Så var då den stora dagen tillslut här, månader av träning skulle sättas på prov i denna enorma kraftansträngning. Vansinne, tycker jag personligen, men vansinne verkar tilltala väldigt många människor, däribland min man och hans syster.
 |
| I arla morgonstund gjordes de sista förberedelserna innan start. |
 |
| I mitten av bilden i svart står mannen. |
 |
| Och där går starten. Det ser ju ganska angenämt ut på bilden, men fy rackaren vad det blåste. Jag hade ALDRIG gett mig ut och simmat frivilligt i de vågorna. |
 |
| Och här kom den enda som jag lyckades känna igen på simningen. |
 |
| Cykeldags för mannen. En liten tur runt halva Öland och sedan en vända till Rockneby innan bytet till löpningen. Häpp... |
 |
| Cykeldags för svägerskan som såg så oförskämt glad ut under större delen av loppet. |
 |
| Dags att växla till löpning. |
 |
| Här kom deltagarna upp efter simningen. Elsa passade på att bada tassarna. |
 |
| Och så ritade hon heja-skyltar. |
 |
| Första varvet avklarat. |
 |
| Och han såg pigg ut också. |
Tyvärr missade jag målgången av någon oförklarlig anledning, trots att jag och Elsa stod i målområdet och väntade, så jag har ledsamt nog ingen bild på detta. Och när vi äntligen lyckades få kontakt (min telefon stendog) var det en mycket sliten och skruttig man som mötte mig. Han, missnöjd över löpningen, jag, glad att han överlevt.
Fast dagens största hjälte var nog Elsa-stackaren som hängde med tappert större delen av dagen, inga sura miner alls, trots att vi inte hann med något bad.
1 kommentar:
Vi vill gärna kommentera och vi tycker att i det här sammanhanget finns det sex hjältar som alla, var och en på sitt sätt, bidrog till att vi fick en riktig nagelbitare plus en väldigt känslosam dag med mycket stolthet.
Kram från svärföräldrarna Marie och Börje
Skicka en kommentar