Brännskadad tjej - ej för känsliga personer

Den 14:e december skulle Elsa lägga in ved i kaminen. Hon brukar säga till och vi brukar vara med och övervaka, men den här gången sa hon ingenting. Plötsligt kom hon ut i köket och höll i sin arm och sa med tårfyllda ögon: Jag brände mig. Vi fattade först inte vad som hade hänt, vid första anblicken såg det ut som ett skrapsår, men efter en stund syntes det tydligare och då förstod vi att hon hade kommit emot den stängda luckan efter att hon hade lagt in ved och skulle dra tillbaka armen. Att hon inte grät mer än vad hon gjorde. Fy tusan. Men det verkar ha tagit ganska ytligt, det var bara det yttersta hudlagret som var bränt. Det kunde ha blivit så mycket värre.

14/12 - ett par minuter efter händelsen

 Det var svårt att bandagera henne de första dagarna, man ville liksom inte dra åt för mycket. Tyvärr resulterade detta i att bandaget lossnade i skolan och någon satte dit ett större plåster, utan att tänka på att HELA det upphöjda, röda partiet var en blåsa. Så när Elsa skulle ta bort plåstret följde så klart skinnet med... Det var tur att jag inte var hemma då... Men hon hade varit så tapper. Efter det bandagerades armen väl, kan jag säga, från armbåge till handled.

20/12 - läkning pågår

24/12 - rugorna lossnar

26/12 - rugorna borta.

Hon har bra läkekött, som tur är. Nu hoppas vi att ärret blir litet och att det aldrig händer igen, någonsin.