Bästa vänner

Elsas kompis, som just nu befinner sig på Öland, ringer för att gratta henne på namnsdagen. Efter en stund hör man att de "tävlar" om vem som längtar mest efter den andra, ungefär som ett kärlekspar. När de har lagt på säger Elsa:
"Jag kan inte leva utan min bästa vän."

💜

Pumpor

Hemma på våran gata, på landet, där bor en man och han säljer jordgubbar på sommaren, pumpor på hösten och julgranar innan jul. 

Det är svårt att välja vilka pumpor som är finast. Helst vill man ha allihop.

Böda

Kollade igenom fotomappen och hittade lite bilder från i somras som jag inte har hunnit få med på bloggen. Böda, veckan efter industrisemestern tagit slut. Lugnt och skönt. Känns härligt att se dessa bilder nu. Ser inte riktigt fram emot tiden som kommer nu med kyla, regn och rusk. Men med bilder som dessa kan man glömma det en stund.

Frukostdags.

Morgonpromenad till havet.

Sand i skon...

Hur man får barn att vara stilla på stranden.

 Eftersom det blåste så ruskigt svalt nere vid stranden bestämde mamman, mot sina egna principer, att vi skulle gå in på badlandet. Är vanligtvis av den uppfattningen att är man på en så fin strand som i Böda, ska man inte behöva gå in på ett tillrättalagt badland. Men, är man frusen så är man och det visade sig vara mycket varmare både i poolvattnet och på land därinne. Lägg till detta en överlycklig dotter. Värt varenda krona denna dag.

Och så den totala kontrasten mot det stojiga badlandet, ett kvällsdopp på västra sidan i iskallt vatten.

Lite minigolf hann vi med innan vi åkte hem också. 

70-årsfirande 22 augusti

Farfar/morfar Börje har fyllt 70 och som vanligt drar de med oss på en massa ovanliga och minnesvärda äventyr. Med minibuss och husbil guidades vi runt på olika ställen på Öland, åt god mat och fick ta del av såväl livsöden, konst och galenskaper.

Ett av stoppen gjordes vid Galleri Qvistorp där konstnärinnan själv berättade om sin vackra konst och det spännande huset intill. Förutom konst fanns det annat som intresserade vissa av besökarna...

Den här damen var hundskötare hela dagen och tränade Max i agility när möjlighet gavs. Hon var mycket nöjd och glad. Vad Max hade att säga om saken vet vi dock inte.

Det spännande grannhuset. Läs mer om det här.

Som hämtad ur filmen 'Bilar'. Den stod liksom och kikade fram på oss bakom hörnet.

På väg mot en gravsten i skogen.

Vindruvor till Max och Elsa.

Och här är en syn inte många har sett tidigare: min mor som håller i en kopplad hund. 

Dagen avslutades vid Sjöstugan i Borgholm, där jubilaren och hans bror tillbringade många somrar som barn och tonåringar när deras föräldrar skötte serveringen där. På bilden syns samtliga av dagens deltagare.

Jubilaren med sin bror i samma pose som på ett kort taget på 50-talet.

Bröllopsdag 21 augusti

Bröllopsdagen brukar av någon anledning glömmas bort av båda parter i detta äktenskap, men i år lyckades vi komma ihåg det. Vi styrde kosan mot Öland och Isgärde där vi badade fötterna och grillade i solnedgången. En fantastisk kväll. Och 11 fantastiska år som gifta. Vi har bott tillsammans i 20 år... Första gången vi blev tillsammans gick vi i 8:an, 1989 tror jag att året var. Ihoptotade av klasskompisarnaTessan och Bisse. Vem kunde ana att vi skulle sitta här tillsammans 26 år senare?

Tacksam för varje dag tillsammans med min man och vår underbara dotter.

Ironman Kalmar 2015

Så var då den stora dagen tillslut här, månader av träning skulle sättas på prov i denna enorma kraftansträngning. Vansinne, tycker jag personligen, men vansinne verkar tilltala väldigt många människor, däribland min man och hans syster.

I arla morgonstund gjordes de sista förberedelserna innan start.

I mitten av bilden i svart står mannen.

Och där går starten. Det ser ju ganska angenämt ut på bilden, men fy rackaren vad det blåste. Jag hade ALDRIG gett mig ut och simmat frivilligt i de vågorna. 

Och här kom den enda som jag lyckades känna igen på simningen.

Cykeldags för mannen. En liten tur runt halva Öland och sedan en vända till Rockneby innan bytet till löpningen. Häpp...

Cykeldags för svägerskan som såg så oförskämt glad ut under större delen av loppet.

Dags att växla till löpning.

Här kom deltagarna upp efter simningen. Elsa passade på att bada tassarna.

Och så ritade hon heja-skyltar.

Första varvet avklarat.

Och han såg pigg ut också.

Tyvärr missade jag målgången av någon oförklarlig anledning, trots att jag och Elsa stod i målområdet och väntade, så jag har ledsamt nog ingen bild på detta. Och när vi äntligen lyckades få kontakt (min telefon stendog) var det en mycket sliten och skruttig man som mötte mig. Han, missnöjd över löpningen, jag, glad att han överlevt.
Fast dagens största hjälte var nog Elsa-stackaren som hängde med tappert större delen av dagen, inga sura miner alls, trots att vi inte hann med något bad.