21 februari i år: http://donnacarran.blogspot.com/2010/02/snoslunga-saljes-billigt.html
Snöslungan är fortfarande inte fixad, även om mannen har påbörjat bytet av snöre nu. Kan inte säga att jag saknar den. Kan inte säga att jag har saknat snön heller. Den var ju nyss här i en evighet.
Körde hem från Karlskrona idag i ymnigt snöfall, snörök och snödrev. Då är det i alla fall INTE kul med snö. Men att köra Elsa fram och tillbaka på gården och grusvägen i nya pulkan med ratt var kul. Och så varm choklad framför brasan efteråt. Då är snö okej.
Nu måste jag snart ut och skotta igen. Det är INTE okej. Ska det aldrig sluta snöa?
Ska all den här snön smälta sedan och rinna in i vår källare? Ångest? Jag? Inte det minsta...
Snöslungan är fortfarande inte fixad, även om mannen har påbörjat bytet av snöre nu. Kan inte säga att jag saknar den. Kan inte säga att jag har saknat snön heller. Den var ju nyss här i en evighet.
Körde hem från Karlskrona idag i ymnigt snöfall, snörök och snödrev. Då är det i alla fall INTE kul med snö. Men att köra Elsa fram och tillbaka på gården och grusvägen i nya pulkan med ratt var kul. Och så varm choklad framför brasan efteråt. Då är snö okej.
Nu måste jag snart ut och skotta igen. Det är INTE okej. Ska det aldrig sluta snöa?
Ska all den här snön smälta sedan och rinna in i vår källare? Ångest? Jag? Inte det minsta...
torsdag 25 november 2010
Egen pool i källaren
I tisdags åkte jag iväg till skolan och förväntade mig en helt vanlig dag, men det blev en dag från helvetet. Regnet öste ner, och hade gjort det hela natten och dagen innan med tror jag. Vi såg fram emot att tillbringa hela förmiddagen utomhus och titta på städsegröna- och barrväxter... På väg ner till Karlskrona forsade vatten över vägen på flera ställen. Det var helt sjukt mycket vatten överallt. På ett ställe stod det en brandbil vid ett hus, men vi tyckte att det var konstigt om de skulle behöva hjälp med att pumpa vatten eftersom deras hus låg lite högre upp. På hemvägen kunde vi konstatera att huset låg intill en bergvägg där vattnet forsade ner...
När vi gick därute i regnet och tittade på träd slog det mig att det ju faktiskt kan vara så att det har kommit in vatten i vår källare. Jag kollade ju inte det innan vi åkte. Tanken gnagde i mig och det var svårt att koncentrera sig. När jag tillslut kom hem vid 13-tiden tittade jag ner vid källartrappen. Helvete! Där stod det vatten upp över första trappsteget. Då var det alltså översvämning i källaren. In i hallen, slänger allt jag har på golvet och rusar ner i källaren. Det var ett hav. 30 cm vatten minst. Panik. Svordomar i långa ramsor. Ringa J, som naturligtvis inte svarar i telefon. Ringa föräldrarna. Bara mamma hemma, pappa byter däck på bilen. Ringa styrkekledaren på brandkåren för att se om han kan nå J, men blir hänvisad till att ringa in till brandkårens reception, de kanske kan nå honom. Får veta att J är ute och pumpar vatten som alla andra brandmän. Inte någon idé att ringa Voxtorps brandkår heller för de var också i Kalmar och pumpade vatten. Mer panik. Försökte koppla ihop pumpen som vi brukar ha i brunnen, men saknade rätt kopplingar. In till grannen Bengt för att se om han hade några kopplingar. Han stod i duschen. In till grannen Bengan, men han var så klart inte hemma. Sen ringde J och meddelade att han var på väg. Lyckades tillslut koppla pumpen, men den strulade som bara den. Sedan kom Bengt och hjälpte mig att leda bort det lilla vatten vi fick upp. Sedan kom mina föräldrar.Tillslut kom J med en av Voxtorps brandbilar och kunde koppla in en pump som fick upp de största vattenmängderna, men det fylldes på hela tiden. När vi stängde av pumpen för att lämna tillbaka brandbilen och istället hämta en annan pump, fylldes källaren snabbt med lika mycket vatten igen. Det strömmade upp ur avloppen och dessutom från hål i grunden intill rör och dörrkarmar. Det kändes helt hopplöst. Även svärfar anslöt nu. Alla torra grejer bars upp i vardagsrummet och blöta grejer och lite möbler hamnade i bageriet. Som tur var hade vi inte jättemycket saker på golvet, för vi visste ju att det alltid finns risk för översvämning när man har källare. Men vi bar upp allt som stod på hyllorna också, dels för att vi inte visste om vi skulle få bort vattnet eller om det skulle stiga mer och dels för att vi inte ville ha t ex böcker nere i den fuktiga luften.
Mamma tog hand om Elsa som påverkades ganska mycket av det som hände. Hon ville inte leka som vanligt, utan satt mest med napp och kanin och tittade på TV på övervåningen. Hon ville inte gå till nedervåningen, det var som om hon trodde att vattnet var där också. Och jag hade råångest över att inte kunna vara med henne.
Med 2 pumpar igång kunde vi hålla vattnet på en ganska låg nivå. Vid 22-tiden skickade jag och svärfar J i säng eftersom han bara hade sovit en sådär 2,5 timme natten innan efter att ha varit och eftersläckt en villabrand i Hagby. Vid 1-tiden kom Voxtorps brandkår förbi och kollade läget. De kopplade in ytterligare en pump i en avloppsbrunn utanför. Vid 2-tiden hade vattnet slutat att forsa upp ur håligheter i grunden i alla fall och svärfar kunde åka hem. Jag kämpade på en timme till med att sopa ut vatten från pannrummet eftersom det var motlut till brunnen där pumpen var.
Vid 3-tiden orkade jag inte längre så då var jag tvungen att väcka J som fick ta över. Jag var nere i källaren en sista sväng när J klädde på sig och när jag kom upp igen stod han med Elsa i famnen. Jag borstade tänderna, svidade om till pyjamas och tog min kudde och täcke och la mig hos henne. Det var så härligt att ligga där hos henne och bara sniffa på henne och mysa. Elsa somnade om, men jag kunde inte sova. La mig i min egen säng, men det hjälpte inte. Hörde hela tiden ljudet av pumparna som gick. Efter ett par timmar tystande pumparna, vattnet hade slutat komma in.
Det var en tung onsdag, jag hade ont i hela kroppen efter att ha öst en massa vatten och jag kände mig "dagen efter" eftersom jag inte hade sovit något. Som tur var var jag ledig från skolan, så jag missade inget. Var med Elsa så mycket det bara gick hela dagen. På kvällen var vi på brandstationen och duschade eftersom vi har begränsat med varmvatten pga att pelletsbrännaren hade stått under vatten. Som tur är fungerar reservuppvärmningen med el så vi behöver inte frysa. Telefonen är utslagen, så jag kommer inte åt Internet heller. Har lånat pappas dator med mobilt bredband nu så att jag kan skriva av mig lite. Avfuktaren stod på golvet nere i vattnet... fast jag fick igång den idag efter att den har stått på tork. Yeah, något positivt!
Stannade hemma från skolan idag, känner mig så fruktansvärt trött och dessutom var det kasst väder att köra i med is och snödrev på vägarna. Elsa var på dagis så jag fick en del gjort här hemma. Sen kom mor och far och då fick jag lite till gjort och så fick jag mat också, något som man inte unnat sig särskilt mycket av under dessa dagar. Imorgon är skolan inställd pga av snön. Vi skulle ha tittat på fler träd och buskar, men det kan bli lite svårt med all snö i vägen. Skönt med en ledig dag till.
Nu väntar jag bara på att mannen ska komma hem från jobbet. Han har jobbat från 7 i morse och skulle väl sluta vid 21.30 (extrajobb som brandvakt på slottets julmarknad på kvällen), kl är 22.22 nu. Han skulle nog behöva sova i en vecka nu.
När vi gick därute i regnet och tittade på träd slog det mig att det ju faktiskt kan vara så att det har kommit in vatten i vår källare. Jag kollade ju inte det innan vi åkte. Tanken gnagde i mig och det var svårt att koncentrera sig. När jag tillslut kom hem vid 13-tiden tittade jag ner vid källartrappen. Helvete! Där stod det vatten upp över första trappsteget. Då var det alltså översvämning i källaren. In i hallen, slänger allt jag har på golvet och rusar ner i källaren. Det var ett hav. 30 cm vatten minst. Panik. Svordomar i långa ramsor. Ringa J, som naturligtvis inte svarar i telefon. Ringa föräldrarna. Bara mamma hemma, pappa byter däck på bilen. Ringa styrkekledaren på brandkåren för att se om han kan nå J, men blir hänvisad till att ringa in till brandkårens reception, de kanske kan nå honom. Får veta att J är ute och pumpar vatten som alla andra brandmän. Inte någon idé att ringa Voxtorps brandkår heller för de var också i Kalmar och pumpade vatten. Mer panik. Försökte koppla ihop pumpen som vi brukar ha i brunnen, men saknade rätt kopplingar. In till grannen Bengt för att se om han hade några kopplingar. Han stod i duschen. In till grannen Bengan, men han var så klart inte hemma. Sen ringde J och meddelade att han var på väg. Lyckades tillslut koppla pumpen, men den strulade som bara den. Sedan kom Bengt och hjälpte mig att leda bort det lilla vatten vi fick upp. Sedan kom mina föräldrar.Tillslut kom J med en av Voxtorps brandbilar och kunde koppla in en pump som fick upp de största vattenmängderna, men det fylldes på hela tiden. När vi stängde av pumpen för att lämna tillbaka brandbilen och istället hämta en annan pump, fylldes källaren snabbt med lika mycket vatten igen. Det strömmade upp ur avloppen och dessutom från hål i grunden intill rör och dörrkarmar. Det kändes helt hopplöst. Även svärfar anslöt nu. Alla torra grejer bars upp i vardagsrummet och blöta grejer och lite möbler hamnade i bageriet. Som tur var hade vi inte jättemycket saker på golvet, för vi visste ju att det alltid finns risk för översvämning när man har källare. Men vi bar upp allt som stod på hyllorna också, dels för att vi inte visste om vi skulle få bort vattnet eller om det skulle stiga mer och dels för att vi inte ville ha t ex böcker nere i den fuktiga luften.
Mamma tog hand om Elsa som påverkades ganska mycket av det som hände. Hon ville inte leka som vanligt, utan satt mest med napp och kanin och tittade på TV på övervåningen. Hon ville inte gå till nedervåningen, det var som om hon trodde att vattnet var där också. Och jag hade råångest över att inte kunna vara med henne.
Med 2 pumpar igång kunde vi hålla vattnet på en ganska låg nivå. Vid 22-tiden skickade jag och svärfar J i säng eftersom han bara hade sovit en sådär 2,5 timme natten innan efter att ha varit och eftersläckt en villabrand i Hagby. Vid 1-tiden kom Voxtorps brandkår förbi och kollade läget. De kopplade in ytterligare en pump i en avloppsbrunn utanför. Vid 2-tiden hade vattnet slutat att forsa upp ur håligheter i grunden i alla fall och svärfar kunde åka hem. Jag kämpade på en timme till med att sopa ut vatten från pannrummet eftersom det var motlut till brunnen där pumpen var.
Vid 3-tiden orkade jag inte längre så då var jag tvungen att väcka J som fick ta över. Jag var nere i källaren en sista sväng när J klädde på sig och när jag kom upp igen stod han med Elsa i famnen. Jag borstade tänderna, svidade om till pyjamas och tog min kudde och täcke och la mig hos henne. Det var så härligt att ligga där hos henne och bara sniffa på henne och mysa. Elsa somnade om, men jag kunde inte sova. La mig i min egen säng, men det hjälpte inte. Hörde hela tiden ljudet av pumparna som gick. Efter ett par timmar tystande pumparna, vattnet hade slutat komma in.
Det var en tung onsdag, jag hade ont i hela kroppen efter att ha öst en massa vatten och jag kände mig "dagen efter" eftersom jag inte hade sovit något. Som tur var var jag ledig från skolan, så jag missade inget. Var med Elsa så mycket det bara gick hela dagen. På kvällen var vi på brandstationen och duschade eftersom vi har begränsat med varmvatten pga att pelletsbrännaren hade stått under vatten. Som tur är fungerar reservuppvärmningen med el så vi behöver inte frysa. Telefonen är utslagen, så jag kommer inte åt Internet heller. Har lånat pappas dator med mobilt bredband nu så att jag kan skriva av mig lite. Avfuktaren stod på golvet nere i vattnet... fast jag fick igång den idag efter att den har stått på tork. Yeah, något positivt!
Stannade hemma från skolan idag, känner mig så fruktansvärt trött och dessutom var det kasst väder att köra i med is och snödrev på vägarna. Elsa var på dagis så jag fick en del gjort här hemma. Sen kom mor och far och då fick jag lite till gjort och så fick jag mat också, något som man inte unnat sig särskilt mycket av under dessa dagar. Imorgon är skolan inställd pga av snön. Vi skulle ha tittat på fler träd och buskar, men det kan bli lite svårt med all snö i vägen. Skönt med en ledig dag till.
Nu väntar jag bara på att mannen ska komma hem från jobbet. Han har jobbat från 7 i morse och skulle väl sluta vid 21.30 (extrajobb som brandvakt på slottets julmarknad på kvällen), kl är 22.22 nu. Han skulle nog behöva sova i en vecka nu.
fredag 19 november 2010
Använd hjälm
Tittade i en gammal hobbybok modell äldre för ett tag sedan. Hittade då detta:
Man kan alltså göra sin egen störthjälm! Av en ballong och papier mache... Så gulligt. Sedan tittade jag på nästa uppslag och ser följande bild:
Ibland undrar jag över hur människan över huvud taget kan finnas kvar på jorden...
Man kan alltså göra sin egen störthjälm! Av en ballong och papier mache... Så gulligt. Sedan tittade jag på nästa uppslag och ser följande bild:
Ibland undrar jag över hur människan över huvud taget kan finnas kvar på jorden...Det är så fint hemma hos oss...
Här är det kojbygge OCH hinderbana i vardagsrummet.
Hoppa måste man göra från allt som går att hoppa från (plus de eventuella ställen som inte går att hoppa från också...)
Elsa hjälper till
Jag fick hjälp med att dela champinjoner häromdagen. Tur att jag hade gott om tid...
Elsas önskelista
Här kommer nu Elsas önskelista för alla berörda. Genom att "Kommentera" kan ni tjinga något ni vill köpa så att det inte blir dubbelt. Välj "Anonym" i listan över användare om du inte har Bloggerkonto. Och kom ihåg: en hård och en mjuk julklapp räcker gott och väl! Listan kan komma att uppdateras allt eftersom vi kommer på nya saker.
IKEA har många bra saker på leksaksavdelningen:
Bakset Duktig, 7 delar, 79 kr
Fruktkorg, 79 kr
Grönsaker, 79 kr
Frukostset, 79 kr
Dessertset, 79 kr
Korg för mjukdjur, 69 kr
Lunchbox för mjukdjur (burk med fiskar i), 49 kr
Filmer
Dumbo
Lady och Lufsen
Pippi flyttar in i Villa Villerkulla
Mumintrollet
Övrigt
Stora pärlor
Kaffekokare
Kaninlampa (?)
Kaniner och en giraff...
Kläder i stl 98, fotstorlek ca 25
Jocke säger att Elsa önskar sig en bilbana... (som han kan leka med...).
IKEA har många bra saker på leksaksavdelningen:
Bakset Duktig, 7 delar, 79 kr
Fruktkorg, 79 kr
Grönsaker, 79 kr
Frukostset, 79 kr
Dessertset, 79 kr
Korg för mjukdjur, 69 kr
Lunchbox för mjukdjur (burk med fiskar i), 49 kr
Filmer
Dumbo
Lady och Lufsen
Pippi flyttar in i Villa Villerkulla
Mumintrollet
Övrigt
Stora pärlor
Kaffekokare
Kaninlampa (?)
Kaniner och en giraff...
Kläder i stl 98, fotstorlek ca 25
Jocke säger att Elsa önskar sig en bilbana... (som han kan leka med...).
onsdag 17 november 2010
En timme till godo...
...hade jag idag eftersom vi slutade lite tidigare än vad jag hade planerat. Hmmm, en hel timme att göra något skojigt med innan Elsa skulle hämtas från dagis. Plugga kanske? Näe, något kul ville jag göra. Gjorde då misstaget att gå upp på övervåningen. Oj då, vad mycket kläder det låg och drällde här då. Bäst att vika och lägga in det som går att använda igen och lägga det andra i tvätten. Men oj då, vad mycket tvätt det var i tvättkorgen. Bäst att tvätta lite. Hmm, var är den andra korgen som vi brukar bära ner tvätten i? Jaha, full med ren tvätt. Då får man ju plocka ur den då först. Och sängen var visst inte bäddad, bäst att göra det med. In i Elsas rum med kläder, hoppsan vad stökigt det var här. Städa, städa. Ner i källare med tvätten och starta maskinen. Bäst att kolla pelletspannans status när jag ändå är här nere, pelletsen kanske är slut i behållaren snart. Nej, men så kul! Pannan har stannat. Då får jag väl sota den och fylla på pellets. Sota, sota. Upp och tvätta sotiga händer och armar. Jaha, då får man rengöra handfatet nu då eftersom det blev alldeles svart av sot. Klart. Äh, bäst att rengöra toan också när man ändå är i farten. Dags att hämta Elsa...
onsdag 10 november 2010
Kemi
Idag har vi haft lite grundläggande kemi. Alla slet sitt hår och jag är mer övertygad än någonsin att alla avancerade kemister är konstant pårökta, för det går inte att tänka som dem i normalt tillstånd. Ta t ex det faktum att solljuset kan knuffa bort elektroner från atomer. Jaha, men då måste det väl finnas någon slags materia i solljuset då som orsakar detta? Näe, det finns det inte. Men HUR? Och att allting egentligen består av energi. Flummigt. Vår lärare sa dessutom att ju mer avancerat det blir desto färre finns det som kan ifrågasätta det som sägs. Något att tänka på.
Vinterdäck fortsättning...
För det fjärde: Se till att dra åt alla muttrarna ordentligt på hjulen innan du ska köra med bilen, i synnerhet om alla muttrarna sitter på samma hjul, typ höger bakhjul...
Men det gick bra. Klarade mig ända bort till Elsas dagis och upptäckte då varför bilen lät så konstigt... Bara att ta fram fälgkorset.
Men det gick bra. Klarade mig ända bort till Elsas dagis och upptäckte då varför bilen lät så konstigt... Bara att ta fram fälgkorset.
måndag 8 november 2010
Vinterdäck
Ikväll blev jag utslängd i regn och mörker av min man för att byta däck på bilen. Utslängd kanske är att ta i, men det kändes så när man var inne i den goa värmen med sin goa familj och regnet utanför piskade mot rutorna. Han informerade helt lugn Elsa att "Ikväll är det pappa som ska läsa för dig för mamma ska byta däck på bilen." Det tyckte inte Elsa. Det tyckte inte jag heller... Men eftersom vi lever i ett jämställt förhållande var det bara att dra på sig långkalsonger och jobbarkläder och lufsa ut. Jag förväntade mig att jag inte skulle kunna dra av muttrarna och att jag skulle bli arg och irriterad.
För det första: Fälgkors är helt värdelösa att lossa muttrar med. Jag var nära att ge upp och svor långa ramsor när jag till slut hittade en annan variant med hävarm som fungerade väldigt bra. Fälgkorset var däremot bra att lossa muttrarna med när de hade lossnat lite, för då fungerade det inte så bra med den andra.
För det andra: Förvara alltid vinterdäcken muttrar TILLSAMMANS med vinterdäcken så att du hittar dem när du ska ha dem. Ringde in till J och undrade om jag skulle använda samma som till sommardäcken, men det skulle jag ju inte. Muttrarna låg någonstans i bagaget eller någonstans i kylrummet i bageriet. Någonstans - ingenstans... Ringa J igen och morra. Ingen täckning på mobilen i kylrummet. Morra lite till. Hittade tillslut en påse med muttrar som passade. Mutter, mutter...
För det tredje: Se till att lossa SAMTLIGA muttrar lite innan du hissar upp dem med domkraft. Missade en j-la mutter på ett hjul och fick veva ner den eländiga domkraften igen för att lossa muttern (Det går inte att lossa den när hjulet är upphissat för då snurrar hjulet bara). Kan ju tillägga att jag använde bilens medföljande domkraft, som inte är av den mest effektiva sorten.
Men nu är alla 4 hjul på plats och jag har gjort det alldeles själv. Bara att hoppas att de sitter kvar nu då...
Kvällens erfarenheter gav mig en inblick i verkstadens värld. Har alltid tyckt att de som jobbar på verkstad är lite smålynniga och svär som borstbindare. Nu förstår jag varför. För jädrar i att vad arg jag var nästan hela tiden. Och svor gjorde jag också, jag som sällan gör det annars. Kan ju inte vara hälsosamt att jobbba på verkstad.
J tycker att jag ska skriva att han tar på sig förklädet nu och ska diska som han "brukar göra om kvällarna". Han tyckte att det kändes sådär att ligga inne och mysa med Elsa och höra regnet och blåsten när han visste att jag var där ute och svor. Säger han... ;-)
Ja, så är det tjejer. Vill ni ha ett jämställt förhållande kan ni inte bara välja att göra godbitarna eller bara låta mannen göra det ni själva tycker är tråkigt i hushållet, tyvärr. På med blåstället...
För det första: Fälgkors är helt värdelösa att lossa muttrar med. Jag var nära att ge upp och svor långa ramsor när jag till slut hittade en annan variant med hävarm som fungerade väldigt bra. Fälgkorset var däremot bra att lossa muttrarna med när de hade lossnat lite, för då fungerade det inte så bra med den andra.
För det andra: Förvara alltid vinterdäcken muttrar TILLSAMMANS med vinterdäcken så att du hittar dem när du ska ha dem. Ringde in till J och undrade om jag skulle använda samma som till sommardäcken, men det skulle jag ju inte. Muttrarna låg någonstans i bagaget eller någonstans i kylrummet i bageriet. Någonstans - ingenstans... Ringa J igen och morra. Ingen täckning på mobilen i kylrummet. Morra lite till. Hittade tillslut en påse med muttrar som passade. Mutter, mutter...
För det tredje: Se till att lossa SAMTLIGA muttrar lite innan du hissar upp dem med domkraft. Missade en j-la mutter på ett hjul och fick veva ner den eländiga domkraften igen för att lossa muttern (Det går inte att lossa den när hjulet är upphissat för då snurrar hjulet bara). Kan ju tillägga att jag använde bilens medföljande domkraft, som inte är av den mest effektiva sorten.
Men nu är alla 4 hjul på plats och jag har gjort det alldeles själv. Bara att hoppas att de sitter kvar nu då...
Kvällens erfarenheter gav mig en inblick i verkstadens värld. Har alltid tyckt att de som jobbar på verkstad är lite smålynniga och svär som borstbindare. Nu förstår jag varför. För jädrar i att vad arg jag var nästan hela tiden. Och svor gjorde jag också, jag som sällan gör det annars. Kan ju inte vara hälsosamt att jobbba på verkstad.
J tycker att jag ska skriva att han tar på sig förklädet nu och ska diska som han "brukar göra om kvällarna". Han tyckte att det kändes sådär att ligga inne och mysa med Elsa och höra regnet och blåsten när han visste att jag var där ute och svor. Säger han... ;-)
Ja, så är det tjejer. Vill ni ha ett jämställt förhållande kan ni inte bara välja att göra godbitarna eller bara låta mannen göra det ni själva tycker är tråkigt i hushållet, tyvärr. På med blåstället...
onsdag 3 november 2010
Elsa säger
Hört vid frukostbordet idag när Elsa druckit för häftigt och spillt på sina byxor:
"Jag måste byta de här byxorna. Typist."
"Jag måste byta de här byxorna. Typist."
fredag 29 oktober 2010
Eldlus
Såna här små rackare brukar vi ha drösvis av i trädgården. 
Har nu tagit reda på att de heter Eldlus och ingår i familjen Eldskinnbaggar. De är inga skadedjur och trivs där det finns lindar och malvor för de gillar fröna. Fast de kan tydligen käka upp lite döda insekter också. Och varandras nymfer...
Har nu tagit reda på att de heter Eldlus och ingår i familjen Eldskinnbaggar. De är inga skadedjur och trivs där det finns lindar och malvor för de gillar fröna. Fast de kan tydligen käka upp lite döda insekter också. Och varandras nymfer...Obs! Ej att förväxlas med Riddarskinnbaggen!
Elsa kan
De små strecken i bilrutorna är familjen Engstrand. Jag sitter fram och Elsa och pappa bak. (Bilen har jag ritat, ska nog bli bildesigner i mitt nästa liv)
Och så kan hon ta kort på pappa...
...och mamma.
Fast oftast ser bilderna ut så här:
Brevlåda
Så här snygg var vår brevlåda tills för ett tag sedan. Den var snygg en gång, med blomfoton, men väder och vind var brutala mot dessa.
Men nu har J fixat till en ny brevlåda. Indiskt gul med stripes och Saab Sport och Rally-märke på. Gissa vem som är nöjd nu?
Men nu har J fixat till en ny brevlåda. Indiskt gul med stripes och Saab Sport och Rally-märke på. Gissa vem som är nöjd nu?
Grötbord
Ett litet bord och en liten stol och vips så blev det skojigt att äta en stund.
Om man häller tillräckligt mycket mjölk och vatten i risgrynsgröten kan man äta den med sugrör.
Då är man nöjd.
Om man häller tillräckligt mycket mjölk och vatten i risgrynsgröten kan man äta den med sugrör.
Då är man nöjd.
I badrummet...
...kan man hjälpa mamma att fixa håret. Att sprutta vatten är nödvändigt.
Sedan måste håret borstas.
Och därefter kan man ju alltid sätta lite små gummiband på stårtån (av någon outgrundlig anledning som övergår mitt förstånd).
Sedan måste håret borstas.
Och därefter kan man ju alltid sätta lite små gummiband på stårtån (av någon outgrundlig anledning som övergår mitt förstånd).
Kojdags...
Hey, vad har hänt här?
Aha, någon har byggt en koja...
...med allt innehåll i sin säng mm.
Och här har vi visst en koja i vardagsrummet också.
...och i våra sängar.
Om någon besöker oss och tror att vi aldrig bäddar sängarna, så kan jag upplysa om att vi visst brukar bädda, men det tar ca 3 minuter sen är någon där och ska bygga koja eller mysa.
Aha, någon har byggt en koja...
...med allt innehåll i sin säng mm.
Och här har vi visst en koja i vardagsrummet också.
...och i våra sängar.
Om någon besöker oss och tror att vi aldrig bäddar sängarna, så kan jag upplysa om att vi visst brukar bädda, men det tar ca 3 minuter sen är någon där och ska bygga koja eller mysa.En kväll hade vi väldigt många handdukar av någon anledning.
onsdag 27 oktober 2010
Dags att ta en time out
Just nu håller vi på med ett arbete i miljöpsykologi, alltså studiet av interaktionen mellan människan och den fysiska och sociala miljön. Tyvärr har föreläsaren inte riktigt kunnat bära upp kursen som jag hade önskat, vilket ledde till att jag satt och kände mig extremt stressad och irriterad på lektionerna förra veckan. Jag kände att dyrbar tid rann iväg och så har jag verkligen inte känt tidigare under den här utbildningen. Fick en konstig känsla av att vilja fly. Har känt mig ganska pressad och stressad redan innan, men det här var liksom droppen som fick bägaren att rinna över. Jag har tvingats erkänna för mig själv att jag nog inte mår särskilt bra, känner att jag ligger på gränsen och balanserar hela tiden. Det är svårt att acceptera något sådant när man är van att alltid ge allt på alla fronter. Men jag är inte samma människa som jag var innan jag fick barn har jag upptäckt. Eftersom vi äntligen har fått jobba enskilt valde jag att inte gå på några föreläsningar den här veckan, jag behövde få vara hemma och jobba i lugn och ro och försöka lära mig att andas utåt igen.
När vi valde vilken plats vi skulle vilja förändra i vårt arbete valde jag kyrkogården i Voxtorp, för jag tänkte att jag inte ska ta något som jag blir upp-över-öronen engagerad i. En kyrkogård, hur exalterande är det på en skala? Kan bara konstatera att jag nu är upp-över-öronen engagerad i detta arbete... Puh, varför kan man aldrig bara vara lite lagom engagerad?
När vi valde vilken plats vi skulle vilja förändra i vårt arbete valde jag kyrkogården i Voxtorp, för jag tänkte att jag inte ska ta något som jag blir upp-över-öronen engagerad i. En kyrkogård, hur exalterande är det på en skala? Kan bara konstatera att jag nu är upp-över-öronen engagerad i detta arbete... Puh, varför kan man aldrig bara vara lite lagom engagerad?
fredag 22 oktober 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)