Passade på att räfsa undan lite löv från en av gångarna idag. Efter en stund kom grannen ut och erbjöd mig att låna hans lövblås. Tackade nej till detta erbjudande, eftersom jag hatar oljudet från lövblåsar och för att vi ska klippa ner löven med gräsklipparen - mat till maskarna och näring till gräsmattan. Inte särskilt snyggt de närmaste dagarna kanske, men varför bry sig om det så här års? Man är ju ändå inte ute och njuter av trädgården så mycket nu. Misstänker att grannen, vars tomt med omnejd är helt befriad från minsta lilla löv efter tre dagars ihärdigt blåsande (inklusive blåsning i hängrännorna), är något oroad över att våra löv ska blåsa in på hans tomt. Kan inte förstå den hysteriska inställningen till löv på marken. Okej om det utgör en fara, t ex när spårvagnar inte kan bromsa pga löv på spåret eller om det hindrar framkomligheten, då är det klart att man ska ta bort dem. Och okej om man har lönn-, ek-, eller boklöv i stora mängder, då förstår jag. Men hemma i min trädgård blir löven maskmat och som tack lämnar de små jordhögar i gräsmattan och gångar i jorden där luft och vatten kan komma ner. Och så slipper jag blåsor i händerna av räfsan eller ont i öronen av lövblåsen. En vända med gräsklipparen, sedan är det klart. Varför jobba mer än man måste?
