Baddags

Idag var det dagen D - dagen då Kanin fick ett efterlängtat bad. Han har inte tvättat sig på typ 2,5 år, tror jag. Eftersom Elsa alltid pratar med Kanin (och vi får svara) så testade jag henne för att se om hon verkligen var redo för att tvätta bort den goa doften (i Elsas näsa...) som Kanin har haft så länge. Kanin protesterade därför rejält inför badet och hävdade att han minsann inte var smutsig och att han inte skulle lukta lika gott efteråt. Men Elsa var obarmhärtig och stoppade glatt ner Kanin i badet.

Kanin tyckte att det var ganska skönt att bada, trots allt.

Vattnet såg ut som en lerpöl och vi fick skölja Kanin ett antal gånger för att få bort all smuts.

Nya kompisen Pingu, som inhandlades på loppis dagen före, fick också bada.

Sedan blev det karusellåkning i tvättmaskinen...

...och därefter torkning i solen på fönsterbrädan över elementet i vardagsrummet.

Vi kunde efteråt konstatera att kanins svans är vit, vilket inte syntes förut, och att han luktade väldigt gott efteråt. Fast han luktade ju inte riktigt som vanligt och då finns det ett knep som vi har använt oss av förut en gång när vi tvättade hans öron.

Man tar en pepparkaka...

...och gnuggar. Sedan luktar han bättre.

Och så kan man ju gnaga i sig lite smulor när ingen tittar.

Jag tror att Kanins bad var tuffast för mig, det gjorde ont i mammahjärtat när hon tvättade bort all smuts från honom, hur konstigt det än låter. Men det var ju smuts från hennes tid som liten mini. Plötsligt är hon en stor tjej som tvättar sitt eget gosedjur. Såna insikter är jobbiga för en mor.