Idag tog Elsa och jag en premiärpromenad i trädgården. Tänkte att hon nog är tillräckligt stabil för att hon i alla fall ska kunna gå med mitt stöd. Det var hon, trots att det var ganska tuff terräng i den mossiga gräsmattan. Men att hon klarade av att gå ganska bra innebar ju inte att vi tog oss framåt särskilt bra. Oj, vad mycket spännande saker det fanns på marken hela tiden. Smågrus, stenar, pinnar, löv, mossa... you name it! För varje litet steg "Titha!" och så satte hon sig ner och skulle pilla eller krafsa eller plocka upp något. När hon la sig på magen för att tugga på en grästuva tyckte mamma att det var en mindre käck idé... Det var väldigt intressant att studera hennes fascination för allt. Tänk vilken häftig upplevelse att upptäcka så många saker för första gången. Tänk att fascineras av grus på vägen och mossa i gräsmattan. Jag kan ju lätt säga att jag inte är lika fascinerad av någotdera. Gruset hamnar i mina skor när jag promenerar och mossan i gräsmattan gör gräsklippningen riktigt seg. Men det vet ju inte hon än. Så himla skönt det måste vara att inte veta om alla jobbiga saker som vi vet.
Efter en halvtimmes "Titha!" och ett framskridande på ca 2 meter i nollgradig snålblåst, kände jag mig inte riktigt lika fascinerad av hennes fascination. Då trädde diktatorn fram och bestämde att vi skulle gå in. Än så länge fungerar ju det. Lite varm välling på det och en ny blöja, sen var det dags för nya äventyr.
2 kommentarer:
Oj, tänk vad Miranda har framför sig, en hel värld utanför att upptäcka. Hon som tycker det är jätteintressant med lite vedflisor eller papper som ligger på golvet... =)
Vedflisor och små pappersbitar är fortfarande väldigt intressant, tycker Elsa.
Skicka en kommentar