Min dotter är en liten pratkvarn just nu. Det är ganska mycket rapparkalja, men hon kan en hel del riktiga ord också. Mamma, pappa (så klart) och "faffa" som tidigare betydde både mormor, morfar, farmor och farfar har bytts ut mot "moffa" och "momo" och "famo". Bada är ett ord som används väldigt flitigt (=skavsår i öronen) för bada är det bästa som finns. Allt som omfattar vatten är såååå kul. Det senaste tjatordet är "skla" = cykla, något som är nästan lika kul som att bada. "Ba /ban" = banan, "jsin"= russin, "kan"= kanin, "issa" = mössa "ko" = sko, "öa" = öra, "tattor" = traktor, bil, buss mm, mm. Hon är som en liten papegoja och upprepar alla ord som låter spännande, ju svårare desto roligare (för alla inblandade). Jag tycker att det är jättefascinerande att höra hur språket växer fram. Men att hon kan säga t ex mun eller öga ena dagen betyder inte att hon kan det nästa dag för då kan hon ha kastat om bokstäverna helt. Namn på djur kan hon inte än, men om hon ser en katt, hund, gris, ko, get, får, häst så låter hon som dem istället. Fast "määää" verkar vara gångbart på det mesta... Och grisen lät väldigt konstigt idag...
"issa" tar man gärna på sig själv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar