Ja, det var ju en angenäm dag det här... not. Elsa vaknade vid 6-tiden i morse med 39 graders feber och ont i huvud och kropp. Hon bad om en balja, ifall hon skulle kräkas, men hon mådde inte illa just då, sa hon. Efter ett par timmar fick hon upp nyponsoppan hon fått i sig och som vanligt var hon superduktig och tog baljan själv. Vid lunchtid fick hon så ont i magen att hon bara låg och ojade sig. Vårdcentralen rådde oss att åka till akuten. Vi avvaktade en stund eftersom Elsa var hysterisk och bara skulle vara hemma och titta på TV. Vi trodde att det blev bättre, men sedan tog det fart igen och nu hade hon så ont att hon grät. In i bilen, Elsa grät hela vägen in till stan och sällan har väl dessa 2,5 mil känts så långa. Väl framme lugnade hon sig och var bara helt urlakad. Prover togs och när hon väl fick träffa doktorn hade hon inte längre ont. Då känner man sig dum, men doktorn sa att det är bättre att åka en gång för mycket och det är ju sant. Sen skulle vi bara in på Stinsen på hemvägen och köpa Piggelin och ett gosedjur ("Nu när jag har varit så duktig"). När vi hade stannat kräktes hon igen och hon var lite förtvivlad över att det kom så plötsligt. "Det där var inte bra, det kom så plötsligt." Som tur var var jag hyfsat beredd. Den nybadade kaninen fick dock tvätta ena örat en gång till... Nu är det soffläge och sovning i omgångar, hon har hög feber och vaknar ofta. Vi får hålla tummarna för att hon kan sova hyfsat i natt och att det är bättre imorgon. I skrivande stund sjunger hon Pippis piratsång för gosedjuren och leker med två uppblåsta gummihandskar som vi knyckte när vi väntade på läkaren, piggare än vad hon har varit på hela dagen.
