Intervju

I onsdags var jag på jobbintervju. Hade inte tänkt så mycket på det där med intervjun, eftersom jag hela tiden har känt att jag inte har någon chans att få jobbet. Jag saknar det önskvärda förarbeviset för hjullastare och min kollega, som har samma utbildning som jag och har jobbat en säsong längre, söker också jobbet. Därför tänkte jag att det liksom inte var någon ide att bli alltför hoppfull och därför kände jag mig inte särskilt nervös inför intervjun. Men en timme innan det var dags hittade 500 fjärilar in i min mage och jag blev alldeles knäsvag. Men varför då? För att jag kände att jag verkligen ville ha det där jobbet. Väl inne på intervjun babblade jag som vanligt på för mycket och svettades ymningt under hela grillningen. Det är så där kul att bli utfrågad av fyra personer. "Berätta om dig själv!", "negativa och positiva sidor", "varför ska vi anställa just dig?" Jag hade skrivit ner svar på tänkbara frågor kvällen innan och i stort sett alla de frågor jag trodde skulle ställas ställdes. Men hur mycket kom jag ihåg av mina förberedda svar när jag väl satt där? Puh, hur svårt kan det vara?! Det värsta med intervjun var att det inte kändes som om jag var helt chanslös. Ja, men det är väl bra, tänker ju du nu. Ja, det är bra OM man får jobbet sen. Eftersom jag avskyr att bli besviken går jag hellre in med inställningen att det inte finns en chans och kan därmed bli glatt överraskad om det går bättre än väntat. Men nu började jag hoppas och då vet jag att jag kommer att bli ledsen om det inte blir jag som får jobbet.
Jag jobbade min sista dag idag och jag kommer att sakna både jobb och kollegor. Jag kunde aldrig ana att det skulle vara så kul att jobba för Parkförvaltningen i en kommun. Och att klippa gräs, min huvudsyssla under högsäsongen och som jag vanligtvis  avskyr, det var faktiskt helt okej när man satt på Gräshoppan. Vädret, som alla klagade på, har varit kanon att jobba i (bortsett från några iskalla mornar).  Det har nog bara varit en enda dag med nästan heldagsregn och det var idag. Då kan man inte klaga. Men jag kan förstå semesterfirarnas besvikelse över den frånvarande värmen.
Nu går jag in i en söka-jobb-period och på måndag väntar det roligaste stället i världen: Arbetsförmedlingen. Suck.

Bröllopsdag - 8 år

8 år som gifta, men väldigt många fler år av kärlek.
Till min älskade och allra bästa vän.

One of those days...

Denna dag har inte direkt varit till min fördel. Började morgonen med att åka runt och kolla vilka gräsytor som behövde klippas. Det visade sig att typ alla ytor var tufsiga redan. Under tiden hopade sig ovädersmolnen och drog allt närmare. Vågade därför inte köra iväg med klipparen eftersom den saknar tak. Packade ihop lite trimmergrejer och skulle ta ett röjrace istället. Hann inte ens ut från förrådet innan åska brakade lös. Hann med andra ord inte göra någonting innan fikat. Efter fikat var det fint väder igen och jag drog iväg med klipparen. Klippte ett område där gräset hade vuxit sig ymnigt och hann därför inte se en ytligt liggande sladd i en slänt. Klipparen tvärdog men jag lyckades få igång den tillslut efter att ha trasslat mig ur sladden. Efter ett tag kom det ut en barsk herre från ett bostadsområde som såg ut att ha något på hjärtat. Jag stannade, med klipparen stående på snedden i en slänt. Mannen undrade om jag tillhörde entreprenörerna som ska sköta fastigheten som han bor i, men det gör jag ju inte och av buskklippningen att döma i området misstänkte jag ett företag som sköter utemiljön i många av bostadsområdena, skolor och äldreboenden i Torsås. När jag skulle starta klipparen hördes inte ett knyst. Det slutade med att jag fick baxa ner den för sluttningen innan jag kunde starta. Sedan hann jag köra en stund till innan klipparen började låta väääldigt konstigt. Körde tillbaka till förrådet och kunde där konstatera att ljuddämparen hade gått av, inte pga rost utan troligtvis pga vibrationer. Så efter lunch återstod trimningen som jag inte hann med på morgonen och jag hann väl köra i en kvart innan det började ösregna. Regnkläderna låg så klart kvar på förrådet. Iväg och hämta dem sedan trimma visare. Efter 5 min klev jag ner med vänsterfoten i en gropj-vel och det small till i fotleden. Då kände jag bara för att gråta. Ringde företagshälsan men självklart var ingen där. Avslutade sedan arbetsdagen med att rensa tulpanlökar, eftersom de kändes som det minst riskfyllda att göra denna dag. När jag sedan åkte från jobbet konstaterade jag att Elsas bilstol inte var med så jag var tvungen att åka och hämta den hemma innan jag kunde hämta henne.
Nu är vi hemma och det ska bli spännande att se vad mer denna dag har att erbjuda innan det är läggdags.

Sångtime

Elsa sjunger valda delar av Loreens Euphoria på sitt eget påhittade språk och infogar då och då även ett "Gdgdgding ding ding".