Julafton 2010

Vilken härlig julafton vi har haft. Det började i och för sig lite sådär med snörstorm hela dagen före och under natten, så det var till att gå upp i ottan och skotta. När jag gick där ute med skoffan och småsvor lite kom grannen Håkansson med stora hjullastaren.
"Om han ändå kunde skotta här också," tänkte jag. "Men han har väl redan fullt upp." Men ibland landar änglarna på jorden. När jag tittar nästa gång är han på väg in på vår uppfart. Guuuuud, så underbart! Jag behövde bara skotta lite där han inte kom åt. Är evigt tacksam. Efter det var jag tvungen att duscha, man blir ju dyngsvett av att skotta. Och till min stora lycka fanns det VARMT vatten, något man inte alltid kan räkna med.

Elsa fick väckas i vanlig ordning, hon har blivit en riktig sjusovare. När jag sa att "Det är julafton idag", spred sig ett sömningt leende över ansiktet, men ögonen var fortfarande stängda. Hon låg kvar och mornade sig medan jag duschade. Efter en stund hörde jag hur hon var uppe och stökade och J kom upp och pratade med henne. Men när jag kom ut ur duschen låg hon i sängen igen. J berättade då att hon hade kommit på att hon hade glömt att morna sig, varpå hon rusade tillbaka till sängen igen.

Sedan öppnades det några julklappar. Elsa fick en gunghäst som hon genast döpte till Lukas och Kanin fick en fluga att ha om halsen och en morot. Elsa satt alldeles andäktig på gunghästen och ville inte riktigt släppa den när vi skulle åka.

Sen bar det iväg i snöyran. Vägarna var farbara, men inte mycket mer. Sen säger ungen att hon mår illa så då får vi stanna i Rinkabyholm. Ut med Elsa, men sen säger hon att hon bara skojar. men jag tyckte att hon såg lite blek ut om nosen, så jag blev ett nervvrak ändå. Inte konstigt om hon blev åksjuk, vägarna var ju jätteskumpiga.

Väl hemma hos mina föräldrar var allt frid och fröjd, brorsan med familj var redan på plats. Alla var glada och goa och nöjda. En tomtenisse som var misstänkt lik kusin L delade ut en massa julklappar. Vid 13.30-tiden åkte vi vidare till J:s föräldar där J:s syster & co också var på plats. Det vankades julbord och sedan kom nästa tomte, som lät misstänkt lik kusin S, och delade ut ännu mer julklappar. Elsa fungerade som tomtens hjälpreda och gav tomten paketen under granen så han kunde dela ut dem. Vid 17.30-tiden var det dags att skjutsa in J till brandstationen, för han skulle jobba.

Kvällen avslutades hos min föräldrar eftersom jag inte ville köra hem ensam i snökaoset. Elsa somnade tillslut med Kanin och nya gosehunden Basilika i armarna. Senare kröp jag ner hos henne och fick väl i alla fall en så där 40 cm att sova på... Känner mig lite stel idag.

Larmet går

Måste bara berätta innan jag glömmer det. Elsas dagisfröken berättade om sin skräckupplevelse på dagis för lite sedan. Barnen låg i sina sängar i sovrummet och småpratade lite medan fröken plockade lite med disken efter lunchen. Plötsligt kommer barnen utrusande och skriker:
"DET BRINNER!"
Fröken tappar allt hon har i händerna och hinner tänka tusen tankar på väg in i sovrummet. När hon kommer in i sovrummet syns inget spår av någon brand. När hon kommer ut i det stora rummet igen sitter barnen på sina stolar runt bordet och låter:
TUUT-TUUT, TUUT-TUUUT!
Då har de lekt att det brinner. Jädrans ungar. Stackars fröken. Det tog henne minst 5 minuter att sansa sig igen.
Så kan det gå när 3 av 4 barn har pappor som är brandmän...

Julhälsning

Utvecklingssamtal

Var på utvecklingssamtal idag. Det var en helt annan Elsa vi pratade om nu än för ett år sedan. Då var hon blyg och tillbakadragen och höll sig gärna på sin egen kant. Hon var rädd för de andra barnen och vågade inte säga ifrån. Rutiner var väldigt viktigt. Men hon var glad och pratsam då som nu. Nu är hon en stor tjej som både tar för sig och säger ifrån. Hon leker med de andra barnen, samtidigt som hon ibland drar sig undan och vill vara för sig själv. Hon vill ha kontroll på läget och är fortfarande noga med rutiner - var sak på sin plats (så är det inte hemma...).

Eftersom hon är äldst i gruppen ser de andra barnen upp till henne och gör ofta som hon - på gott och ont. Hennes fröken berättade om en incident när Elsa hade vägrat att äta lunch och tillslut hade hon skjutit ifrån sig tallriken på bordet. Då gjorde de andra barnen likadant. Då sa fröken till Elsa på skarpen vilket gjorde att hon surade ihop och vände sig bort, som hon brukar göra. Efter en liten stund vände hon sig om och meddelade glatt att den sura Elsa var på IKEA nu så nu var hon glad igen. Sedan åt hon sin mat. Efter det har det inte varit någon diskussion vid matbordet, även om hon ibland rynkar på näsan.

Det var skönt att höra att hon har tuffat till sig, men det var ju inte direkt någon överraskning, för hon är tuffare hemma också nu. Så det är inte bara av ondo att ha sina barn mer på dagis. Elsa har lärt sig jättemycket av att vara där. Men ändå brottas man med det dåliga samvetet över att lämna bort henne varenda dag. Värst känns det när jag måste vara hemma och plugga inför tentor. Då är jag ju hemma, men måste ändå lämna henne till dagis för annars blir det inte en rad läst, det vet jag. Men hon trivs på dagis just nu, det vet jag. Det gör ju allt lite lättare.

Dagens Elsa-citat

Efter att jag hade sjungit en sång om Elsa och kanin vid läggdags sa hon sömning:

"Nu kan jag sova sött som en kaka."

Pepparkashus

Mormor hade köpt ett pepparkakshus i byggsats åt Elsa.
Tungan rätt i mun

Nästan som på bilden, eller hur?

Nu frågar hon varje dag om det är lördag, för då får man smaka på godisarna på taket. I måndags frågade hon en gång på morgonen och en gång på eftermiddagen...

Utesysslor

Dags att mata fåglarna lite.

Äpplena fick åka i snöskoveln.

"Här får ni mat fåglarna!"

Skottning av altantak.

Rocksnöbjörn

Skottning av carport-tak

Elsa var överlycklig över att hon fick vara uppe på taket.

Smällkarameller

Idag har Elsa och jag gjort smällkarameller. Elsa var jätteduktig på att klippa fransarna och jag har alla fingrar kvar... Hon gjorde en helt egen smällkaramell till Kanin också, den blev jättefin. Det var så himla kul att få pyssla och göra något kul tillsammans för en gång skull. Den senaste tiden har det bara varit en massa måsten. Men nu ska här pysslas och fixas och julhandlas. Tjohooo!

Kanins smällkaramell

I väntan på kräksjukan

Puh, vilka hemska dagar det har varit. Hämtade Elsa från dagis i onsdags och fick redan i grinden veta att maginfluensan härjade på Elsas avdelning, en av dagisbarnen hade kräkts 4 gånger på en timme, stackars liten. Och ytterligare en hade blivit dålig på morgonen innan hon kom till dagis. Så det var ju bara att gå hem och vänta på det värsta. Och jag som skulle ha en megatenta på fredagen.

J och jag var på helspänn resten av dagen och vakade över Elsa hela tiden. Minsta hostning fick oss att rycka till. Natten blev en pärs, Elsa hostade mycket och varken jag eller J kunde sova. Vi valde att hålla henne hemma dagen efter så J fick snällt stanna hemma från jobbet eftersom jag var tvungen att plugga (hur lätt det nu var...). Dagen förflöt utan större problem, men det var något som inte var som det skulle med Elsa, hon var inte riktigt sig själv. Och till slut sa hon faktiskt att hon inte mådde så bra och att det gjorde ont i magen. När vi satt framför TV:n precis innan hon skulle lägga sig tittade hon jättekonstigt på mig och jag frågade om hon behövde kräkas och hon nickade. Baljan fanns nära till hands som tur var för sedan kom en jättekräkning. Sedan säger ungen: "Det var skönt att kräkas. Det är bra nu mamma." Hur många ungar säger det när de har kräkts? Jag minns att jag var hysterisk varje gång jag var dålig när jag var liten.

Hon fick vara uppe en timme till och hon verkade rätt ok. J fick sova inne hos henne, för att jag skulle få någon slags sömn inför tentan. Inte för att jag kunde sova särskilt bra, minsta ljud fick mig att studsa upp ur sängen. Men hon sov hela natten, bortsett från ett napptapp. När jag åkte på morgonen sov både man och barn. Jag gjorde tentan och var helt skakig och hade ont i magen pga oro, stress inför tentan, för lite mat och sömn. Eller var kanske jag också dålig nu? Sedan ringde jag hem till J och fick redan på att läget var bra, inga som helst symptom under morgonen.

Då släppte lite av magvärken och jag åkte och handlade lite innan jag åkte hem. Kom in på Maxi i Karlskrona och det var kanske inte så smart att välja en sån stor affär när man har haft husarrest den senaste tiden. Det var ju jättekul att titta på alla julgrejer och leksaker mm, så det tog ju alldeles för lång tid. Handlade dessutom lite mer än vad jag hade tänkt från början, så varukorgen räckte inte till. När jag kom hem fick jag mysa med en pigg liten tjej som kramades som bara den och då var det svårt att hålla tårarna tillbaka i det usla skicket jag var efter dessa dagar. Det är ett helvete att ha kräkfobi, tror inte att folk som inte har det förstår riktigt hur illa man mår av det. Jag har inte kunnat äta vettigt på två dagar pga av detta och att fokusera på att plugga till en tenta mitt i alltihop fungerade inte heller. Nu håller vi tummarna för att det är över för den här gången. Jag tror att jag klarade tentan i alla fall.

Källarinspektion

Anticimex var här idag och inspekterade vattenskadorna i källaren. Han tyckte att det kändes torrt och bra redan och ingen lukt kändes heller nu. Är det bra eller dåligt när man vill få ut så mycket som möjligt på försäkringen? Pelletspannan fungerar fortfarande inte och reparatören är svår att nå som vanligt. Känns toppen att värma huset med el nu när elpriserna skjuter i höjden. Frågade om han visste om försäkringsbolaget kunde hjälpa till att ställa krav om ersättning från kommunen, men det gör de tydligen inte. "Man kan ju gå ihop några grannar". Ja, men vi är ju de enda som har källare som har blivit översvämmad. Då är det vi mot kommunen. Känns hoppfullt. Men man ska ju inte ge upp innan man har försökt. Vi har ju faktiskt gjort vad vi har kunnat genom att byta ut dräneringen och dessutom sett till att det gjordes av en fackman. Det känns definitivt som ansvaret ligger på kommunen nu eftersom det är pga av deras underdimensionerade avlopp som vi fick in vatten i källaren. Känner för att stämma någon. Synd att man inte är snorrik.