Kanin på rymmen

Kanin försvann idag. Letade överallt, men han fanns bara inte. Ringde J på jobbet och förhörde honom om när han senast sett Kanin, men han kom inte ihåg. Elsa sa att hon hade slängt honom i bageriet, men där var han inte heller. Jag såg framför mig att hon hade tappat/lagt kanin ute någonstans och att någon hund hade knyckt honom. Och jag såg inte fram emot nattningen utan Kanin. Sen kom jag på att vi hade varit nere i källaren en sväng och till slut, under en massa omslagspapper som Elsa hade lekt med, hittade jag kaninuslingen. Puh! Det är ju mardrömmen om Kanin skulle försvinna. Under den här stunden upptäckte jag att jag kände att Kanin betyder väldigt mycket för mig också, han har ju liksom nästan alltid varit med. Där Kanin är, där är Elsa. Att tappa bort honom skulle vara som att tappa bort en bit av Elsa.

Tänk att han var så lurvig från början, det hade jag glömt.