Var på utvecklingssamtal idag. Det var en helt annan Elsa vi pratade om nu än för ett år sedan. Då var hon blyg och tillbakadragen och höll sig gärna på sin egen kant. Hon var rädd för de andra barnen och vågade inte säga ifrån. Rutiner var väldigt viktigt. Men hon var glad och pratsam då som nu. Nu är hon en stor tjej som både tar för sig och säger ifrån. Hon leker med de andra barnen, samtidigt som hon ibland drar sig undan och vill vara för sig själv. Hon vill ha kontroll på läget och är fortfarande noga med rutiner - var sak på sin plats (så är det inte hemma...).
Eftersom hon är äldst i gruppen ser de andra barnen upp till henne och gör ofta som hon - på gott och ont. Hennes fröken berättade om en incident när Elsa hade vägrat att äta lunch och tillslut hade hon skjutit ifrån sig tallriken på bordet. Då gjorde de andra barnen likadant. Då sa fröken till Elsa på skarpen vilket gjorde att hon surade ihop och vände sig bort, som hon brukar göra. Efter en liten stund vände hon sig om och meddelade glatt att den sura Elsa var på IKEA nu så nu var hon glad igen. Sedan åt hon sin mat. Efter det har det inte varit någon diskussion vid matbordet, även om hon ibland rynkar på näsan.
Det var skönt att höra att hon har tuffat till sig, men det var ju inte direkt någon överraskning, för hon är tuffare hemma också nu. Så det är inte bara av ondo att ha sina barn mer på dagis. Elsa har lärt sig jättemycket av att vara där. Men ändå brottas man med det dåliga samvetet över att lämna bort henne varenda dag. Värst känns det när jag måste vara hemma och plugga inför tentor. Då är jag ju hemma, men måste ändå lämna henne till dagis för annars blir det inte en rad läst, det vet jag. Men hon trivs på dagis just nu, det vet jag. Det gör ju allt lite lättare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar