Ångest, ångest är min arvedel...

Imorgon och på tisdag ska J göra uttagningstester för Kalmar räddningstjänst. Jag vet inte vem som är mest nervös, jag eller han. Situationen är nämligen så att hans nuvarande arbetsplats ska spara pengar, de lägger troligtvis ner deltidsbrandkåren och sparkar 2 pers från stationen. J är troligtvis en av dem, eftersom han var sist in. Får han inte jobb i Kalmar blir det kris. Hur ska det gå för oss då? Ska jag hitta ett jobb nu i dessa kristider, jag som inte ens vill börja jobba än. Känns som om sötebrödsdagarna är på väg att ta slut nu. Vi har haft det alldeles för bra under ett år. Vi har inte behövt slåss om föräldradagarna för J har varit hemma så mycket ändå, eftersom hans schema har varit helt fantastiskt. Nu kan det bli värre. Han har jobb t.o.m mars i alla fall, sen vet vi inget. Hoppas bara att han klarar testerna. Hoppas, hoppas, hoppas.