Världens bästa

 

Små barn älskar dig, trots dina brister och tillkortakommanden, de ser upp till dig och vill göra allt som du gör. Som vuxen har man en möjlighet att skapa en kärleksfull och trygg individ genom att vara densamma. Förhoppningsvis kan barnen i sin tur sprida kärleken vidare.

Tänkte ta fram och visa henne denna när hon är tonåring. :-)

Brännskadad tjej - ej för känsliga personer

Den 14:e december skulle Elsa lägga in ved i kaminen. Hon brukar säga till och vi brukar vara med och övervaka, men den här gången sa hon ingenting. Plötsligt kom hon ut i köket och höll i sin arm och sa med tårfyllda ögon: Jag brände mig. Vi fattade först inte vad som hade hänt, vid första anblicken såg det ut som ett skrapsår, men efter en stund syntes det tydligare och då förstod vi att hon hade kommit emot den stängda luckan efter att hon hade lagt in ved och skulle dra tillbaka armen. Att hon inte grät mer än vad hon gjorde. Fy tusan. Men det verkar ha tagit ganska ytligt, det var bara det yttersta hudlagret som var bränt. Det kunde ha blivit så mycket värre.

14/12 - ett par minuter efter händelsen

 Det var svårt att bandagera henne de första dagarna, man ville liksom inte dra åt för mycket. Tyvärr resulterade detta i att bandaget lossnade i skolan och någon satte dit ett större plåster, utan att tänka på att HELA det upphöjda, röda partiet var en blåsa. Så när Elsa skulle ta bort plåstret följde så klart skinnet med... Det var tur att jag inte var hemma då... Men hon hade varit så tapper. Efter det bandagerades armen väl, kan jag säga, från armbåge till handled.

20/12 - läkning pågår

24/12 - rugorna lossnar

26/12 - rugorna borta.

Hon har bra läkekött, som tur är. Nu hoppas vi att ärret blir litet och att det aldrig händer igen, någonsin.

Iskall promenad Annandag jul

På juldagen brukar man promenera, men med en toksnorig och ganska hängig Elsa, en trött och grinig mamma och en man som jobbade så kom vi inte ut på någon promenad då. Men idag blev det en tur till Åttahagen och vi möttes av ett isigt kustlandskap. Så vackert.

Naturen kan det där med att dekorera.

Fast den här såg liiiite obscen ut.

Elsa tyckte att det var jättespännande med allt isigt.

Stenarna var glashala av is.

Ett isägg...

Svårt att fånga de vackra färgerna med kameran.

Den varma chokladen drack vi inte förrän vi kom hem, för det var rysligt kallt. I skrivande stund är jag ännu inte helt upptinad...

Julafton 2014

 Äääääntligen julafton, tyckte Elsa. Jag hade gärna väntat ett par dagar till eftersom jag inte ens har hunnit känna att det är jul. I sedvanlig ordning spenderades förmiddagen hos mina föräldrar med brorsan & co. Tomten hittade dit i år också efter det hade dividerats en stund om VEM som skulle gå och köpa tidning/schampo i år.

Yeay!

Så mycket pirr i kroppen att man inte vet var man ska ta vägen eller göra av sig.

Tomten klagade på konkurrens från Gräsgärdetomten och "Tomten". 

Nu vet vi var tomten hämtar alla julklappar. Nordpolen är nedlagt, nu är det Ullared som gäller.

Även de stora kusinerna hade varit snälla i år, även om den äldsta kusinen gjorde sitt bästa för att fördärva filmen "En liten julberättelse" genom att hitta på hemska scenarium för den stackars nallen, eftersom han alltid har avskytt den filmen.

Den härliga pakethögen.

Bästa julklappen - från Elsa.

Morbror assisterar bland paketen.

 Och i vanlig ordning fortsatte vi julfirandet hemma hos J's föräldrar på eftermiddagen. Och tänk, tomten hittade dit också. En väldigt fin tomte, tyckte vi allihop.

Elsa delade ut tomtens julklappar och får lite läsassistans av farfar.

Fina faster och kusin S.

Här i sällskap av en tokig tomtenissa...

Elsas "bling"-julklapp engagerade hela klanen Engstrand.

Hoppas att alla har haft en lika god jul som vi.

Pepparkaksbak den 11 december

Årets pepparkaksbak, med HEMMAGJORD deg. Kan inte minnas att jag någonsin tidigare har gjort egen pepparkaksdeg, eller om tillvägagångssättet på denna deg var väldigt annorlunda. Goda blev de i alla fall.

Elsa var flitig med pepparkaksformerna. Jag däremot tröttnar som vanligt efter första plåten...

Ett pepparkakshus måste man ju ha. 

Ett något dragigt hus, det hade aldrig klarat byggnadsinspektionen. 

Det är jobbigt att dekorera.

Men fint blir det,

Julstök

Tomteverkstan gör kola och presenter idag.

Myskväll

Eftersom far i huset hade lämnat de övriga familjemedlemmarna ensamma hemma för en julfest med jobbet, passade mor och dotter på att mysa lite. Fram med grönsaker och knäcke med dipp och som vanligt hade mamman en ny film i rockärmen: "Tomte Tass och jakten på julen". En uppföljare till den tidigare filmen "Santa Buddies" som dottern älskar (en ullig och gullig och så där härligt superamerikansk film som kanske inte ger en något direkt intellektuellt utbyte, men som känns en helt ok barnfilm.)
Uppföljaren visade sig egentligen vara föregångaren till den förra filmen (lite Star Wars-feeling här...) och både mor och dotter satt och lipade när Tomte Tass höll på att brinna upp i avfallspannan (!!!) och när jultomten höllt på att dö (!!!). Dessutom förklarade dottern att hon skulle ha mardrömmar om denna panna och den hemska barnhemsföreståndaren, som nog för all framtid har präntat in en mindre positiv bild av barnhem i hennes huvud.
Alltså, vad är det med dessa uppföljare på barnfilmer? Varför ska de plötsligt bli så hemska? En praktexempel på detta är uppföljaren till "Babe - den modiga lilla grisen". Den första filmen utspelar sig på landsbygden och det otäckaste som händer är typ anspelningarna på att grisen ska bli julskinka och när en av hundarna blir arg. En kul och gullig film. Uppföljaren "En gris kommer till stan" är en av de svartaste och hemskaste barnfilmer jag har sett. Det är en bad-feeling rakt igenom hela filmen och dottern vill inte titta på den för att den är otäck. Ni som inte har sett den, se den inte! Det finns även en uppföljare till "Skönheten och odjuret" (som i sig är otäck, men på ett bra sätt) som är rätt psycho. Undrar hur man tänker när man gör en sån uppföljare? Första filmen ger ju en viss publik, vill man då skrämma bort den publiken? Okej att uppföljaren ofta är sämre än sin föregångare, en succe är ju sällan lätt att upprepa, men varför måste de vara så otäcka? Så låt er inte luras av ulliga och gulliga filmomslag, bakom kan det dölja sig mörka hemligheter.

Ny matlista...

Veckans matlista spårade ur något. Tror att någon är lite sötsugen. 😊