Trumpetaren

Svärfar hade med sig en trumpet till mig senast vi sågs, eftersom jag hade råkat säga att jag skulle vilja lära mig att spela trumpet. Men vi ser ju alla vem som har talangen:

 

Lattjoland

 Elsa gillar småbarnsavdelningen på Lattjoland och jag tror jag förstår varför. Här kan man flytta på lite grejer, bygga små inte-nudda-mark-barnor. Man kan liksom använda sin egen fantasi lite och skapa egna roliga saker.

Skiddamen

I lördags gjorde jag en egen liten skidslinga hemma på åkern eftersom jag försökte testa vallan på min skidor. En lagom runda för Elsa.

 

Man måste tramsa lite också.

Och trilla.

 

Ca 300 meter. Det tog låååång tid eftersom det inte går att åka skidor och prata samtidigt. Elsa pratar väldigt mycket när hon åker skidor. Och det ramlades en hel del också.

Pulkabacken

Man kan grilla korv vid pulkabacken i Rödfyren.

Och så kan man testa gamla kälkar.

Den här eftermiddagen var vi helt ensamma i backarna.

Ingen rimfrost, men stelfrusna flätor den här gången.

En kall morgon...

...kan det se ut så här när man lämnar Elsa på Lunden. Älskar när rimfrosten får de hamlade pilträden att se ut som maskrosbollar.

Minus 16 grader, då tar man sig en skidtur för att få upp värmen...

...och får rimfrost i flätorna.

Södermöreklassikerns skidtävling

I did it! Jag åkte 2 mil skidor i ett svep. På skidor som passar någon som väger 40 kg, fick jag veta efteråt. De första fem varven var pest, blev så stressad av alla som svischade förbi, men sedan gick det rätt bra i fyra varv. Det sista varvet var seeegt som bara den. Men jag gjorde det! Målet var att åka minst 7 varv och det slog jag med råge. Så nöjd. Men sedan var jag så trött, så trött. Orkade bara ligga hemma på soffan framför brasan och huttra under två filtar i ett par timmar. Mannen fixade fantastiskt gott käk och efter det började livet återvända så sakteliga.

Igår skulle Elsa och jag åka och hälsa på en kompis och prova hennes pulkabacke, men tyvärr var hon tvungen att jobba och för att inte göra den lilla damen alltför besviken åkte vi till Lattjoland istället. Det visade sig vara ganska korkat att åka dit dagen efter sitt livs första skidtävling. Att klättra omkring därinne brukar vara en utmaning i vanliga fall, men med stumma, onda ben och slaka armar var det katastrof. Note to self: Gör inte om detta! Lattjoland dagen efter skidtävling alltså. Men skidor har jag definitivt fått smak på. Nu ska det beställas ett par skidor som är anpassade efter mig. Och mannen vill också ha ett par, för han har inga alls. Återstår att se om man får åka mer i år. Det brukar ju komma en omgång snö lagom till sportlovet, så vi får väl se.

I skidspåret

Den här lilla damen åkte 400 m i skidspåret i Hagby ikväll. Superstolt blev hon. Återstår att se om det känns lika bra imorgon, misstänker att det lär bli en del träningsvärk eftersom hon stakade sig fram hela vägen.
Den stora tjejen hade åkt 12 km tidigare på dagen och var ganska nöjd med det. Det blev dock en lång paus mellan varv 2 och 3 eftersom jag väntade på att kommungubbarna skulle spåra ordentligt efter att de hade rivit bort de gamla spåren. Vi får väl se på söndag om man orkar åka 2 mil. Annars är jag nöjd bara jag slår mitt personbästa.

Pulkaåkning, bogsering och källaren

Idag har Elsa och jag varit i Rödfyren vid Kolboda och åkt pulka tillsammans med vänner från den stora staden Kalmar. Elsa var helt galen i backen och hjälmen som inhandlades i fredags kändes som väl investerade pengar. Jag hade också hjälm, det kändes väldigt bra det med. Inte många vuxna som gjorde mig sällskap, om man säger så. Varför? Varför vill man inte föregå med gott exempel inför sina barn? Varför vill man inte minska risken att skada sig? Obegripligt.

Fikapaus med korvgrillning, varm dricka och de obligatoriskt stelfrusna händerna som man alltid får när man äter ute vid minusgrader. Våra vänner gav upp efter fikat eftersom lilla L inte alls uppskattade pulkaåkandet och kylan, men Elsa och jag kämpade på ett tag till.

Efter en stund kom min vän tillbaka, jag fattade iiiiingenting. Hade de ångrat sig? Nej, men deras bil startade inte. Tjohej, tre vuxna med noll koll på bilar stod och kliade sig i huvudet. Misstänkt ispropp någonstans i bränslesystemet. Vad göra? Eftersom jag inte kunde erbjuda ett varmgarage, så blev det till att bogsera deras bil hela vägen in till Kalmar. I vanliga fall kör man ju den sträckan på 20 minuter, men i 30 km /h tar det lite längre tid... Elsa tyckte att det var tråkigt att åka så långsamt, men hon var vid gott mod ändå. Och jag, som bara har bogserat en gång tidigare i mitt liv (den gången gick bogserlinan av...) fick en rejäl övningskörning. Nyttigt. Nyttigt även att hitta var man ska fästa bogserlinan, det var ju inte helt glasklart varken på min eller vännernas bil.

Elsa blev så klart hungrig när vi var på väg in till Kalmar, vilket hon av någon anledning alltid blir när vi åker bil. Som tur var hade jag som vanligt gjort för mycket matsäck så på hemvägen var det bara att hugga in på de sista mackorna. Perfekt. Det gick lite snabbare hem, även om det tog ett tag för hjärnan att fatta att vi inte längre hade någon bil på släp.

Och just det, idag har Kanin fått ett bad, så nu luktar han riktigt trevligt igen ett tag. Han fick inviga den "nya" tvätthon i källaren som rörmokaren ääääääntligen kopplade in kranen till i fredags. Det kommer ju att kosta ett antal kronor för rörmokarens arbete mm, men när han sa att man får ge upp mot 4000 kr för en ny tvättho (vi har fått vår begagnad) så kändes det okej ändå. Och kranen, som vi först köpte på Bauhaus för nästan 2000 spänn och som jag inte var helt förtjust i (det fanns bara den som passade) kunde vi lämna tillbaka eftersom vi fick en begagnad av en kompis till J som såg ut precis som jag ville att den skulle se ut. Bara lite småfix för att få den att fungera som den ska. Gött! Älskar återvinning.

Skrivtjejen

Elsa har skrivit fasters namn alldeles själv.

Bästa Kanin.

Samtal vid läggning

Elsa: Kanin, jag tycker så mycket om dig. Du ska få följa med mig till himlen (och redan här bryter mamman ihop...). Mamma, tror du Gullvig kommer till himlen?
Jag: Hon är nog redan där.
Elsa: Men om vi åker hem till Christer någon gång, då kan vi ju fråga om hon är i himlen. Jag brukar se bilar i himlen.
Jag: Det kanske är änglarna som kör omkring i dem då.
Elsa: Ha, ha, de har köpt döda bilar!
Det är verkligen helt fantastiskt att lyssna på och prata med en 4-åring. Det känns som ett previligium att få vara med på ett hörn av deras underbara värld, en värld som man av någon anledning tappar bort när man blir äldre.

Practical joker...

Min dotter har tittat på ett program på TV där barn busar med sina föräldrar. Och eftersom hon älskar bus och hyss, måste hon testa det på sina egna föräldrar. För tillfället är det det gamla klassikern "tejp på vattenkranen" som gäller. Hon gör det flera gå.nger varje dag och är inte särskilt bra på att dölja vad hon gör eller har gjort, eftersom hon tycker att det är så vansinnigt roligt. Ja, men det kan ju vara lite bra att hon avslöjar sig, kan man ju tycka, så man är beredd. Problemet är bara att jag är så fruktansvärt tankspridd, så trots att jag vet om att hon har satt dit tejpen är jag där och spolar vatten utan att tänka mig för. Inte en gång, utan flera gånger. Vi skulle skoja med pappan igår när han kom hem från jobbet. Gissa vem som glömde bort det och duschade halva köket precis innan pappan klev innanför dörren? Ska nog stämma SVT...

I bakandets stund

Elsa och jag bakade pepparkakar och pepparkakshus innan jul. När jag försökte dekorera en igelkott med glasyr så att det skulle se ut som taggar, sa Elsa:
" Mamma, igenkotten blev inte så fin. Men det gör inget, den kan vara en växt istället."
Min karriär inom pepparkaksdekoration verkar avlägsen...

Pepparkakshuset vi byggde, bestämde Elsa att det var Josef och Marias hus, så vi var tvungna att göra en gubbe och en gumma som skulle föreställa dem. När de var klara konsterade Elsa:
"Åh nej, dörren är för liten! Josef och Maria kommer inte in. De för gå på sidan istället."
Problem är till för att lösas. :)

I Afrika

I bilen på väg hem:
"Mamma, jag tror att de skriver på blad i Afrika. Och så lägger dom bladen i brevlådor av trä".
- Vad tror du de skriver med då?
" Fjädrar... som de doppar i färg."

:-)

Det svänger fort ibland

Tanken var att vi skulle åka in till stan direkt efter lunch idag, men Elsa klagade på ont i ryggen och verkade allmänt hängig så det drog ut på tiden (som vanligt). Kom iväg lagom till middagsdags istället... Ett stopp på Modehuset där Elsa shoppade loss bland alla rosa och prinsessiga kläder hon kunde hitta för pengarna hon fick i julklapp av en släkting, sedan bar det av hem till mina föräldrar. Tanken var att vi bara skulle lämna av Elsa där och sedan åka och handla, men mor hade gjort middag till oss också så vi stannande och åt med god aptit. Så när vi äntligen kom iväg var klockan alldeles för mycket. Att hinna med IKEA, Bauhaus och storhandla är ju svårt även när man har hela dagen på sig... När vi äntligen var färdiga och skulle hämta vår dotter var hon uppslukad av ett dinosaurieprogram (...) och inte alls pigg på att följa med sina föräldrar hem. Tillslut lyckades hon övertala både mormor och föräldrarna att få stanna över natten. När vi skulle säga hej då och kramas bröt hon ihop fullständigt, tårarna sprutade. Mamman skulle ju vara kvar också, tyckte Elsa... Det tyckte inte mamman. Så hon fick välja mellan att åka med hem eller stanna kvar utan mamma. Tillslut följde hon med hem. Och i bilen bröt hon ihop en gång till eftersom hon inte fick något att tugga på (klockan var typ halv nio). Misstänker att hon var övertrött, det är första gången det blir så här. Dessutom har det blivit väääääldigt mycket mamma-Elsa-tid den senaste tiden pga att J åkte på en elak halsfluss och låg däckad i flera dagar. Eller så är det en ny, spännande (...) fas hon går in i nu efter att ha varit helt fantastisk under flera veckor.