Den första snön

När den första snön föll under stormen Svens blev Elsa överlycklig.

 

Mamman var inte fullt lika lycklig eftersom hon var tvungen att skotta grusplanen, vilket inte tillhör hennes favoritsysslor.

 

Men Elsas lycka kunde inte ens Sven blåsa bort, trots att han gjorde sitt bästa när han blåste snörök i ansiktet på oss så att vi nästan trillade omkull.

 

På söndag kväll, efter pepparkaksbakningen skyndade vi oss ut för att bygga snöfigurer i tövädret.



Godismusen.

Elsa gjorde en ryggsäck på musen.

Den klassiska snögubben.

 Och så mina "väktare" vid entrén:

Draken Drakus, som enligt Elsa är grym på att spruta eld på tjuvar.

Lejonet Manus, som kan ryta jättehögt.

 

Efter en händelserik dag är det skönt att sova. Elsa tiggde till sig att få sova i pappas säng, eftersom han ändå inte var hemma. Okej då, det får väl gå, tänkte jag. Då ligger hon ju ändå i en egen säng bredvid mig, så det blir väl lugnt. Trodde jag... Näe, man ska ligga i BÅDA sängarna. Och så snarkade hon en massa också...

 



 

 Om man tittar lite närmre ser man det här:

Kanin får inte vara med lika ofta längre, vilket föräldrarna sörjer eftersom det betyder att den lilla tjejen är på väg att bli stor. Men ibland får han vara med. Då blir han glad. Vi också.

(Ursäkta det konstiga textflödet på det här inlägget, det bara bråkar idag när jag försöker ändra.)