Efter att ha tittat på den tredje deltävlingen av Schalgerfestivalen med Elsa skulle man kunna vara en av de föräldrar som förfasar sig över bruket av mindre lämpliga ord att använda i ett program som fascinerar och påverkar otroligt många barn. Elsas absoluta favorit är så klart Sean Banan, hon hade bestämt sig för att rösta på honom redan innan hon hade hört låten... Sean Banans låttexter kan ju knappast klassas som barnvänliga på något sätt egentligen och frågan är hur många som egentligen förstår hans texter. Men hans framträdande tilltalar barnen och svordomarna är, i alla fall för mitt barn, lite spännande. Och så hade han ju fina, rosaglänsande kläder på sig också...
I den tredje deltävlingen sjöng fyra gamla gubbar "En riktig jävla schlager" och kammade hem en av finalplatserna i Globen. Recencenterna i tidningarna menade på att nu är det väl ändå bevisat att det inte bara är de unga som röstar i Melodifestivalen. Men faktum är att dotterna satt och studsade i soffan när hon hörde låten och hon tyckte att den var jätterolig, den skulle hon rösta på. Ännu en trallvänlig svordomslåt.
Efteråt diskuterade Elsa och jag om "fan" och "shit" var svordomar och vi kom väl fram till att "shit" låter mindre illa än andra svordomar. På väg upp till sängen sjöng Elsa låten som hon ska framföra i Schlagerfestivalen, den handlade om en kittlig kanin och en av textraderna löd:
- Shit, vad det kittlar.
Barn snappar upp allt "förbjudet" innan vi ens hinner blinka. Som förälder kan man aldrig skydda sitt barn från allt som man anser olämpligt, däremot kan man prata med sitt barn om vad som är lämpligt eller inte. Jag är ingen storbrukare av svordomar, jag svär när jag slår mig, när saker går sönder och när datorn eller andra obegripliga tekniska apparater inte gör som jag vill. Jag svär ibland när mitt barn hör det och det kanske man skulle undvika i den bästa av världar. Men svordomar är också ord, fast något mer laddade än andra, och ibland behöver man fyra av ett par för att lätta på trycket. Däremot är jag inte för ett slentranmässigt, vardagligt användande av svordomar där de har tappat sin egentliga funktion och bara fungerar som meningslösa utfyllnadsord. Och om Elsa skulle börja använda könsord så att jag hör det, kommer jag inte att vara nådig. Kan tänka mig att ta till den gamla beprövade metoden: tvätta tungan med tvål.
Gammalmodig? Jo men visst, men finns det någon som vill ha en unge som svär som en borstbindare? Det är inte gulligt eller kul på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar