Riskträd

Just nu håller vi på och läser om beskärning av träd och buskar, samt om riskträd. Googlade lite på ordet riskträd och hittade en sida där vägverket beskriver vad som anses vara ett riskträd intill järnvägar:
- ett träd som visar tydliga tecken på skada. Om trädet uppvisar stamskador eller barkskador finns också en ökad risk för rötskador. Tidigare kapning av grova grenar eller grenbrott kan också bidra till rötangrepp.

- träd kan vara instabila utan att de uppvisar några direkta skador. Detta gäller bl a höga träd med små kronor. När kronans längd utgör mindre än en tredjedel av trädets totala längd kan detta innebära att trädet har ett dåligt utvecklat rotsystem, en smal stam och hög tyngdpunkt.

Jag ser riskträd precis ÖVERALLT just nu. Vågar snart inte gå i en skog och vågar snart inte gå ut i min egen trädgård när det blåser. Vi har en gammal enkel-allé av almar utanför häcken, där järnvägsstationen en gång låg. I stort sett alla dessa träd är i mina ögon riskträd.
Träden har hamlats en gång i tiden, tyvärr inte på rätt sätt och det har inte skötts därefter.


Invuxen bark mellan två stammar utgör en svag punkt. I toppen är grova delar av trädet kapade och är helt döda.

Stora sår från grenborttagning som aldrig har läkt. Istället har det blivit ett stort hål i trädet.

Invuxen bark igen, dubbeltopp = inte bra. Stor risk för fläkning.

Skador på rötterna av snöröjning och biltrafik.

Trädsvampar på marken nedanför ett av träden. Vissa trädsvampar är farliga parasiter som långsamt bryter ner trädet.

I det här trädet har blixten tydligen slagit ner en gång för 20 år sedan. Det lever fortfarande, men har smal stam och liten krona.

Det här trädet är helt murket nedtill. Trädet har fått en stor skada för länge sedan och det har inte klarat att valla över skadan med bark igen.

Mina älskade lindar är tyvärr också riskträd. De har hamlats en gång i tiden, men detta har inte skötts som det ska. De kraftiga grenarna är från början vattenskott som har mycket svagare infästning i trädet än vad riktiga grenar har och de kan gå av lättare.

Och under resterna av den gamla trädkojan misstänker jag att det döljer sig något ännu mer tragiskt, troligtvis har en grov gren eller stammen kapats och lämnats åt sitt öde (=röta). Frågan är nu om jag ska hamla dem igen och riskera att skada träden ännu mer med stora svårläkta sår plus att mycket av vindskydd och sommarskugga försvinner, liksom alla härliga humlor och bin som kalasar på det underbart doftande lindblommorna. Eller ska jag gallra några av grenarna och hoppas på att de inte ramlar ner på någon när det blåser? Eller ska jag kapa hela träden (snyft!) och börja om från början med stubbskotten som kommer efteråt? Alla alternativ känns sådär kul.

Alltså, ibland känns det bättre när man lever i okunskap för då behöver man inte gå omkring och oroa sig för allt och ingenting hela tiden.