Det är inte alltid man gillar sina grannar. Igår upptäckte jag att vi hade fått en ny granne. Jag ogillade henne redan från första stund. Kände helt enkelt att jag avskydde henne. Så otroligt påträngande och närgången, kommer farande så fort man plockar fram något gott att äta och tar för givet att det är ok att bara hugga in. Inget hyfs alls. J fick ta hand om problemet. Med skyffeljärnet i högsta hugg blev vi kvitt grannen. Så går det om man bygger bo på vår altan. Nästa geting som vågar flytta in där kommer att gå samma öde till mötes. Andra grannar som också tas av daga är sniglar, både mördarsniglar och små gråa #¤%*# äckel som är ett minst lika stort problem som mördarsniglarna och tvestjärtar som festar loss på mina dahlior, zinnior och annat jag gärna vill se växa i min trädgård. Man blir fruktansvärt mordisk, kan nästan känna en njutning av att mosa dem när jag tar dem på bar gärning. Samtidigt är det rätt äckligt med snigelsslem och tvestjärtemos under naglarna...
Men man har något att prata med grannarna om i alla fall. Att beklaga sig över sniglarna är ett bra sätt att starta en konversation på har jag märkt. Varje kväll är vi ute och klipper, plockar eller hackar sönder sniglarna (alla har sitt favoritsätt...), växlar ett par ord om det var många idag eller inte. Vissa räknar sniglarna de tar kål på. Dit har inte jag kommit än... Men det är tydligen färre mördarsniglar i år än vad det har varit tidigare. Men de som finns gör nog med skada och är mer än tillräckligt många ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar